Vad hade ni gjort om det plingade på hos er mitt i natten?

En gång när jag var tonåring fick jag för mej att åka ut till vår stuga själv på vintern. Hade det lugnt o mysigt o satt vid köksbordet då ja ser i ögonvrån att handtaget på dörren sakta dras ner.Som tur vad så hade jag låst dörren! Då började de knacka o en mörk röst ropade. " Öppna dörren! jag är bara en vanlig bonde". Klockan var väl runt 21 o det var mörkt ute. Jag var verkligen SKITRÄDD. Jag ringde hem till mamma som i sin tur ringde polisen. Dom kom snabbt som tusan me hundpatruller o hela baletten medan ja satt under handfatet o darrade!

Jag var hysteriskt rädd. Men är polisen spårat upp spåren till en alkogubbe som bodde på andra sidan vägen i skogen så bad jag bara min styvpappa o komma ut med hunden. Han körde 10 mil för att lämna den o bad mej åka med hem. Men jag vägrade... Dumt...Har aldrig varit så rädd igen. Svårt o förklara rädlsan..

När jag var tonåring bodde jag mycket själv i mina föräldrars hus och ibland mitt i natten dök mina (fulla) kompisar upp. Det var ju inte så läskigt i sig men innan jag kunde identifiera personen så blev jag jämt jätte rädd och skakig.
Tror nästan det har skadat mig lite nu för jag har fått lite fobi för att folk ringer på när jag inte förväntar mig det. Även om det är mitt på dagen så får jag hjärtklappning och är jag ensam så öppnar jag nästan aldrig. (Men kollar i kikhålet så att det inte verkar vara något akut eller annat viktigt).
Hände det mitt i natten när jag var själv skulle jag nog svimma eller nått. Otäckt! Men om det fortsatte ringa eller om personen panikringer skulle jag gå och titta/öppna.
De jag känner har mitt nummer och kan ringa på telefonen om jag inte öppnar!

Det har hänt en gång. Eftersom jag såg genom titthålet att det var min granne så öppnade jag. Hennes kille var sjuk, hon harde inget körkort och de behövde skjuts till akuten. Klart att jag ställde upp!

Blivit dö skraj eftersom vi inte har någon ringklocka.

skulle inte öppna om det va nån ja inte kände

jag skulle tända utebelysningen, kolla vem det var genom rutan i dörren. Om personen i fråga inte bar rånarluva eller ett synligt vapen skulle jag troligen öppna. Är kanske oförståndigt orädd ibland.

(men det har ju aldrig hänt, så jag vet eg inte)

Beväpna mig mitt något, ta med mobilen och knappa in nödnr i förhand, låsa in mig på toa och yla ut genom det fönstret som ligger på övervåningen för att höra vad dom vill. 

Ja, jag har sett för många skräckisar!  

Jag minns för några år sedan när en tjej i någon medelstor svensk stad blev svårt knivskuren men lyckades fly från gärningsmannen och ta sig till en husdörr. Väl där ringde hon på flera gånger men ingen öppnade trots att familjen var hemma. På morgonen var det sedan en annan granne som rastade hunden i området som hittade henne död på trappan. Hade familjen i huset öppnat hade hon kanske levt idag...

Hemma hos mina föräldrar innan mobiltelefonernas tid så hände det vid några tillfällen att någon körde av vägen precis utanför (ödsligt område, lurig väg) och behövde hjälp. Vid ett fåtal tillfällen har någon behövt medicinsk vård, men det kan också vara hjälp att få upp bilen eller få hjälp att ta sig därifrån. Om man står mer än en mil från närmsta andra bebyggelse och det är ganska många minusgrader är det inte omöjligt att man faktisk fryser ihjäl om man inte får hjälp att ringa bärgare eller komma in i värmen. Vi hade faktiskt en kvinna som sov över i köket när jag var liten just pga att hon kört av. Lite medmänniska måste man ju vara?