• Anissa79

    Min pojkvän blev pappa inatt, med sitt ex. Är jag hemsk om jag inte vill vara involverad?

    Innan jag blev tillsammans med min pojkvän hade han ett kort förhållande med en tjej. Hon blev tyvärr gravid. Jag skriver tyvärr då det här barnet inte kommer utav kärlek. Det var inte ens ett misstag. Låter kanske omoget att säga att hon lurade honom, så var dock fallet. Mamman i fråga har misskött sig från första stund. Hon har rökt och druckit alkohol långt in i graviditeten. I mina ögon anser jag att hon inte är redo för att bli mamma.

    Jag och min pojkvän har nu varit tillsammans i ett halvår. Han har under hela tiden varit ärlig mot mig. Han önskade inte detta barn men kommer försöka göra det bästa av situatinen. Än vet vi inte hur delaktig han kommer att vara.

    Jag känner nu att jag inte vill vara involverad i detta och har väl från första stund sagt detta till min pojkvän. Jag kommer aldrig att säga vad min pojkvän ska göra och kommer aldrig att hindra honom från att träffa sitt barn. Självklart inte. Nu känner jag att jag inte kommer vara något större stöd för honom. Jag vill heller inte att en sådan här stor grej för min pojkvän ska bli en grej som handlar om mig. Känner mig egoistisk men jag fixar inte att vara där just nu. Är jag hemsk om jag inte stöttar honom i detta? Någon med liknande erfarenheter?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-11 13:37
    Mitt inlägg kan nog missuppfattas lite. Jag syftar på den närmsta tiden. Till den dag då jag vet helt säkert att jag vill leva med den här personen.. Ett tillägg bara.

    Ibland skriver men inte allt man tänker.. och tur är väl det;)

  • Svar på tråden Min pojkvän blev pappa inatt, med sitt ex. Är jag hemsk om jag inte vill vara involverad?
  • Anonym

    Men är det om att ett barn får lida för vad ditt ex gjorde mot dig? Det är fortfarande du som är vuxen och borde bete dig så.


    Anissa79 skrev 2008-02-11 12:04:30 följande:
    Svar på #13Anledningen till att jag känner så här är att jag i ett tidigare förhållande blev lämnad just för ett barn skull (inte mer en rätt men facit i hand). Killen jag träffade då ljög om att han precis blivit pappa. Sen blev jag ensam kvar. Självklart är jag rädd att det ska hända igen. Och med tanke på mina tidigare erfarenheter så kankse det är mer befogat för mig att tänka som jag gör. Men jag förstår vad ni menar. Jag behöver nog bara lite tid på mig.
  • Anissa79
    Svar på #21
    Bete mig som vuxen? Jag tror nog inte att barnet lider om jag är delaktig eller inte. Barnet har väl en mamma och en pappa??? Eller?
  • Anonym (**)

    Visst får man ha sina känslor, men håller med tidigare skrivare. Att har man ingått ett förhållande med en kille som väntar barn med en annan så blir man inolverad i det vare sig man vill eller ej. Detta borde du ha tänkt på innan.
    Försök även sätt dig in om det hade varit ombytta roller...att du hade varit gravid när du hade träffat honom...hur tror du att han hade känt det? Hade du velat att han tog avstånd ifrån ditt barn?

  • Anonym

    Försök göra det bästa av situationen för barnets skull.
    Jag var också ett "misstag", mina föräldrar hade en kortvarig relation som resulterade i mig, han ville inte ha barn, men lovad i alla fall att ställa upp.
    han träffade en ny kvinna ett par månader innan jag föddes (som han nu 27 år senare fortfarande är gift med).
    Hon accepterade inte mig från första början och ville inte att pappa skulle träffa mig, och jag fick inte komma hem till dom.
    Vi har i dag inte speciellt mycket kontakt och har aldrig haft det heller. Något jag sörjer väldigt mycket, och jag vet att så hade det inte behövt vara, om hans fru hade resonerat lite annorlunda.

    Det jag vill ha sagt är att om du inte kan acceptera att din pojkvän har ett barn med en annan så tycker jag att du ska lämna honom. Barnet kommer bara att hamna i kläm, jag tycker att hon/han måste få komma i första hand just nu. H*n kommer alltid att behöva sin pappa.

