tack alla 
För den som är nyfiken på uppkörningen så kommer här berättelsen. Bakgrund: världens tjafs med trafikskolan om hur många lektioner jag ska ta http://busig.sida.nu finns bakåt i bloggen om man är intresserad.
Här kommer den lite mer utförliga versionen av uppkörningen
Jag blev väckt vid 07:30 av Alvin och vi klev upp. Vansinnigt nervös från första stund. Det är det värsta jag varit med om när det gäller nervositet, helt ärligt. Har aldrig varit så nervös, inte ens inför att föda barn.
Hela morgonen/förmiddagen gick jag som i en dimma. Alvin tyckte nog jag var rätt tråkig men han underhöll sig själv himla bra. Jag varvade att gå omkring med att läsa folks berättelser om uppkörningar på nätet (det finns massor! Massa trådar om sånt på olika forum).
Mer och mer nervös och ganska fort började det komma fysiska symptom. Blev skakis, extemt illamående. Kass i magen och fick springa på dass 10 gånger utan överdrift. Kallsvettades, torr i halsen, svindel och att det svartnade för ögonen.
Försökte äta något flera gånger men det tycktes omöjligt...ville bara spy. Tittade på klockan hela tiden och såg minuterna ticka iväg och varje gång ilade det till i magen och halsen snörptes åt.
Klockan blir 12:35 ca och barnvakten hämtar upp mig och Alvin och droppar mig på trafikskolan. Jag har lektion kl 13:00 och sen ska vi åka direkt till uppkörningsplatsen här i kommunen. Jag kommer in på trafikskolan och möter surkärringen jag hade bråket med för ett par veckor sedan. Våra blickar möts och hon tittar på mig med avsky och vänder sedan bort blicken utan att hälsa. Min körlärare hälsar inte heller. Jag försöker skita i otrevligheterna och lägger mig ner på deras soffa och blundar och försöker andas och slappna av. Det fungerar förvånansvärt bra och illamåendet börjar släppa.
Prick klockan 13:00 när min lektion börjar klistrar min lärare på en falsk trevlighet och hälsar plötsligt.
Jag gör en fullständig säkerhetskontroll som funkar klockrent. Förrutom när han frågade
"Ja, men vad är det för SORTS batteri?"
Jag, som inmte hade en aning passade på att lätta på stämningen:
"Ja, ett bilbatteri såklart" med ett efterföljande leende.
Gubben skrattade faktiskt och sedan var isen lite bruten, det kändes bra. Svaret han var ute efter var "Ett underhållsfritt batteri"
Innan vi körde iväg så sa jag till honom att det är väldigt viktigt för mig att jag känner att han faktiskt ärligt vill att jag klarar mig och inte sitter och hoppas att jag ska kugga bara för att det finns en konflikt. Han bedyrade att han ärligt ville det och sedan körde vi iväg...eller jag heter det kanske.
Körde runt en sväng på alla möjliga ställen, inne i centrum, ut på kringelikrokväg, landsväg och så gjorde vi någon parkering och en backning kring hörn.
Efter lektionen sa han att "Mja...du har en god chans att klara dig, meeen du måste verkligen tänka på ...." och så räknade han upp en liten rad lama grejer som jag halvt om halvt sket i eftersom det inte ens stämde.
Saken är att jag hade en lektion dagen innan med en helt annan lärare som jag aldrig kört för. När jag kom till den lektionen satt den läraren utanför tillsammans med surkärringen och snackade skit och direkt när jag kom så reste sig kärringen och gick in surt. Läraren satt och leeetade fel (jo det ska de ju göra, men inte´när det typ inte finns några). Allt som den andra trafikskolan sagt veckan innan sa han fast tvärt om... dålig uppmärksamhet, kör för fort i korsningar och rondeller och bla bla bla.
Allt detta använde sig nu min vanliga körlärare av också trots att jag VET att jag verkligen inte gjorde ett skit fel på de bitarna då jag tänkte extra på det sen lektionen dagen innan.
Sedan körde jag till uppkörningsplatsen och parkerade och klev ur för att sträcka på benen innan själva uppkörningen. Den försvunna nervositeten kom på besök igen. Hjärtat tickade snabbare än någonsin och jag fick världens magpirr. Tokvarmt och soligt. Jag hade på morgonen valt långbyxor för det kändes så oseriöst att komma i typ short och så hehe (läst på nätet).
Äntligen kom uppkörningsgubben som hälsade trevligt och sedan satte vi oss i bilen där han förklarade hur allt går till. Ungefär där började jag slappna av. Sedan var det dags för säkerhetskontroll, fick världens lättaste: kolla bromsarna bromstryck, servo och handbroms. Klart och sen var det bara att ge sig iväg.
