Hur ska jag klara av....

Våran lilla bebis, har något fel på njurarna, eller har inga alls... Bara det där eller gör det hela ännus svårare...

Nä, med fel på njurarna eller med inga alls så kan inte bebisen leva..
men jag är så himla rädd för att göra valet, ta de där jävla tabletterna avsluta mitt barns liv. Och sen visar det sig på obduktionen, att inte felet är något utav det dom säger.
Hade de kunna gett ett konkret svara och visat, "att här ska njurarna sitta, så här ser det ut på andra friska barn, men på ert ser det ut så här"
Jag vill inte ha ett antingen eller svar, jag vill ha ett riktigt svar på vad det är för fel..
Jag ska ju liksom leva med detta valet hela mitt liv...

När jag får svaret att antingen är det så, eller så är det nog så, så känner jag att det är inget riktigt svar på vad felet är.
Vi var inne i går, och hon sa att det brukar bero på njurarana när det finns lite fostervatten. Så det såg inget bra ut. Jag frågade vad det var för fel på njurarna och hon svarade att antinge så finns det inga, eller så fungerar dom nog inte som dom ska.
Och sen tog det inte lång tid så frågade hon, så när vill du avbryta graviditeten?
Det bara svartnade, och jag fick panik och ville hem..
Nu ringde hon igen på morgonen, och undrade om vi hade bestämt oss. Jag orkade inte ens prata, så sambon fick ta det...

hur ska jag bara kunna säga, tex att: jo, men det är klart att jag tar död på mitt barn på måndag, det är inge problem alls...

Åh tack!!
Precis så känner jag också, att det borde ju kunnas se OM det finns några. Det är ju just det där att inte få ett riktigt svar på att det är det här som är felet. jag vill inte ha ett eller svar...
Jag vil ju veta att dom har kollat på alla vis dom kan.. detta handlar ju om vårt barn..det är ju ingen sak, utan ett liv...

Vi blev skickade till läkaren på KSS efter att våran vanliga Barnmorska, var lite osäker.
Läkaren på KSS sa att nog var som så att det var något med njurarna..
Hon sa också att sånt här är så ovanligt så ibland blir man skickad till Göteborg. Men hon sa att det räcker kasnke med att jag ringer dit. så gick hon i väg och kom tillbaka och sa att dom hade sagt att hon hade tittat allt som skulle tittas.. hur faan dom nu ska kunna veta det..

Jag funderar på om jag kan kontakt näl och be någon där titta, hade varit skönt att få samma svar från olika läkare, och inga i mina ögon osäkra svar...

grattis till er lilla pojke, vilken vecka är du i??

Men i vilken vecka såg dom att det fanns för lite fostervatten för eran del?? Dom säger att det är så pass tidigt så att det tyder på att det är nått som inte stämmer så här tidigt...
Men ett läkarutlåtande vill jag ha, där det står vad det är för fel.. Ska försöka få tag på någon annan som kan titta på oss..

Å tack!! kram

Jo, hade jag fått ett helt riktgit svar på att bebis inte har några njurar, då had edet ju inte funnits något val. För utan njurar kan inte bebis leva.. Men det är det att svaren vi fått är så otydliga, jag vill ha ett riktgit svar, där någon kan visa att det verkligen är som så att njurarana inte finns där.. vill inte ha några anting eller svar..

Jag ska försöka få tag på någon, men jag börjar stört grina så fort jag pratar med någon.. Men jag vill ha ett riktigt svar innan jag kan bestäma vilken dag mitt barn inte ska få leva längre...

Å drygt tio veckor kvar då.. Mysigt...

de såg inge annat som var fel, inte mer än att det var lite fostervatten. Hon som tittade först såg ingen urin sa hon. så attdom inte visste om det fanns någon urinblåsa. Men när vi var på KSS så sa hon att det nog var urinblåsan hons såg. Och dä kände jag lite som så att då kanske bebis precis hade kissat inna de första tittade, för då kunde det tydligen vara som så att hon inte såg någon urinblåsa. Om de inte såg några njurara alls är det som mest far omkring i mitt huvud och gör mig så himla osäker på om allt som ska kollas har kollas. Eftersom hon sa att antingen så är det nog som så att de njurar som finns inte fungerar som de ska, eller så fnns det inga alls. Och då känns det som om det inte är något riktigt svar.
Hon sa att man blev skickad till göteborg när det inte fanns någon rikgti säkerhet, men sa sen att hon hade kollat allt som skulle kollas.. Men jag är så himla rädd, att hon tror sig veta vad felet är och att det sen visra sig vara något annat. Hon har ju liksom sagt två olika saker som kan vara felet. Och jag vill veta vad det är som är fel, inte vad det kan tänkas vara för fel..
Jag ska försöka få tag i någon i Göteborg, men det finns ju flera sjukhus där så det är ju svårt att veta vilka som är specalister på just detta, men jag ska leta vidare....

tack så mycket!!

Jag är också typ i mitten, på graviditetn nu.. Läkaren i går sa att man brukar bli skickad till Göteborg när det gäller sånt här, men sen så sa hon att hon hade nog tittat allt som skulle tittas. Men jag känner att så länge jag inte har fått något riktgit svar på vad som är fel, och inte att det kan finnas flera olika saker detta kan bero på...
Ska försöka få tag på rätt sjukhus i göteborg, men det finns ju så många sjukhus där ju... Men någonstans där ska det finnas specialister...

