• Anonym (Sårad!)

    Min make var otrogen med min syster..

    Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska tänka eller vad jag ska känna stundtals....

    Min äldre syster kom hem till mig för några månader sedan.. Redan i dörröppningen märkte jag att hon var nedstämd... Jag tar henne till vardagsrummet och sätter oss i soffan... Hon berättar att hon är gravid.. Med en man som är upptagen.. Hon säger att mannen känner för henne men att han älskar sin fru och inte vill lämna henne.. Och hon förstår det.. Hon känner hans fru och tycker mycket om henne..

    Jag frågar varför de då legat med varandra.. "En stark kroppslig kemi" får jag till svar..

    Jag tycker naturligtvis synd om min syster som verkligen är kär i mannen i fråga och stöttar även om jag har svårt för otrohet.. Hon är ju ändå min syster..
    Jag säger att jag ställer upp och hjälper henne genom hela graviditeten och att min man också stöttar henne..

    Hon bestämmer sig för att behålla barnet.. Hon kan inte med en abort..
    En kväll när hon är hos oss och ser på film så måste jag på toa.. Jag går upp till badrummet och upptäcker att toapappret är slut.. Ska gå ner till förrådet i källaren för att hämta upp nytt så jag passerar tv-rummet..

    Hör hur min syster gråter och tänker rusa in för kolla läget.. Ser då hur min man håller henne i sin famn och också gråter... "Vad ska vi göra?" frågar hon honom... Han kysser henne på pannan och säger att han inte vet...

    Känenr hur is bryter fram i hela min kropp när jag äntligen förstår vem som är far till barnet... Min man.. Min man som jag äslkar över allt annat.. Min syster som ajg älskar över allt annat...

    Jag går in och säger helt lugnt (även fast det stormade inombords)..

    "Vad fan har ni gjort?"

    De flyger isär och stirrar på mig.. Min syster börjar stortjuta och skriker förlåt, förlåt och min make reser sig och försöker ta mig i famn.. Jag knuffar bort honom och börjar skrika.. Jag vet inte vad jag skriker.. Jag vet attd te är ord om dem båda som jag aldrig använt förut i hela mitt liv.. Ber dem dra åt helvete, att försvinan ur mitt hus.. att försvinna från mitt liv... Gör så ont... Lyckas få dem båda ur huset och låser..

    Det är nu två månader sedan.. Min syster har två månader kvar av graviditeten.. Min man bor inte med henne och jag har begärt skilsmässa.. Har inte pratat med någon av dem.. Min mamma har ringt och bettmig att tala med min syster och min man.. Vädjat.. Men jag kan inte.. Jag vill aldrig se dem igen.. ALDRIG!! Min egen syster! Min MAN!!

    Vad fan ska jag göra??? Hur ska jag kunna gå vidare?? Hur kunde de?? Varför?? Varför??? Tårarna bara sprutar när jags kriver detta.. Måste tillbaka och rättstava många gånger...

    Jag älskar honom.. Har alltid gjort...

    Jag är gravid.. Men han vet inget.. Vill inte berätta, vill inte att han ska ha något med oss att göra samtidigt som jag vill det...

    Är jag konstig som hatar min syster mer än min man?

    Har även tagit avstånd från resten av familjen eftersomd et känsn som de tar min systers parti.. Känenr mig så jävla ensam, övergiven, sårad och söndertrasad.. Vad fan ska jag göra??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-03-03 14:34
    Har nu varit inlagd på klinik under helgen.. Mina värden var dåliga för både mig och barnet.. SOm sagt.. Jag har knappt ätit något... Har fått vätskersättning och lite annat nu så jag är piggare.. Barnet mår bra...

    Har fått prata med en terapeut och hon har varit fantastisk de här dagarna.. Hon har suttit med mig på mitt rum.. Hållt mig i handen.. Tröstat mig.. Pratat... Kännst så skönt..

