dumpad

Pinkbird
Lycka till med flytten, det kommer att kännas lättare efter ett tag när du flyttat och kommit iordning, det gjorde det iaf för mig

Tjosan, precis så kände jag oxå, fast utan barnen då...

JAg kände mig tom och menlös. Kunde ha vänt ut och in på mig om det hade hjälp
Men det hjälper inte...
Och att vara själv efter 10år eller mer, ja jag ska vara ärlig det suger. Men man lär sig att stå ut och sedan så blir det rätt trevligt

Dt är först nu efter 2½år som jag kan säga att jag inte vill leva med min man. Hade du fråga mig för 2 mån sedan så hade jag gjort vad som helst för att det skulle bli vi, men nu har jag insett att den enda som egentligen förlorar på detta är han!

Du är värd någon som älskar dig till 100% för den du är, så som du är! Du ska inte nöja dig med mindre.Nu tänker du säkert som jag gjorde att jag bryr mig inte bara han stannar, men att leva tillsammans med någon som inte älskar en på det sättet som man vill, ja det är ingen höjdare...

Jag kan inte säga något som gör att du kommer tt må jätte bra, men min inbox finns om du behöver någon okänd som lyssnar på dig!

Kram

TS

Jo, jag tror det är jätte svårt att komma över/förbi en otrohet. Vissa lyckas men jag tror att det lätt blir som du säger att man hamnar i underläge.

Skönt iaf att du är säker på din sak att du inte vill ha honom tillbaka denna gång, det gör ju tyvärr inte mindre ont. Men är ändå en trygghet i sig själv.

Sköt om er tjejer, kram

Ha en bra dag tjejer, jag börjar jobba idag och det ska bli så kul

Hej Singel pappan, tråkigt det som hände dig

Snart börjar det bli 2års dag för när jag första gången fick höra orden att han inte älskade mig som fru utan som vän.
Det har varit en mkt lång väg för oss att skiljas osv. Jag blev oxå väldigt deprimerad av alltihop, så det drog ju oxå ut på tiden, men nu 2 år senare så känns det helt ok (oftast iaf)

Vi trodde oxå att vi skulle vara gifta för alltid... Vi hade varit tillsammans i 10år det året vi gifte oss, men det blev tyvärr bara 1½år som lyckligt gifta. Men men...

Där tror jag oxå att du har helt rätt, barn förtjänar en lycklig mamma och en lycklig pappa

Och ja, visst suger det när ens make inte älskar en på det sättet han gjorde innan och inget jag gör kan ju få honom att ändra sig. Och ja, jag har hotat med en stekpanna i huvudet

Hi hi, snopen han ska bli utan säng! Jag orkade inte få ut sängen, så jag nöjde mig med att kasta ut lakan och bäddmadrass, täcke och kuddar

Roligt att han känner att han vill ge det en andra chans, glöm bara inte att tänka på dig själv! Du är viktig och är värd alla respekt och kärlek som du kan få
Lycka till och hör gärna av dig om hur det går för er/dig! Kram

Tjosan
Vet att det är svårt att låta bli, men ska ni försöka igen, så försök att inte tänka på vad som händer om det inte går... Då ger man liksom inte 100% för att det ska funka, förök att tänka att det ska gå
(Lätt för mig att säga )

Och skulle det nu vara så att det inte skulle funka, så är det väl klart att du hittar någon ny om du vill det
Kram

Det är väl inte konstigt om du är rädd... Du stasade allt och blev "huggen i hjärtat" men det behöver inte bli så igen, detta kan ha varit en väckarklocka och from nu så kommer er relation bara att bli starkare och bättre.
Tänker på dig, kram