  • Anonym

    Men du tror inte att det påverkar barnets pappa om du inte vill vara delaktig alls? Du behöver ju knappast vara en extramamma men om din pojkvän har fått barn och du inte kan acceptera det så får ni ju göra slut. Ett barn går väl alltid före en pojkvän/flickvän, det kan du väl hålla med om?
    Vad har barnet gjort mot dig eftersom du vägrar se det? Din pojkvän vill ju inte vara tillsammans med mamman så svartsjuka verkar ju inte vara befogat. Se barnet som en gåva istälelt.


    Anissa79 skrev 2008-02-11 12:12:04 följande:
    Svar på #21Bete mig som vuxen? Jag tror nog inte att barnet lider om jag är delaktig eller inte. Barnet har väl en mamma och en pappa??? Eller?
  • grodanboll85
    Anissa79 skrev 2008-02-11 11:58:04 följande:
    Svar på #7Jag ska inte sabba något alls. Jag kommer aldrig säga något om att han har sitt barn. Självklart inte.. Däremot har jag inte valt det här. Om det tar mig ett halvår, ett år att acceptera det, är det så hemskt att inte vilja delta tills dess? Som jag skrev, vi har varit tillsammans i ett halvår. Ganska nytt med andra ord. Jag vet inte vart vi står om några månader. När jag sedan är mer säker på vår relation då kanske jag kan har ett mer öppet sinne. Varför ska jag tvingas att skapa ett band med ett barn, som man självklart gör. Jag har inga rättigheter om det sedan tar slut mellan mig och han.
    Ts inte för å va elak men du valde ju faktiskt själv å va tillsammans med din pojkvän även fast du visste att han skulle bli pappa, då valde du ju själv å vara delaktig i de hela. på ett sätt iaf. även fast du inte vill de. Å du kommer skapa ett band till detta barn vare sej du vill lr inte iom att din pojkvän säkert kommer ha sitt barn hos sej rätt ofta om han tar sitt ansvar som jag hoppas han gör.
  • Anonym (?)
    Anissa79 skrev 2008-02-11 11:58:04 följande:
    Svar på #7Jag ska inte sabba något alls. Jag kommer aldrig säga något om att han har sitt barn. Självklart inte.. Däremot har jag inte valt det här. Om det tar mig ett halvår, ett år att acceptera det, är det så hemskt att inte vilja delta tills dess? Som jag skrev, vi har varit tillsammans i ett halvår. Ganska nytt med andra ord. Jag vet inte vart vi står om några månader. När jag sedan är mer säker på vår relation då kanske jag kan har ett mer öppet sinne. Varför ska jag tvingas att skapa ett band med ett barn, som man självklart gör. Jag har inga rättigheter om det sedan tar slut mellan mig och han.
    Du säger att han är ärlig mot dig, så var det då mot honom också, det är han värd. Säg vad du känner, o låt honom sen ta ett beslut på om han vill fortsätta med dig eller inte. Han verkar vara en bra kille, o jag hoppas inte han går o väntar på att du ska acceptera den lilla alldeles för länge, för du verkar inte alls vara intresserad. Jag vill inte vara otrevlig mot dig, men jag tycker den lilla bebisen måste komma först. Det gör anog alla föräldrar när de läser ditt inlägg. Lycka till o hoppas du kommer på bättre tankar!
  • Rosana

    Barnet kommer för alltid att vara en del av din pojkvän. Som jag ser det så är det bara för dig att antingen gilla läget eller dra vidare - om du känner att du inte klara av det.

  • Silence is golden

    Är du svartsjuk TS?

  • annbom

    Jag tycker faktiskt att det är bra att du inte involverar dig förens du vet vad du vill med er relation. Ni bor inte ihop och det är inte brottom att ska en relation med barnet. När er relation känns mer stabil och om ni flyttar ihop blir saken en helt annan. Sedan så kom ju barnet i natt och jag förstår dina kännslor, han får barn med någon annan och inte med dig. Det är lätt för andra att säga att man ska tänka på banent, men det är nog ganska svårt att göra det i den här situationen. Jag tror att det kommer att kännas anorlunda om några veckor och skulle det inte göra det och ni går skilda vägar så spelar det ju ingen roll för barnet.

Svar på tråden Min pojkvän blev pappa inatt, med sitt ex. Är jag hemsk om jag inte vill vara involverad?