Eftersom del 4 stängts ner så öppnar jag nu del 5 av denna tråd.
Här kommer en fortsättning på vi som fått syskon till våra älskade änglar där vi kan fortsätta att skriva.
Här pratar vi bla om:
Hur det känns?
Hur vi mår?
Hur går våra tankar?
Barnprat mm.
Hej alla
Vad fin hon är flisa!
Skrutthumlan: Det låter inte kul att klippa tungbandet.
Cilija: dumma nätvänner i ystad. du kan ju alltid fråga "hon som snackade ihjäl oss på bb - du vet vem" om hon vill fika. det vill hon säkert 
små fötter: härliga nyheter!
jag är trött.
Kramar!
Hej! Oj vad ni skriver 
Få se om jag fixar några kommentarer...
Skrutthumlan: Åh stackars lille gubben, lät inget vidare att klippa tungbandet!
Små fötter: Så skönt med en liten sprattlande liten i din systers mage!
IssaPissa: Lycka till och hoppas att det blir som ni vill...
Flisa: Åh vilken liten sötis!
Idag har vi tillbringat några timmar på vårdcentrumet.
Var först med Dante på barnläkarmottagningen, då hans bajs varit mycket löst och vattnigt under några dagar. Eftersom han går upp ordentligt i vikt och är pigg så tas inga prover på honom nu, utan avvakta och se om det blir värre eller att det blir blod i avföringen...Lät ju inget bra men förhoppningsvis så är det inget att oroa sig för. Jag äter ju mjölkfritt nu sedan en vecka tillbaka och tycker att hans mage inte är lika orolig längre! Dock tyckte läkaren att vi skulle sluta med miniform då han inte ansåg att de dropparna har så stor effekt.
Efter amning av lilleman så var det dags för mig att träffa BM för efterkontroll. Väger 700 gram mindre nu än när jag var på inskrivning 
BM tyckte inte det var bra....
Mitt HB var 140, mycket bra då det var nere på 100 efter förlossningen! Det tyckte BM var bra iaf
Frågade henne om min blödning jag hade under några dagar förra veckan och hon trodde inte det var mens, enligt henne är det för tidigt för den eftersom jag helammar. Återstår väl att se om sisådär 3-4 veckor om det kommer en blödnig igen..
Oj vad ego det blev...Och nu hojtar barnen, får se när jag hinner titta till er igen!
Kram på er 
Didden: Jag ammade ju aldrig Valdemar, men däremot pumpade jag var 3-4:e timme, vilket ger samma effekt som om man ammar med samma intervall. Prick 28 dagar efter förlossningen kom första mensen.
Alvin helammades, minst sagt. Varje till varannan timme, dygnet runt, i 4½ månad. Prick 28 dagar efter förlossningen kom mensen. Jag blev även gravid med Rasmus under helamningen.
Rasmus blev 3 månader igår. Hur nu det gick till?? Helammar gör vi iaf. Och mensen var sen, hela 29 dagar ( ) tog det innan mensen kom igång.
På tal om mens. Min är sen, en vecka ungefär. Nog för att amningen kan sabba cyklerna, men jag tog ju ett akut p-piller för ca 6 veckor sedan efter ett missöde med en sprucken konsom. Jag har fortfarande inte fått mens efter det. En blödning, tre dagar efter p-pillret, men sedan inget mer.
Molvärk lite nu och då, men det kan man ju ha pga mens i antågande likaväl som när man är gravid. Jag är ofta JÄTTETRÖTT, har mycket huvudvärk och mår OFTA illa. Men säg den som INTE är trött, med konstant huvudvärk och illamående, när sömnen inte funkar? Mitt problem är inte att barnen inte sover. De sover som små barn. Alvin oftast hela natten, Rasmus somnar 21-23, sover nu till 5-6, men jag somnar 2 och vaknar tre gånger i timmen. Förutom när Rasmus ska äta, då är jag vaken en timme minst.
Idag köpte maken ett CB digital. Felkod?! Så vi ska testa imorgon igen. Vill inte vara gravid. Orkar inte. Vissa dagar är jag så trött att jag inte vågar köra bil själv, av rädsla för att frestelsen att göra vad som helst för att få sova ska ta över. Vissa träd ser enormt lockande ut när man är så trött att en självförvållad bilolycka verkar vara en bra idé för att få vila. 