Tack alla ni som hållit tummarna för oss...

Idag fick vi träffa läkare i göteborg,
Fick inte alls något positivt besked. Även om jag har försökt gjort allt för att intala mig att jag inte skulle få det. Så gör det änså oerhört ont, man hoppas ju önskar, och försöker på alla vis tänka..Tänk om..

Men läkaren idag, såg och visade oss hur den ena njuren var förstorod, och hade många cystor runt om hela. Den andra hade han lite svårt att se, men det såg ut som cystor på den också. Och även om han inte kunde säga till 100% när det gällde den, då det inte syndes lika tydligt. Så var det störst problemet fostervattnet. Det finns inte alls mycket fostervatten, och utan fostervatten så kan bebis inte utvckla lungorna, och utan lungor så klarar man sig ju inte.

Så nu står jag inför valet, då läkaren sa att det var helt upp till oss själv, men han skulle råda oss till att avbryta det hela, och han lät helt säker på sin sak...

Antingen kan jag vänta ut tiden, gå de ca 15 veckorna som är kvar. Se min bebsi födas, men också få se hur den lider när den försöker dra efter luft och inte klara det med de outvecklade lungorna..

Annars kan jag välja att avbryta det hela, och låta bebis somna in där den är som tryggast.

Det andra alternativet låter ju egentligen som det bästa då jag absolut inte inte vill att något av mina barn ska lida på något sätt alls.

Men sonen, som undra varför inte doktorn kan operera bebisen, eller ge den medecin. Förstår inte hur man kan gör som så att man tar en tablett och låter bebis somna in, Vi har pratat mycket om när man får avliva hundar, och jag har förklarat hur dåligt bebis skulle må om vi lät den försöka andas utan att kunna.
Han ifråga sätter då och undra, men när han har ont i magen då, skulle vi tycka att det var bättre om han fick somna då och aldrig vakna för att slippa det onda??
Jag förklara att det är en sjukdom som man aldrig kan bli frisk i från, och berättade om tanten som blev sjuk för att hon rökte, och det inte fanns någon medecin måt det så måste hon till slut somna och inna det fick hon må jätte dåligt och det vill ju inte vi att bebs ska göra, vi vill ju att bebis skal slippa ha ont eller må dåligt om bebis ändå kommer bli en ängel så är det bättre att låta bebis somna och aldrig behöva bli så "gammal" så att h*n hinner känna av det onda och jobbiga först..

jag förstår ju att det inte är lätt för honom, men jag vill att han ska förstå, på nått litet vis, är så himla rädd att han kommer ha svårt att förlåta mig för vad jag gjort mot han lillebror/lillasyster isåfall...

Detta är verkligen det värsta jag har varit med om...

Jaa,.. det är verkligen svårt och jag försker känna efter vad som känns bäst, och det hade ju helt klart varit om bebis slipper lida. Men så komma alla de här, tänk om dom ha missat nått, tänk omd et är ett jätte starkt barn vi har som klara det här, haf hittat en tjej här på FL som faktiskt hade vattenavgång redan vecka 17, och det barnet har det gått relativt bra med, mycket kämpande. Men å andra sidan, om vårat barn inte skulle ha sån tur, så låtar jag det ju lida i onödan..

Och det här när det gäller sonen, han förstår verkligen inte allt, och vad allt nnebär. Jag själv fattar ju egentligen inte hur ska han då göra det som är ett litet bran. Men jag har alltid försökt vara så öppen som möjligt med allt när det gäller honom, har alltid försökt svar ärligt vad det än har handlat om, Och nu när han är sju år, så förstår han verkligen himla mycket.. Och vi har ju prata omredan innan att det kan hända grejer då jag hade en liten blödningar i början, så har jag förklarat att bebisen kan vara sjuk i magen och hjärtat slutar slå. Men han tycker nog att det är himla underligt det här med att det är vi som ska bestämma när bebsiens hjärta ska sluta slå isåfall...

Tack för att du svarade!! Kram

Anneli ÄnglaLinus mamma skrev 2008-07-17 18:10:00 följande:

Ja nu har bebisen det jur bra som helst. men läkrna tycker att ju fortare jag kan ta beslutet att avbryta, så kan jag komma över detta. Hur jag nu någon gång ska komma över att jag mist mitt barn, och kasnke till och med att det är jag som har bestämt mig för att avsluta barnets liv. Det är ju inget jag någon gång kommer komma över... Hon pratade om att jag kanske behövde pratamed en kuratpr, då det kanske kunde vara lite jobbigt,...Hmm, å faan, tänkte jag då.. Också sa hon att de tär kuratorn sommåste fixa med papperna så att man kan få avbryta gravidteten, och fixar vi det så fort som möjligt så att jag kan föda fram fostert så kan vi ju försöka skaffa ett nytt så fort som möjligt.. Som det skulle vara någon tröst, enligt mig är det inget foster, det är mitt barn där inne, och jag vill inte ha ett nytt, som en sak man byter ut när den är trasig, jag vill ha mitt barn...
Åh ja att sonen redann u har börjat blivit annorlund i humöret det märks mycket väl, och det är väl inte så konstigt att han reagerar, och jag måste ju tänka på honom också i det här läget, det är ju inte bara jag, och inte heller bara jag och smabon, utan även sonen...

tack så mycket!!