• Anonym (Sårad!)

    Min make var otrogen med min syster..

    Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vad jag ska tänka eller vad jag ska känna stundtals....

    Min äldre syster kom hem till mig för några månader sedan.. Redan i dörröppningen märkte jag att hon var nedstämd... Jag tar henne till vardagsrummet och sätter oss i soffan... Hon berättar att hon är gravid.. Med en man som är upptagen.. Hon säger att mannen känner för henne men att han älskar sin fru och inte vill lämna henne.. Och hon förstår det.. Hon känner hans fru och tycker mycket om henne..

    Jag frågar varför de då legat med varandra.. "En stark kroppslig kemi" får jag till svar..

    Jag tycker naturligtvis synd om min syster som verkligen är kär i mannen i fråga och stöttar även om jag har svårt för otrohet.. Hon är ju ändå min syster..
    Jag säger att jag ställer upp och hjälper henne genom hela graviditeten och att min man också stöttar henne..

    Hon bestämmer sig för att behålla barnet.. Hon kan inte med en abort..
    En kväll när hon är hos oss och ser på film så måste jag på toa.. Jag går upp till badrummet och upptäcker att toapappret är slut.. Ska gå ner till förrådet i källaren för att hämta upp nytt så jag passerar tv-rummet..

    Hör hur min syster gråter och tänker rusa in för kolla läget.. Ser då hur min man håller henne i sin famn och också gråter... "Vad ska vi göra?" frågar hon honom... Han kysser henne på pannan och säger att han inte vet...

    Känenr hur is bryter fram i hela min kropp när jag äntligen förstår vem som är far till barnet... Min man.. Min man som jag äslkar över allt annat.. Min syster som ajg älskar över allt annat...

    Jag går in och säger helt lugnt (även fast det stormade inombords)..

    "Vad fan har ni gjort?"

    De flyger isär och stirrar på mig.. Min syster börjar stortjuta och skriker förlåt, förlåt och min make reser sig och försöker ta mig i famn.. Jag knuffar bort honom och börjar skrika.. Jag vet inte vad jag skriker.. Jag vet attd te är ord om dem båda som jag aldrig använt förut i hela mitt liv.. Ber dem dra åt helvete, att försvinan ur mitt hus.. att försvinna från mitt liv... Gör så ont... Lyckas få dem båda ur huset och låser..

    Det är nu två månader sedan.. Min syster har två månader kvar av graviditeten.. Min man bor inte med henne och jag har begärt skilsmässa.. Har inte pratat med någon av dem.. Min mamma har ringt och bettmig att tala med min syster och min man.. Vädjat.. Men jag kan inte.. Jag vill aldrig se dem igen.. ALDRIG!! Min egen syster! Min MAN!!

    Vad fan ska jag göra??? Hur ska jag kunna gå vidare?? Hur kunde de?? Varför?? Varför??? Tårarna bara sprutar när jags kriver detta.. Måste tillbaka och rättstava många gånger...

    Jag älskar honom.. Har alltid gjort...

    Jag är gravid.. Men han vet inget.. Vill inte berätta, vill inte att han ska ha något med oss att göra samtidigt som jag vill det...

    Är jag konstig som hatar min syster mer än min man?

    Har även tagit avstånd från resten av familjen eftersomd et känsn som de tar min systers parti.. Känenr mig så jävla ensam, övergiven, sårad och söndertrasad.. Vad fan ska jag göra??

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-03-03 14:34
    Har nu varit inlagd på klinik under helgen.. Mina värden var dåliga för både mig och barnet.. SOm sagt.. Jag har knappt ätit något... Har fått vätskersättning och lite annat nu så jag är piggare.. Barnet mår bra...

    Har fått prata med en terapeut och hon har varit fantastisk de här dagarna.. Hon har suttit med mig på mitt rum.. Hållt mig i handen.. Tröstat mig.. Pratat... Kännst så skönt..

    Min make har varit här.. Han kom i lördags.. Han hade fått reda på att jag lagts in och var orolig.. Vi har pratat med terapeuten närvarande.. Han ångrar sig så mycket säger han.. Att det med min syster bara hänt en gång att de båda ångrat sig..
    Min syster är kär i min man... Min man påstår att han älskar mig och inte känner mer för min syster än vad man ska känna för sin svägerska..
    Han hade med sig ett brev från henne.. Och även om jag tror att brevet var till för att få mig att förlåta henne har det gjort mig mer förbannad och arg..

    Helt kortfattat i brevet står det att hon helt enkelt förfört min man.. Hon var/är kär.. Ville ha honom själv.. Fick honom till att ha sex med henne genom diverse "övertalningsfasoner".. Hon skriver dock att hon direkt fattat att det var fel för han blev så ångerfull direkt efteråt.. Mennär hon blev gravid trodde hon att hon kunde övertala honom att lämna mig för henne... Att de på något sätt kunde bilda familj.. Men han har bara funnits där som stöd efetrsom han vet att det är han som är pappan men inget mer.. Hon vill att jag ska färlåta henne, ta henne och hennes barn till mitt hjärta och glömma...
    "För vi är ju ändå systrar.. Det kan inget ändra på.. Jag älskar dig så mycket och vill bara ha dig i mitt och mitt barns liv."

    Men om hon nu älksar mig. Varför har hon förfört min man? Varför ville hon att han skulel lämna mig? Hur kunde han låta sig förföras?

