• Anonym

    Katastrof=(

    Har inte testat än men min mens är en vecka sen, jag har jätteömma bröst, känner stickningar nere i magen och har haft extrema frossor senaste tiden. Både jag och min sambo är säkra på att jag är gravid=(

    Jag har börjat prata om det här med barn med honom för max ett halvår sen. Nej nej, sa han, han är på tok för ung. Skulle han bli pappa nu skulle han ta livet av sig.

    Igår var han ut och när han kom hem var han jättedeppig och berättade han varit så deppig på jobbet att dom till och med frågat varför han ser så hängig ut. För att han är trött har han sagt, men i själva verket är han ju jätteorolig att jag är gravid...
    Han bad verkligen om en abort inatt. Lova mig det sa han! annars tar jag livet av mig! Eller så lämnar han mig och säger jag varit otrogen och det är nån annans....

    Jag vill ha kvar barnet!
    Både han och jag har fast jobb, bil, stor lägenhet på nästan 70kvm, ordnad ekonomi. Men han säger han är för ung, 20. Jag är ett halvår äldre än honom och vill ha barn nu!

    vafan gör man nu? Gör abort för hans skull? Och dödar mitt hjärta?
    Jag vill inte bli ensamstående, jag vill ha han som pappa till barnet. Men varför vill man inte en sån sak?

    Och vad gör man nu?
    Han är jättedeppig för jag säger "kanske" om jag kan lova en abort. Jag är minst lika deppig för att ta bort barnet=(

    Vi ska nog testa mig idag eftermiddag, köpte test igår. han och jag är lediga imorn så jag slipper vara rödgråten på jobbet imorn iaf. Men hur ska jag orka jobba sen då?=(

    Hur skulle ni gjort? HJÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!

  • Svar på tråden Katastrof=(
  • Anonym

    grattis vilken lättnad för mig! kände mig så orolig för hur mycket du skulle ångra dig, och visst saker kanske inte blir som ni tänk men det kan ju även bli bättre all lycka till er!! och grattis till att du valt att behålla

  • Anonym (skuld)

    Jag önskar jag varit lika stark som dej som är så ung. Jag är 35 år och har två underbara halvstora barn och ett nytt förhållande med en man som också har två barn som är nästan vuxna.

    Idag skulle jag varit 11 + 4!!!!

    Vi som är så gamla trodde inte att jag skulle bli med barn så lätt och skyddade oss inte tillräckligt.

    Min kille som är över 40 år och stabil i allt annat förändrades fullständigt. HAN VILLE INTE HA BARN! Men jag ville så gärna behålla barnet som jag kände växte inom mig, en sladdis :)
    MEN HAN VILLE INTE! :(
    Jag beställde tid för abort några veckor fram i tiden för att försöka se om han skulle ändra sig. MEN HAN VILLE INTE!

    Den 9 maj kommer för alltid att bli en sorgens dag, precis som den 19 december. Den 9.e var den dag då jag avslutade min graviditet och den 19 december kommer alltid vara den dag för BF som jag aldrig kommer att uppleva.

    Jag som är så gammal valde honom före vårt barn. Jag känner skuld för det och sörjer det barn som aldrig blev. Jag var så rädd att bli ensam om jag skulle behållt barnet. Jag mår så dåligt av det val jag gjorde, skulle jag få välja om skulle jag gjort på annat sätt.

    TS! Du gör rätt i att behålla barnet! "Man kan ångra en abort men aldrig ett barn" Jag hoppas och tror att din kille kommer att mogna med tiden och allt kommer att lösa sig.

    Styrkekramar till dig

  • Anonym

    Heja TS!
    Bra beslut och det kommer bli bra ska du se!
    Ni kommer bli en superfin familj.

  • Tusensköna

    Vi är, som du ser, många som vill följa dig och även om vi kanske inte kan hjälpa till så mycket med de praktiskta sakerna bryr vi oss och du kommer inte att vara ensam...

    Många stora kramar

  • Anonym (mf)

    Sista dagen som detta inlägg går att skriva på.
    Jag önskar dig lycka till och hoppas du snart kan få börja njuta av att du faktist väntar liten bebis!

  • Anonym (Kärleksmor)

    Stort grattis till ditt beslut! Önskar dig all lycka till & hoppas få höra hur det går i framtiden för er alla.

    Kram 4-barns mamma

  • Anonym

    Grattis! Det var rätt beslut du tog, tycker jag. Lycka till. Det kommer att gå bra tror jag.

  • Rosenöga

    Innan tråden stängs vill jag säga hur glad jag är att du slipper bli en av alla dessa som går och funderar år efter år vad som kunde blivit om de inte "tvingats" till abort.

    Självklart känner man ångest och sorg om man vill behålla men blir mer eller mindre tvingad att avbryta graviditeten.

    Det hade varit intressant att höra mer från dig ifall du vill fortsätta med en ny tråd.

    Hur som helst, önskar all lycka nu och i framtiden.

  • Mopsan

    grattis jag blir så glad när jag läser ditt inlägg har följt det här hela vägen. Lycka till nu. Kramar

  • kladdkakan

    Grattis TS! :) öppna gärna en ny tråd så vi får hänga med lite till :)

  • Anonym (Jag är trådstartaren, 12 år senare)

    Vilken känsla! Kom på denna tråd nu och att jag kanske kunde söka fram den igen efter så många år.

    12 år senare är det nu och ni kanske vill veta hur det har gått?

    Vi har idag 3 barn och ett fjärde på gång. Eller egentligen är det femte då nummer fyra hade missbildning och tyvärr fick lov att aborteras sent. Tänk om jag gått med på aborten och lidit som jag nyligen gjort med nr 4? Usch!

    Vi har gift oss, jag har nu en högskoleutbildning och vi bor i hus. Lyckliga blev vi trots denna start, och flera år kommer vi få ihop också <3

Svar på tråden Katastrof=(