Ofosterlig graviditet...

Ja, det är en konstig tomhetskänsla. Väldig snopen känsla eftersom det aldrig varit något överhuvudtaget. Hann ju glädjas i 9 veckors tid. Mm, läkaren sa att efter att jag fått min första mens är det bara att försöka igen och att det inte finns ngt som säger att det skulle bli så igen. Vet inte än om jag känner att jag är redo att försöka direkt, men det är ju ett tag tills dess.

Läkaren sa också att jag har rätt att komma och göra 2-3 vul för att undvika oro och stress nästa gång jag blir gravid. Det känns skönt att man i alla fall kan få bekräftelse att allt förhoppningsvis då är som det ska. Sedan kan man ju aldrig veta vad som kommer att hända senare, men då kan man ju iallafall utesluta denna orsak.

Jaha, där ser man. Är inte helt ensam om detta då! Ja, blödningar ger ju en inga positiva tankar men det verkar ju ganska vanligt ändå med positiva följder oxå!

Tack för alla vänliga ord...

Mmm, det går väldigt upp och ner. Igår var en bra dag, då var jag helt övertygad om att livet går vidare och att när vi väl blir gravida igen så kommer det att kännas helt rätt igen. Men idag är det tvärs om, det känns som jag har raderat ut allt som finns att ta bort. Som att jag har övergivit det som har varit det dyraste i mitt liv. Ändock får jag påminna mig om att fastän jag pratat med henne, klappat på henne, drömt och planerat varken fanns eller finns hon... Oerhört konstig känsla.

Tog allergi mediciner igår, fick dåligt samvete, drack ett glas vin i går, fick dåligt samvete.... Livet ska inte stanna upp men har jag orken att genomlida midsommar, tja försöka måste man ju i alla fall.

När det kommer till änglabarn... Nää, det känns inte som jag har det eftersom det aldrig funnits där, men i tanken och i praktiken har hon ju funnits... Livet har konstiga vändningar... Kram på er alla hoppas att ni får en mysig midsommar!

Linsen: Mmm, så är det säkert. Man får helt enkelt göra så gött man kan... Försöka att göra de grejer som man orkar och tillåta sig själv att stå över annat. Ja, det kommer säkert när tiden är mogen! Tack för alla vänliga och stöttande ord!

Maria och Måns: Vad tråkigt, visst känner man sig lurad. En mkt konstig känsla! Men livet går ju vidare... Lycka till med nya försök!