Hur finansierar ni er adoption?

Det är förstås helt sant! Även om vi hade fått leva på havregrynsgröt i ett år för att få ihop pengarna så hade det varit värt det. Samtidigt känns det så väldigt orättvist mot dem som kanske måste ta till havregrynsgröten redan som det är. Jag vet inte hur högt adoptionsbidraget borde vara och det kanske inte alls är en bra idé att behovspröva det (vem ska anses ha behov? Den som tjänar dåligt, den som har stora utgifter eller den som bara är dålig på att spara?). Har alltså ingen lösning, men jag lider verkligen med dem som helt enkelt inte har utrymme att spara till en adoption och som inte heller har möjlighet att få lån. Känns så hårt att någon ska dömas till barnlöshet pga ekonomin.

Så sant som det är sagt!

Självklart förstår jag att inte alla ha den möjligheten att spara, ta lån eller ha snälla far-mor föräldrar.

Livet är INTE rättvist!

Vi lånar en viss del utan säkerhet - pö om pö allteftersom utgifterna uppkommer, lite tar vi från några få sparade slantar och ytterligare en del av våra sparade pengar fortsätter vi att spara "utifallatt". Ett hopkok, helt enkelt.

Vi mixar också,sparpengar och lån, i en kombination,men i princip är det resan som vi behöver låna till,adoptionsavgiften har vi sparat till.

Så sant! Nä, livet är inte rättvist. Vi har lånat en del, sparat en del och fått en del.

Vi kommer nog att betala det mesta med sparade pengar och kanske ta ett litet lån. Men som väntetiderna ser ut nu kommer våra 3000 kr vi sparar varje månad att hinna bli väldigt mycket pengar. Vi räknar med 2011 så det är ju tre år kvar 36 månader x 3000kr = 108000 kr + kanske lite ränta och vi har redan en del pengar sparade så förhoppningsvis räcker det till det mesta.

Jag tycker själv att det är väldigt trist att behova tänka så mycket på pengar om man ska adoptera. Vi har själv adopterat till väldigt låga kostnader, men det var enskild adoption.
Vet ni hur det är i andra länder?

Jag vet att i Polen det är statliga myndigheter som tar hand om alla adoptioner, men det är för det mesta inhemska adoptioner som genomförs. Kostar ingenting. Abort är olaglig i Polen och som resultat får man många små barn som måste adopteras bort.
Men föräldrarna som vill adoptera är exakt samma som i Sverige, lyckas inte att få biologiska barn, men vill ha barn! Dock behöver de inte betala.

Jag är nyfiken hur det fungerar i andra länder.

I mitt födelseland så är det också en statlig myndighet som tar hand om adoptioner och den enda kostaden man betalar är advokatkostnaderna för själva adoptionen.Blir det ett
3:barn och vi bestämmer oss för att det ska bli genom adoption så blir det enskild från mitt födelseland.
De flesta adoptionerna sker inom landet och till Spanien som vårt land har historiskt och kulturell anknytning till. Adoptionerna är väldigt få, då släkten för det mesta tar hand om barnen.

Lånade hela beloppet. Vi har inget hus utan bor i hyreslägenhet och hade bara ett fjuttlån sedan tidigare.

Vi bestämde oss snabbt för att adoptera och hann inte spara ihop några pengar.

Vi har finansierat det hela med sparade pengar, och har också haft "turen" att jag har ärvt pengar si så där ett par månader innan det varit dags. Det känns rätt absurt, men pengar från såväl min mormor som min morfar har gått till våra adoptioner...

Vi kommer spara som vildar . Just nu finns det möjlighet till nästintill obegränsad övertid på jobbet så när vi är klar med utredningen och utbildningen börjar vi jobba mer. Behöver vi så lånar vi resten men om inget oförutsett händer så hinner vi. OM det inte går fortare än tänkt. Då får vi fixa mer lån.

Det tycker jag faktiskt låter riktigt fint! Kan man egentligen lägga ett arv från en kär släkting på något bättre..?

Nä, det är faktiskt fint