    Min make har varit här.. Han kom i lördags.. Han hade fått reda på att jag lagts in och var orolig.. Vi har pratat med terapeuten närvarande.. Han ångrar sig så mycket säger han.. Att det med min syster bara hänt en gång att de båda ångrat sig..
    Min syster är kär i min man... Min man påstår att han älskar mig och inte känner mer för min syster än vad man ska känna för sin svägerska..
    Han hade med sig ett brev från henne.. Och även om jag tror att brevet var till för att få mig att förlåta henne har det gjort mig mer förbannad och arg..

    Helt kortfattat i brevet står det att hon helt enkelt förfört min man.. Hon var/är kär.. Ville ha honom själv.. Fick honom till att ha sex med henne genom diverse "övertalningsfasoner".. Hon skriver dock att hon direkt fattat att det var fel för han blev så ångerfull direkt efteråt.. Mennär hon blev gravid trodde hon att hon kunde övertala honom att lämna mig för henne... Att de på något sätt kunde bilda familj.. Men han har bara funnits där som stöd efetrsom han vet att det är han som är pappan men inget mer.. Hon vill att jag ska färlåta henne, ta henne och hennes barn till mitt hjärta och glömma...
    "För vi är ju ändå systrar.. Det kan inget ändra på.. Jag älskar dig så mycket och vill bara ha dig i mitt och mitt barns liv."

    Men om hon nu älksar mig. Varför har hon förfört min man? Varför ville hon att han skulel lämna mig? Hur kunde han låta sig förföras?

    Han vet nu att jag är gravid och han vill leva med mig och vårt barn.. Men just nu har jag kommit till en punkt att jag inget känner alls.. Är som bedövad..

    Ska jag tro det min syster skriver i brevet? Att det är hennes "fel"? Jag kan fan inte tro något just nu.. Kännssom en dålig episod av "Days of our lives" eller något...

    Kom hem igårkväll och har sovit mesta delen av denna dag..Ska på möte med min terapeut kl 16 igen..

    Pappa har varit här.. Han har iaf visat att han är förbannad på både min syster och min man... Han tar mitt parti.. Känns skönt att ha någon.. Han kommer alltid finnas för mig vad som ään händer i fortsättningen. Vilka val jag än gör osv.. Ska bo hos mig några dagar och se till att jag "sköter" mig.. Måste äta mer varierande kost, får i mig B12 och vitaminer eftersom jag råkat ut för blodbrist..

    Vill tacka er så mycket som skrivit till mig här och stöttat mig! Känns skönt att veta att jag kan vända mig hit och bara "prata" av mig..

    Får se hur jag går vidare med min man och syster.. Vad som händer eller inte händer..

  • Svar på tråden Min make var otrogen med min syster..
  • Anonym (fy fan)

    Helt jävla otoligt
    Jag står bakom dig till 30000% fattar inte hur dom närmast dig kunde göra så här.

  • synanceia

    Hej TS!

    Ville bara säg att jag följt din tråd och tänker på dig ofta. Ingen lätt situation att befinna sig i och du har all min sympati. Det var väldigt moget av dig att lägga in dig och jag hoppas du fortsätter att ta hand om dig själv!

  • jagälskarallaminabarn

    Detta var något jag bara trodde hände i filmer, har inga ord för det här hemska du får genomlida. Tänker på dig, ta hand om dig själv!

    Många varma styrkekramar

    Ulrika med familj

  • Anonym (Dude)

    Jobbig situation. Mitt enda råd är att tänka på att det inte är barnen som skall straffas för vad din syster och man har gjort. Båda barnen har rätt till sin pappa.

  • Anonym (...)