    Han vet nu att jag är gravid och han vill leva med mig och vårt barn.. Men just nu har jag kommit till en punkt att jag inget känner alls.. Är som bedövad..

    Ska jag tro det min syster skriver i brevet? Att det är hennes "fel"? Jag kan fan inte tro något just nu.. Kännssom en dålig episod av "Days of our lives" eller något...

    Kom hem igårkväll och har sovit mesta delen av denna dag..Ska på möte med min terapeut kl 16 igen..

    Pappa har varit här.. Han har iaf visat att han är förbannad på både min syster och min man... Han tar mitt parti.. Känns skönt att ha någon.. Han kommer alltid finnas för mig vad som ään händer i fortsättningen. Vilka val jag än gör osv.. Ska bo hos mig några dagar och se till att jag "sköter" mig.. Måste äta mer varierande kost, får i mig B12 och vitaminer eftersom jag råkat ut för blodbrist..

    Vill tacka er så mycket som skrivit till mig här och stöttat mig! Känns skönt att veta att jag kan vända mig hit och bara "prata" av mig..

    Får se hur jag går vidare med min man och syster.. Vad som händer eller inte händer..

  • Svar på tråden Min make var otrogen med min syster..
  • Anonym

    fy fan så jävla dålig stil av dom.
    Jag skulle ha gjort likadant som dej

  • olpansfamilj

    Världens styrkekramar till dig! Såå ledsen för din skull....

  • Anonym (hemskt)

    Gud va hämst! men försökt att få någon att prata med och få ut din ilska på nåt sätt som inte skadar dig eller barnet, det skulle vara en bra ide att prata med nån läkare eller psykolog som kunde ge dig bra tips om hur du kan fortsätta med ditt liv nu. självklart är du ledsen, arg och tänker på massa hemska saker det är ju mänskliga känslor. Hoppas att du hittar tbx livsglädjen snart!!!!

    Angående din syster och din man så kan du vara säkert på att de kommer att ångra det hela livet, allt man gör i livet får man betalla tillbaka oxo för eller senare.

    Vi kvinnor är starka och klarar av mycket, mitt råd är försöka glömma mardrömen och gå vidare så fort som möjligt för din skull. Jag får en klump i halsen när jag tänker på situationen och försöker tänka om det hade hänt mig och hur jag skulle göra, man kan inte sätta sig i ditt plats men så tror jag i allafall hur jag skulle ha gjort.'

    massa kramar till dig!

  • Anonym

    Vad fruktansvärt! Hoppas det löser sig för dig, så att du långsamt mår bättre! Det de gjort är oförlåtligt!!!! Många stora kramar!!!

  • Karin1

    Ja vet inte riktigt vad jag ska skriva , vill ge dig en stor bamse kram tll dig..... KRAM

  • Edina1981
    Sess82 skrev 2008-02-29 19:23:59 följande:
    Fy va vidrigt gjort av dom! Av dom båda två. Känner du att du inte vill ha dom i ditt liv så ska resten av familjen respektera det och stötta dig. Att din mamma ringer och ber dig prata med dom båda en gång är ok, men om ber dig föera gånger, ja då har hon valt sida. Ingen runtomkring det här ska behöva välja sida, eller räknas som att de gör de bara för att de behåller kontakten med båda parter, men att ringa och be dig prata med dom, för att göra livet lättare för din syster, nä då har dom valt sida!Stå på dig! Säkert jättejobbigt att inte ha de som man alltid haft nära sig som familj så tätt inpå längre. Avstånd, det tar man ju automatiskt i ett sånt här läge. Det är ju så självklart att du inte vill se varken din man eller din syster. Gud va ruttet gjort av dom!Att de haft ett förhållande bakom din rygg är väldigt illa bara det. Att din syster sen ber dig om stöd för att hon blivit gravid... att din man inte bekänner att det är han som är pappan. Att din syrra inte berättar allt redan då när de faktiskt "klantat" till deras hemlighetmakeri... utan de försöker göra dig delaktig och stötta syrran med barnet. Nej jag finner inga ord för det! Din syrra har varit gravid i 7 månader.... och hur länge har dom inte gått bakom ryggen på dig innan dess också? Nä... *ryser*Behöver du en vän så är det bara att inboxa mig. Jag hoppas någon annan i din familj förstår vad som skett och hur dåligt du mår, så du kan få den stöttning du behöver. Din syrra är inte den som behöver stöd för hon mår säkerligen bättre än vad hon förtjänar med övriga familjen på sin sida. En varm kram från Anne
    Håller me dig helt o hållet.

    STYRKEKRAMAR TILL DIG TS
  • Bebislängtan 82

    Vilka SVIN båda två och dessutom behåller hon barnet. Stackare.

    Det hade jag aldrig förlåtit,skulle bett dom dra till ett varmt ställe och stanna där. Losers


    Längtan är stor.
  • synanceia

    Hoppas det går bättre för dig nu TS, att du får den hjälp du behöver. Vilket slag, ja det finns inga ord. Förstår helt och hållet att du hatar systern mer än mannen. Henne har du ju växt upp med. Jag önskar dig allt väl och att du ska må bättre. Tänker på dig och din lille bebis. Ge inte upp! Det kommer en dag, då det gör lite mindre ont!

  • Janne77

    Men jeees, vad kan man säga för att trösta i ett sånt här läge? Det som har hänt dig på väldigt kort tid händer inte! Sin egen syster! Jag saknar ord!
    1000 styrkekramar!

Svar på tråden Min make var otrogen med min syster..