Min make var otrogen med min syster..

Jag förstår helt att du inte vill veta av din syster.. blod ÄR tjockare än vatten ju..män finns det fler av. Jag förstår inte hur din mamma kan vädja till dej att du ska prata med dem.. ska du förlåta pga att hon är gravid eller vad?? Nej jag tycker du gjorde rätt. Jag hade oxå gjort som du.. de har ju svikit dej på ett sådant sätt som ingen syster eller man skall göra.
Jag Sänder dej så måånga styrkekramar.
Jag blir ledsen i mitt hjärta när jag läser detta.
Viktigats just nu är du och bebisen i magen..ta hand om dej nu!

DU KOMMER ATT FIXA DET HÄR!!!
Du får hjälp på rätt ställe att hantera vad du känner och du kommer att bli en kanonmamma till ditt lilla knyte!!!

Jag har läst om mycke men detta tar faktiskt priset.

Jag hade gjort som du o aldrig haft med dom att göra.

Män kan vara svin ibland,men en syster en släkting!!!!!!De suger!!!!

Jag hade flyttat så långt bort jag kunde o byggt upp ett nytt liv.
dom har blåst dig o nu ska du gå vidare utan dom.........

Sök kurator för att få hjälp att spjälka upp tankarna o för du ska kunna gå vidare.
Du är i en djup dal nu men de är nu o du komemr resa dig de garanterar jag dig.Aningen kantstött men fasen så mycke starkare ändå!!

Det finns ingen lag på att man måste älska eller ens ha kontakt med sin familj.
Gör så som du känner att det är rätt, det är troligast rätt.

Någon skrev här att män är svin... Visst, det finns uppenbarligen sådana.
Men, vad kallar man då kvinnor som beter sig på det sättet?

Och failjen som vill att DU ska förlåta???

Sälj dom.

Du torde klara dig bättre utan en familj som tydligen inte värderar dig högre än så.
Först svika dig och sedan kräva att du ska prata med dom...

Suck!

Jag verkligen känner med dig.... Den smärta du upplever nu måste nästan sluka dig levande....

Många många styrkekramar till dig...

usch stackars dig!!! Förstår att du är fruktansvärt arg och sårad! Tycker itne du har ngn som helst plikt att förlåta eller ens förstå ngn av deras handling... dessutom förstår jag inte hur din familj kan välja att ta hennes parti, det är inte klokt!!! Jag hoppas att du skall finna nytt mod och ny styrka att klara dig igenom detta!!!

stor tröstkram!!!

jag håller med tidigare talare: Du behöver inte tala med dem om du inte vill. Och det är inte konstigt att du är argare på din syster än din man. Normalt sätt är man ofta argare på "den andra kvinnan", och denna gång är det dessutom någon som stått dig nära hela livet, den sista person du skulle kunna tänka dig göra något sånt här. Det du känner är helt normalt och rätt!

Bara du kan bestämma om du vill förlåta någon.

Skickar många styrkekramar och hoppas att det löser sig för dig.

Tycker inte alls du är konstig som hatar din syster mer än din man... hade jag oxå gjort...fy fan jag lider med dig.
Styrke kramar du kommer klara detta!

Har nu varit inlagd på klinik under helgen.. Mina värden var dåliga för både mig och barnet.. SOm sagt.. Jag har knappt ätit något... Har fått vätskersättning och lite annat nu så jag är piggare.. Barnet mår bra...

Har fått prata med en terapeut och hon har varit fantastisk de här dagarna.. Hon har suttit med mig på mitt rum.. Hållt mig i handen.. Tröstat mig.. Pratat... Kännst så skönt..

Min make har varit här.. Han kom i lördags.. Han hade fått reda på att jag lagts in och var orolig.. Vi har pratat med terapeuten närvarande.. Han ångrar sig så mycket säger han.. Att det med min syster bara hänt en gång att de båda ångrat sig..
Min syster är kär i min man... Min man påstår att han älskar mig och inte känner mer för min syster än vad man ska känna för sin svägerska..
Han hade med sig ett brev från henne.. Och även om jag tror att brevet var till för att få mig att förlåta henne har det gjort mig mer förbannad och arg..

Helt kortfattat i brevet står det att hon helt enkelt förfört min man.. Hon var/är kär.. Ville ha honom själv.. Fick honom till att ha sex med henne genom diverse "övertalningsfasoner".. Hon skriver dock att hon direkt fattat att det var fel för han blev så ångerfull direkt efteråt.. Mennär hon blev gravid trodde hon att hon kunde övertala honom att lämna mig för henne... Att de på något sätt kunde bilda familj.. Men han har bara funnits där som stöd efetrsom han vet att det är han som är pappan men inget mer.. Hon vill att jag ska färlåta henne, ta henne och hennes barn till mitt hjärta och glömma...
"För vi är ju ändå systrar.. Det kan inget ändra på.. Jag älskar dig så mycket och vill bara ha dig i mitt och mitt barns liv."

Men om hon nu älksar mig. Varför har hon förfört min man? Varför ville hon att han skulel lämna mig? Hur kunde han låta sig förföras?

Han vet nu att jag är gravid och han vill leva med mig och vårt barn.. Men just nu har jag kommit till en punkt att jag inget känner alls.. Är som bedövad..

Ska jag tro det min syster skriver i brevet? Att det är hennes "fel"? Jag kan fan inte tro något just nu.. Kännssom en dålig episod av "Days of our lives" eller något...

Kom hem igårkväll och har sovit mesta delen av denna dag..Ska på möte med min terapeut kl 16 igen..

Pappa har varit här.. Han har iaf visat att han är förbannad på både min syster och min man... Han tar mitt parti.. Känns skönt att ha någon.. Han kommer alltid finnas för mig vad som ään händer i fortsättningen. Vilka val jag än gör osv.. Ska bo hos mig några dagar och se till att jag "sköter" mig.. Måste äta mer varierande kost, får i mig B12 och vitaminer eftersom jag råkat ut för blodbrist..

Vill tacka er så mycket som skrivit till mig här och stöttat mig! Känns skönt att veta att jag kan vända mig hit och bara "prata" av mig..

Får se hur jag går vidare med min man och syster.. Vad som händer eller inte händer...

Först och främst, skönt att du blvit omhändertaget och vänt på saker och ting!

Jag skulle aldrig förlåta min syster. Bra att hon lättar sitt hjärta så att du vet, men jag hade bara kännt mer hat mot henne efter det brevet. Sen till din man, följ ditt hjärta. Ta en dag i taget. Det kan bli så att ni kan hitta till varandra igen. Ska jag se till mig själv hade min tillit aldrig kommit tillbaks. Men ta en dag i taget. Ta hand om dig och barnet och det som växer fram växer fram. Det är ju så att han på nåt vis kommer finnas där ändå nu när han är pappa till barnet så någon slags realtion kommer ni ändå behöva jämka er fram till.

Kram och ta nu hand om er!!!