Montel show, återigen....

Jag blev illa berörd när jag första och enda gången såg på Montel (visste inte alls vad det var för program)
å det handlade om en soldat som genom adoption förmodar jag (såg inte helt från början) fått med sig ett barn i rullstol hem från kriget. (vet inte om det är detta som någon annan tråd handlat om)
Det jag blev upprörd över var iaf att programledaren fullkomligt vräkte ur sig hur fantastisk denne soldat var som tagit sig an en sådan börda typ (detta sas inte direkt rakt ut men närapå)..mitt framför pojken! :(
En vettig och smart programledare gör bara inte så..det hela gick bara ut på det i princip..isch!
så de programmen tänker jag inte se nå mer för då
blir man bara ilsk.

Tom jag förstår detta Angla men man kan väl få reagera för det utan att få spydiga kommentarer från dig?

Mmmm, visst och även om det är ett program i ett annat land så är det ok att kunna få reagera. Och visst, det är ju bara att sluta titta på programmet egentligen Men ville ändå dela med mig av min frustration för jag är ju inte den enda som reagerat Kram

Hmmm nu var det iofs så att jag bara skrev hur jag tror att man ska se på program producerade i andra länder.

Vad är montels show???

Ett amerikanskt skitprogram som jag inte tycker är värt att se eller att bry sig om.

Nu kanske jag hamnar i ett getingbo MEEEEN de som adopterar flera handikappade barn, förtjänar de inte lite cred? Att ha ett svårt handikappat barn ÄR mycket tuffare än ett friskt barn. Ex barn som sitter i rulstol, cp-skada osv. I sverige har man rätt till personlig assistans, men överallt har man inte det. Husen ska anpassas, handikappet kan ibland styra hela vardagen, barnet kan inte ta sig från punkt A till B utan hjälp av tunga lyft eller hjälpmedel osv. Självklart ger det även mycket att ta han om ett svårt handikappat barn, likväl som ett friskt barn. Men kan det inte vara av en god gärning dessa människor faktiskt tar hand om de handikappade barnen? Barn som inga andra tar emot?

Nu handlade iof inte tråden om handikappade barn, men jag såg att det kom upp i ett inlägg. Ang Montel-show= rent skräp. Däremot har han ju själv MS och vet hur människor runtom honom och han själv anpassar sig till ett liv med framtida skov och försämringar, mentalt och fysiskt.

Visst säger man inte rent ut till ett barn: Du är en börda. Men sanningen är att ngn ska ha viljan att adoptera de svårast sjuka barnen. Och det är en eloge att våga! Jag skulle inte vilja det. Jag är för rädd att mista folk i min närhet som det är redan. Ett barn......det skulle jag aldrig klara av. Dvs man fäster sig ev vid ett barn som ev går bort, och det är mentalt lika stort som den fysiska bördan.

Men man kan ibland undra hur dessa resonerar när de till exempel tar emot 5 handikappade barn. Det är lite väl optimistiskt....hur godhjärtat det än verkar, har man varken tid eller ekonomi för att ge dessa barn ett bra liv! optimistiskt, godhjärtat, naivt, dumt....jag vet inte, gränsen är hårfin.

Förresten reagerade jag över Oprah som kallade sina flickor i afrika för "mina döttrar". Är det hennes döttrar eller bara ett uttryck? Det kanske är hennes döttrar i hjärtat....

Hon har byggt upp en skolby vad jag förstår, eller är det ett barnhem?

Men var går då gränsen? Att inte adoptera SN-barn, att de som adopterar SN-barn (varierade handikapp/sjukdomar)är de då bättre människor eller är det mer välgörenhet än andra som vill ha barn utan några som helst skavanker?

Jag anser att så inte är fallet, varför man VÄLJER att adoptera barn i rullstol, hjärtfel, barn med hjärnskador etc handlar väl om att man anser att man klarar av att ta hand om ett barn med just det specifika handikappet som barnet har. Jag anser inte att jag är bättre än någon annan adoptivförälder för att jag har adopterat ett barn med SN. Och att vara rädd att förlora sitt barn, ja, det är ju risker med alla barn att de kan gå bort före än själv, genom olyckor, sjukdomar som kommer senare. Och bara för att det inte är ett SN-barn på pappret kan det vara det när man fått barnet, har sett detta flera gånger vad gör du då? Du får ju lov att fixa det liksom, det är ju det föräldraskap handlar om.