Förra gången tog det 2 år tills vi blev gravida på naturlig väg efter två misslyckade inseminationer.Sedan fick vi vår underbara dotter. Hade ett hopp att det skulle gå fortare denna gång men nu börjar försöken rulla på och oron komma smygande. Man får tillbaka samma känslor igen och för alla runt omkring så poppar barn fortfarande fram och ingen förstår hur man känner sig. Finns det fler som också håller på med barn nr 2 och det tar tid.
Ja,jag vill ju bli gravid men efter alla missfall har jag förstått att plusset bara är ett litet steg på vägen. Mina missfall har varit före v 8 så jag hoppas att om jag någon gång kommer längre i en graviditet, kan jag kanske känna mig lite lugnare om allt ser bra ut efter v 12.
Det känns bra att få starta utredning, bara det inte drar ut på tiden, känns som om jag väntat hur länge som helst på att få ett till barn. Känns bra att ha hittat er att prata med.
Hur går det för er andra?
Hoppar också in här! Har en son som är 7,5 månad. Har precis fått min mens åter efter amningen. Det tog 2 år innan han blev till.
Vi gick på utredning innan honom och de hittade inget fel på någon av oss. Vi gjorde 2 st misslyckade inseminationer och en IVF som slutade i tidigt MF. Jag hann bara tesat plus och sen kom mensen/missfallet. Det var så hemskt men 3 månader efter det så blev lillkillen till på naturlig väg? Verkligen förvånande.
Nu sitter jag här och hade hoppats att jag redan var gravid. Fick Äl för ca 2 veckor sen eller älsekret. Gjorde aldrig ett test. Min man vill också ha ett barn till men är ändå väldigt nöjd med ett. Han vill inte göra IVF en gång till så blir det inte på naturlig väg så orkar han inte gå vidare. Han säger det just nu ialla fall. Jag förstog nog aldrig hur jobbigt det verkligen var för honom med utredning och sen alla försök.
Vad var det någon hade skrivit om Pergo? Kunde den förstärka äL?
Åh, nej. jag blev helt avbruten. Nu har lillkillen fått lite mellis. Jo, vi har som sagt inte försökt så länge på tvåan men med vår bakgrund så är jag redan orolig att det kanske aldrig blir någon. Det kommer antagligen att ta lite tid iallfall.
Jag vill verkligen gratta er som plussat! Så otroligt roligt!
Hoppas att vi andra snart också får följa i era spår.
Uhh, för alla biverkningar. Håller tummarna för dig Drutten (och alla andra också så klart !). Jag blev så grymt irriterad och lätt retling när vi gjorde IVF:n, sån vill jag verkligen inte bli igen. Jag hade hoppats att det fanns någon metod där man bara gav hormonerna en extra skjuts, men slappa alla UL och kontroller och sånt. Det gör mig jätte stressad att hinna med att jobba, åka och lämna prover, och nu också ta hand om ett barn. Förstår faktiskt inte hur det ska gå ihop. Men, men det är väl klart att det går.
Hej!
Jag har en dotter på 2,5 år. Det tog 2 år innan hon blev till. Försökte själva ca 1 år, beh först med pergo tre mån, sen med injektion gonal f och då tog det sig på 2:a försöket. Nu är vi inne på beh nr 7 med gonal f, sista försöket. Lyckas inte denna gång så blir det ivf till hösten. Jag har hela tiden haft egen äl men mina ägg har varit för små. Blivit gravid på egen hand 3 ggr men alla har slutat i tidiga mf. Just nu så mår jag bra, jag har varit väldigt ledsen och deppig. Trodde att det skulle gå lättare med nr 2 eftersom vi lyckats en gång, trodde samma beh skulle funka igen. Men icke. Jag håller tummarna för oss alla att vi snart får ett plus!
Lycka till Drutten! Jag kände inget speciellt när jag tog pergo. Möjligtvis att det spände lite i äggledarna men annars så var allt helt ok. Hoppas att det blir så för dig med.
Kanske borde höra av mig till kliniken om det inte tar sig efter några försök och se om det skulle kunna hjälpa även mig? Visserligen så hände det ingenting när vi gjorde inseminationerna. Jo, blåsan växte och allt det där men jag blev ju aldrig gravid. Hmmm hade verkligen hoppats på att få slippa gå dit något mer.
Jag känner precis igen mig Me2 med den där stressen att gå från jobbet. Jag berättade aldrig någonting på mitt jobb för mer skvallersnackande kvinnor på en och samma plats får man leta efter! Jag kände mig också jätte stressad och mådde riktigt dåligt av att vara borta och av allt det där smygandet. Jag tror att det gick bra och att de inte fick reda på någonting men man vet aldrig. Hoppas att du slipper göra IVF. Hoppas att ingen av oss behöver göra det!