Fick köra in till centrum och genom centrum (ja, alltså nu snackar vi liitet samhälle alltså, ingen stad). Fick syn på farbror blå inne i byn också och då pratade vi lite om det. På en parkering inne i byn fick jag välja en parkeringsplats och det funkade ju klocka. Sen tillbaka en bit i byn, ner till järnvägen och över den, ut på påfarten till stora landsvägen mot Borås och påfarten funkade snabbt ch smidigt och jag blinkade i tid (har ibland kommit på mig i sista stund, glad att jag inte gjorde så där).
Efter en liten bit på 90-vägen så fick jag svänga av till höger in på en liten väg som mynnade ut i en liten kringelikrokig grusväg med dålig sikt. Jag höll mig på 40-50 trots att det var 70 för det kändes helt fel att den vägen hade 70. "Det känns lite väl tilltaget med 70 här" kommenterade jag för att kolla avom han hade något emot att jag körde sakta. "Ja, så är det på en del ställen, men det är ju bara en maxgräns så det gör ju ingewt om man kör lugnt". Goodie...
Kommer ut på 90-vägen igen och trampar på och råkar komma upp i 100 en sväng, Ooops, men jag märkte direkt och saktade ner. Lååååångt bak i backspegeln ser jag polisbilen vi sett innan svänga ut på landsvägen så jag kommenterar det "Oj, farbror blå igen, inte ofta man ser dem 2 gånger på samma dag här". Att jag kommenterade hade inget att göra med att jag tyckte polisbilen var intressant...nej, såklart ville jag bara bevisa att jag har uppsikt bakåt
Tillbaka nära järnvägen vid centrum och svänger åt andra hålletr och får köra runt i ett litet tätt villaområde. Väldigt branta backar så jag var övertygad om att jag skulle få göra start i backe men icke. Han kollade nog bara hur min uppmärksamhet var. När villaområdet var klart körde jag tillbaka över järnvägen och sedan mot Skene (grannbyn alltså, där jag bor). Uppkörningsplatsen ligger mellan byarna så strax innan sa gubben att jag kunde köra tillbaka dit nu. När jag skulle svänga vid järnvägen trodde jag att jag hade trean i så jag tänkte skuta i att växla ner till tvåan då jag hade rätt god fart...attans, bilen lät lite och meddelade på så vis att jag hade fyran i och inte trean. "Hoppsan, där var nog inte bilen riktigt nöjd med mitt val av växel" sa jag och gubben svarade roat "Hörredu det var en dålig bil,du". Skönt...det var lugnt hehe.
Kom tillbaka till uppkörningsplatsen och gubben tar fram sitt block...NU först...han har inte haft fram det en enda gång under körningen, jo, han la handen på det när jag var uppe i 100 på 90-vägen men eftersom jag saktade ner direkt så tog han bort handen hahaha.
"Ja, Rebeckah, det här blev godkänt"
"åh" lyckades jag pipa fram och sedan började händerna skaka, och benen men jag pressade fötterna mot golvet så det inte skulle synas. Satt och väntade på en fortsättning typ "....meeen i fortsättningen kan du ju tänka på ***". Någon fortsättning kom aldrig Min darriga hand tog emot papperet han fyllt i och sedan sa vi hejdå och klev ur bilen.
Hela mitt ansikte var förvandlat till ett STORT leende. Kärringen från trafikskolan satt där ute och väntade. Hon såg om möjligt ÄNNU surare ut än innan och vägrade titta på mg. Min lärare kom gående och såg också sur ut. Han tittade inte på mig utan började prata med uppkörningsgubben istället om ANNAT! *morr*. Sen är det dags att åka. Då vänder han sig till mig äntligen "jaha har du tänkt gå härifrån eller hur vill du göra?".
"Eh...ja, kan jag köra hem mig?"
"Nej, inga omvägar, det har jag inte tid med"
"Jamen det är på vägen"
"Jaja men okej då"
Sen kör vi. Jag försöker glatt föra en konversation ...med en sur vägg. Ruskigt otrevlig. Känns ohållbart så jag svänger av vid gymnasiet och hoppar av och tackar för mig. Läraren fräser iväg och sen är det över. Jag sätter igång mobilen och pratar med Alvins farmor hela vägen hem medan jag går.
Två timmar senare var det dags för kompisen. Hon har "lydit" trafikskolan och kört så många lektioner de krävt. Senaste veckan har hon fått idel beröm av dem alla, inget gnäll, bara trevligheter. Innan uppkörningen var surkärringen trevlig mot henne, gav lycka till och sådant. Efter hon hade kört upp och fått sitt kort fick hon grattis och glada miner.
Dessutom fick hon följa med tillbaka till trafikskolan för alla deras elever som klarar uppkörningen fotas och så sätts fotot i en ram på väggen. Ja...alla utom jag då...som fick gå hem istället.
FUCK YOU SKENE TRAFIKSKOLA! UP YOURS!
Oj jäklart...en halv bok...sorry