    Hu, jag förstår också att du är argare på din syster. Men usch vad jag lider med dig...
    Min storasyster är min absolut bästa vän i livet, och om hon skulle göra så mot mig vet jag inte vad jag skulle göra. Förmodligen ta avstånd ett tag... Men jag kan inte föreställa mig mitt liv utan henne (hon är den enda som förstår mig fullt ut, och tvärtom), så jag tror, konstigt nog, att jag skulle förlåta henne efter ett tag. Mitt liv skulle ändå kännas halvt utan henne (trots min familj. Det är med henne som jag har dom viktigaste diskutionerna).
    Men jag vet inte hur nära ni står varandra. Det viktigaste är nog att du ska fråga dig vad som gör att DU mår bäst. Vara ifrån eller förlåta? Strunt i hur samhället och folk runt omkring dig tycker att du ska göra. Huvudsaken är ju att du överlever detta, och kan känna att du tycker om ditt liv igen.

  • Anonym

    Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom nu TS. Och jag skulle bli total ego om något sådant här skulle hända. Om min man ens skulle ha med mig att göra så skulle vi nog flytta och kräva noll kontakt med systern, gravid eller inte... Hon skulle få ta hand om barnet själv, för hon visste absolut hur det kunde sluta om hon inte fick din man på fall. Nu fick hon det en gång och båda två skulle ha skyddat sig såklart. Men hennes agenda var ju att bli med barn från början.

  • Föneböna

    skickar en kram! saknar ord.. fy så hemskt.
    hoppas du kan resa dej snart och gå starkare vidare medans din man och din syster får plågas av vad dom gjort i resten av sina liv.

    trots att hon förfört honom och att hon tar på sej skullden för vad som hänt så måste jag ju säga att han ändå har lika mycket ansvar som hon till det dom gjort.
    vuxna människor...


    ni fattar ju vad jag skriver, så klaga inte på hur jag stavar
  • Anonym (hemskt)

    Efersom man kan inte göra nånting åt det som har redan hänt måste man hitta det positiva i situantionen men jag vet att det låter dumt...

    tex nu slipper du bryr det om din syster och hennes graviditet, som du var så orolig över samtidigt slipper du din man som är en skitstövel som kunde såra dig så djupt och nu har du fått någonting som verkligen är mest värd än de två DITT barn. Nu har du även chansen att byga om ditt liv på nytt och bli starkare.

    Klarar du det här så klarar du allt!

    Massa kramar

  • Anonym (flytta)

    Funderar på din siutation och på påståendet att "båda barnen har rätt till sin pappa".

    Jag kan bara säga vad jag tror att jag skulle gjort om detta helt sjuka hände mig. Jag hade utan tvekan strukit både man och syster ur mitt liv för gott samt alla som på något vis tar deras parti. Troligen hade jag flyttat utomlands och börjat ett helt nytt liv, men jag har mycket starka band i till vänner i andra länder där jag bott förut så det skulle inte vara ett så stort steg för mig som det kanske vore för dig.

    Ang. ditt barn så finns anonym inseminering och där får barnet ALDRIG en chans att veta vem pappan är. Bara att detta alternativet finns gör det givetvis inte rätt, men det är i alla fall ett realistiskt alternativ att undanhålla barnet sin pappa, åtminstonde tills barnet är stort nog att förstå en föklaring och då ta ställning själv och ev. ta kontakt med sin biologiska pappa. Troligtvis träffar du en ny man innan dess som blir pappa till ditt barn i praktiken. Någon som kan vara en god förebild för barnet och hoppas att generna inte bär med sig alltför mycket skit...

    Jag känner bara att sådana helt sjuka personer som din man och syster umgås jag inte med, släkt eller ej spelar ingen som helst roll. För mig är det verkligen så enkelt.

    Vad som sedan är rätt för DIG är troligtvis en helt annan sak. Jag lider med dig och hoppas verkligen att du hittar tillbaka till lyckan i livet till slut, vilken väg du än väljer. Kom ihåg att du har många alternativ och efter det du blivit utsatt för anser jag i alla fall att du kan välja PRECIS vad som helst utan dåligt samvete. Gränsen för vad som är "ok" är redan satt så låg av man+syster att bara ett mord skulle kunna sätta den lägre.

    Stor kram!

  • McGyverForTehWin

    Ouch, snacka om att det suger att vara du.

Svar på tråden Min make var otrogen med min syster..