För alla som vill flytta till USA

Hej!

Min sambo är doktorand inom naturvetenskap och vill eventuellt söka en post-doc-tjänst i USA efter att han fått sin PhD så att han kan fortsätta forska. Detta kommer isåfall vara vid ett universitet eller på IBM och vara i två år. Vilken typ av visum är det han ska söka då? Jag har försökt titta på USCIS men tycker att det verkar vara en djungel av olika koder. Han säger själv att kollegor har fått i stort sett allt pappersarbete skött via den framtida arbetsplatsen men jag vet inte om det blivit svårare nu, detta var för ca fem år sedan.

Vi planerar att gifta oss innan en eventuell avresa. Hur svårt är det då för mig som hans fru att följa med på hans visum, vad gäller för mig, kan jag på något sätt jobba? Jag är lärare i engelska och franska så går ju knappast under "extraordinary abilities". Om jag inte kan jobba, hur fungerar det om jag vill föda barn och vara föräldraledig i USA? Är det vanligt att detta ingår i den arbetandes sjukförsäkring, har annars hört att det kostar över 100 000 kr att föda i USA? Vet någon om man kan få svensk föräldrapenning om man bor tillfälligt i USA? Har letat på försäkringskassans hemsida men hittar inte hur det är om man bor tillfälligt utomlands.

Om min man och jag är svenska medborgare och bor tillfälligt i USA och jag föder barn där, kan barnet bli amerikansk medborgare (dubbelt medborgarskap?) Tack på förhand!

Okej, så eventuella barn blir amerikanska medborgare. Jag funderar på detta med kontakt med ambassaden, det kanske blir svårare att få visum för min (blivande) man om de frågar vad jag tänkt göra som medföljande (det verkar ju vara svårt att få arbeta) och jag säger att jag tänkt vara föräldraledig? De kanske inte skulle uppskatta att man planerar att föda barn där?

Det låter bra. Hur har ni som har barn födda i USA gjort med medborgarskap? Hur ansöker man om amerikanskt och svenskt medborgarskap till barnet om man fött barn i USA? Vad gäller för dubbelt medborgarskap? Måste det göras inom en viss tid?

Hej!
Jag har tidigare skrivit om att min blivande man och jag ev. ska åka till USA i två år pga hans jobb. Min grundtanke är att jag då ska vara föräldraledig men det verkar som att det kanske inte går pga att jag vill hinna jobba ett år i Sverige innan jag föder barn för att få min lärarlegitimation här (som man måste ha från och med 1 juli nästa år) och då kanske jag inte hinner föda i Sverige innan vi ska åka.  Min sambo försöker kolla med kollegorna hur det generellt brukar vara med sjukförsäkring i hans bransch men det är ju svårt att räkna med att detta gäller oss innan man har sitt konkreta jobberbjudande och kan fråga, så man kan ju inte räkna med att kunna föda under tiden i USA. Åka hem och föda är nog inte ett alternativ, jag har inte lust att sitta i Sverige tre månader innan BF med första barnet utan min man.

Därför undrar jag om ni vet vad som krävs för att få jobba som lärare i USA, måste man ha en särskild amerikansk legitimation/utbildning? Platser som främst är aktuella är Kalifornien, Florida, Boston eller New York. Jag läser till lärare från åk 6 t.o.m gymnasiet i historia, franska och engelska. Det är ju inte säkert att jag får ett green card som medföljande men under förutsättning att jag får det, kan jag då jobba som lärare?
Känns lite som dödläge för mig annars att följa med om jag varken kan jobba eller vara föräldraledig så då få vi stanna hemma båda två för han vill inte åka utan mig, men det är ju trist för det skulle vara en mkt bra erfarenhet för honom. Hoppas någon vet vad som gäller.

Tack för svaret, då är nog inte jobb ett alternativ för mig. Plugga, nja, jag kommer vara färdigutbildad och ha jobbat ett år innan vi isåfall åker och jag har då pluggat i sex år och utnyttjat allt CSN, så det är jag inte så sugen på. Däremot tror jag att det är positivt för mitt framtida yrkesliv om vi åker till USA istället för tex Tyskland, då jag ju ska jobba som bla engelsklärare när jag kommer hem och då är det ju alltid bra att ha tillbringat tid i en engelskspråkig kultur. Min sambo säger att vi isåfall får medföljandebidrag på hans anställning så vi behöver inte inkomst från mig för att klara oss, men det är ju trist att inte ha något att göra. Jag funderar på att kolla upp om man kan praktisera oavlönat på Svenska skolan om det finns en sådan dit vi åker, det borde jag väl få göra utan arbetstillstånd om det oavlönat? På Svenska skolan "tar" jag ju inget jobb en amerikan hade kunnat göra eftersom de ju inte kan svenska.

Ja, just det, det var detta jag tänkte på, det är du som har skrivit detta till mig tidigare. Men det är alltså en lag på väg som ska gälla  ialla stater om att de inte får neka att täcka pre-existing conditions? Då skulle det hjälpa oss mkt för det är över ett år tills vi ska åka, det är bara jag som funderar långt i förväg för att detta ger mig lite ångest.

Jag tycker nämligen det känns som ett sådant dödläge som det ser ut nu, för min sambo säger att hans kollegor inte  fått jobberbjudandet klart förrän 2-3 månader innan man ska åka, och då är det ju svårt att planera in att föda innan man åker. Vi vet ju självklart inte ens om vi kan få barn tillsammans, vi har ju inte provat och det kan ju ta flera månaders försök... och vi har definitivt inte hundratusentals kronor till sjukhuskostnader om vi skulle betala det själva i USA. Samtidigt som jag jättegärna vill unna min sambo den här möjligheten och som jag skulle tycka var spännande att få bo i ett annat land så känns det så jobbigt att inte veta om det kommer finnas något vettigt för mig att göra. Om jag inte är föräldraledig under denna tid så sitter jag ju bara utan arbetstillstånd och lever på min man, det ser antagligen inte så bra ut på en svensk anställningsintervju när man kommer tillbaka....

Nej jag har förstått att vi inte får green cards men jag menade arbetstillstånd, skrev fel först. Jag vet att man inte får flyga efter vecka 27 men det är ju trots allt i sjätte månaden, lite lagom gravid kan man väl vara, sådär 2-3 månader in i graviditeten . Om man börjar försöka först när man kommer dit kanske det tar det genomsnittliga tiden 7 månader att bli gravid, plus 9 månader graviditet = 16 månader av 24 månader som vi har tänkt vara där, då hinner jag inte ens vara föräldraledig klart innan vi kommer hem och så att jag kan skola in barnet på förskolan och börja jobba. Som jag har förstått det kommer ju min SGI nollas om jag är utomlands utan sysselsättning så då får jag ju ingen föräldrapenning när jag kommer tillbaka så det går inte.

Att åka hem och föda i Sverige om jag inte blir gravid förrän i USA är inget alternativ då min man inte kommer ha möjlighet att ta ledigt och följa med tre månader innan då jag måste flyga hem. Jag föder inte mitt första barn utan min man närvarande, det är helt uteslutet oavsett hur gratis och bra det är i Sverige.
Det verkar vara så oerhört svårt att få till det på ett bra sätt för mig så då får jag kanske säga att det inte kommer funka till min sambo.

Jo, jag vet att det finns svenskar med amerikanskt medborgarskap, skrev kanske lite dumt men en praktik på Svenska skolan är det ju ändå lite färre som kan komma ifråga för än en praktik i någon form av affär eller restaurang om du förstår hur jag menar. Men om jag kan göra det utan arbetstillstånd så spelar det ju ingen roll. Det ser ju ändå bra ut på mitt CV om jag har gjort någonting undervisningsrelaterat. Det kan jag förhoppningsvis göra om det inte löser sig med graviditet och föräldraledighet när det är dags. Jag längtar efter barn och det skulle passa bra i tiden då, men det verkar kunna bli svårt rent praktiskt. Det är ju kanske inte idealiskt att få sitt första barn i en någorlunda ny miljö där mannen håller på att anpassa sig till ett nytt jobb. Vi får se hur det blir.

Hur kände ni inför att få barn utan att ha era föräldrar tillgängliga? Tyckte ni det var tråkigt att de inte kunde träffa barnbarnen så ofta? Jag står min mamma väldigt nära och jag tror att jag egentligen skulle ha uppskattat att ha henne hos mig ganska ofta när jag får mitt första barn. Vi bor ca tio mil ifrån varandra nu så hon är inte här varje dag precis, men vi kan träffas om vi vill och vi pratar ofta i telefon. Man kan ju prata via Skype men det är ju inte samma sak. Man såg ju t ex på Svenska Hollywoodfruar nu senast (om ni hört talas om detta program ) att maria Montazamis mamma grät en skvätt när Maria skulle åka tillbaka till USA efter att ha hälsat på i Sverige. Jag tror att min sambo och jag skulle klara föräldralivet bra, det är inte det, men min mamma tycker nog det är synd om jag får mitt första barn i utlandet även om hon inte skulle "bråka" om det. Jag funderar vidare på detta...

Stort tack till alla som svarat mig, nu känns det lite ljusare. Jag hoppas att det löser sig på bästa sätt för oss. Gifta oss har vi tänkt göra i god tid innan, det har vi planerat in med glädje .

Tack, och detsamma! Tja, eftersom jag då antagligen inte får något arbetstillstånd så tycker jag att barnfrågan är en ganska viktig fråga i sammanhanget eftersom det är det enda vettiga jag kan göra där som jag skulle göra annars också. Annars åker jag bara med, får jobba som volontär utan egen inkomst, bli försörjd av min man med medföljandebidrag som kanske inte är jättestort men som jag skulle nöja mig med (plus ev sparpengar) OM vi fick barn, kommer hem, har varit utan sysselsättning i två år, har antagligen inte längre någon vare sig SGI eller a-kassa eftersom jag varit utan sysselsättning och utomlands... såvitt jag har förstått Försäkringskassans regler låter det  inte så kul. Det låter nog dessutom betydligt bättre för en svensk arbetsgivare att jag varit föräldraledig utomlands än att jag jobbat gratis för att jag inte fick något arbetstillstånd och levt på min man i två år. De bryr sig väl inte om att man känner att man "måste" följa med sin man. Och om jag kommer hem och har ett barn som är för litet för förskola så måste jag gå hemma på lägsta FP eftersom jag då har nollad SGI. Det går ju, men är lite tråkigt. Så jag tycker nog att det är ganska viktigt med timingen, men jag inser att det inte går att planera allt så man får väl rannsaka sig själv om man skulle acceptera det sämsta scenariot. Man kan tycka att det vore trist för min man men han kräver inte att jag ska följa med om det inte innebär några som helst fördelar för mig, då stannar han hemma. Åka utan sin fru i två år och ha någon sorts distansförhållande är nog inget för oss.