Som tur är så vet jag att det blir bättre. Och så har jag världens bäste, omtänksammaste och kärleksfullaste make också 
Nu babblade jag så jag glömde vidarebefordra tipset om bebisars temp som jag fick en gång av en god vän:
Ta för vana att kolla tempen på barnet lite nu och då. Då vet du vilken temp ditt barn brukar ha, oavsett vilken tid på dagen det är. Och då vet du när DITT barn har feber.
Min kompis son är lågtempare, han har ca 36 i kroppstemp i vanliga fall. När han hade 37,8 som liten var det inte en läkare som lyssnade, till en början, när min kompis påpekade att han VISST hade feber och verkade sjuk! Ofta vid vårdcentralbesök blev hon idiotförklarad - vem söker vård för ett friskt barn? Men hon tjatade, fick prover tagna, och inte EN ENDA GÅNG hade hon sökt i onödan. Däremot hade hon fått tjata-tjata-tjata sig till vård, för alla ville skicka hem dem när de såg hans "normala" temp.
Jag är själv lågtempare. Jag känner mig lätt febrig när jag har 37,0. När jag närmar mig 37,5 mår jag INTE bra. Så jag kan sympatisera med de felbehandlade stackare som inte får sin feber erkänd. Ta reda på var era barn befinner sig på skalan
brukar kolla willes temp lite då o då. brukar ligga runt 37.4 min egen e runt 36.5. sambone varm blodig. men i morse/förmiddags va han gnällig, varm o nös i ett,
på måndag e han 3 mån. var tar tiden vägen.
suck ont i magen igen. j-a mag katarr. ska ta en pilla. så som jag hade natten till fre vill jag inte igen. kändes som jag skulle dö bokstavligt.
toka. stackars dig. va e mer som gör du inte kan sova? uppe i varv? orolig?
första nätterna med wilmer kunde jag inte sova utan lampan tänd. va tvungen i fall han skulle dö så jag skulle hinna med. sov med handen på hans mage lite lätt.
va ett stort steg kändes d som att kunna sova med lampan släckt. när han av nästan 1 mån la vi han i sin egen säng. oj va han sov gott. tror ni jag kolla han hela tiden? ja.
nu har man lärt sig lite mer känns d som, hans ljud o va de betyder.... man börjar slappna av lite mer tycker jag.
tänk, vi ska få behålla vår wilmer. den börjar fastna i skallen... skönt!!! hade aldrig orkat om nåt skulel hända honom.
oj va jag babblar sorry!!!
Kraaaaaaaaaaam till er alla!!!
Cilija: För att götra en lång historia liiite kortare. Jag har alltid haft sömnstörningar/sömnproblem. Svårt, riktigt svårt att somna, oftast tar det en timme. Ibland ännu längre. Det i kombination med att jag är äckligt lättväckt (vaknar när tvestjärtarna nyser) är INTE kul. Vaknar för minsta lilla, sedan tar det en evighet att somna om.
Med Alvin sov jag ju nästan inget, vågade inte somna. Med Rasmus är jag inte stressad på det viset, men det har nog något att göra med att Rasmus INTE behövde akutsjukvård efter förlossningen. Nä, det är mitt huvud som spökar. Så blir jag deprimerad för att jag sover dåligt. Då sover jag ännu sämre, och då blir jag mer deprimerad.. Ja, inse liksom.. Nu kommer hösten. Då blir jag alltid mer deprimerad, när allt dör och det blir mörkt. Å andra sidan sover jag MYCKET bättre, eftersom jag inte blir väckt mitt i natten av morgonljuset iaf.
..Aldrig är man nöjd
Hej alla mammor och bebisar/barn! =)
Har inte varit inne på någon vecka nu. Patricia mår bra. Hon växer så det knakar. Hon "pratar" en massa och ler. Idag har det vid två tillfällen kommit lite, lite skratt. Snart kan hon nog sitta upp själv tror min syster, (som vi för tillfället är hos nu) hon sätter sig upp för egen maskin i min systers knä(inte helt liggandes på rygg men halvt).
Visst finns det fler här inne än jag som blivit snittade?
Grejen är det att det idag är 15 veckor sedan Patricia föddes och jag blöder fortfarande...det kan inte vara normalt. Någon som vet?
Hej alla.
Skönt att det blev en ny tråd, tack för det!
Eva s: lyckas hon kissa på pottan innan hon är ett? Det var ju jätteduktigt.
Meja brukar sitta på den och sen flytta på den och sen sätter hon sig igen. Men hon har aldrig gjort något på den. Stoppar ner nallen mellan benen och så, så det är kanske tur att det inte är något där i.IssaPissa: Kan det inte vara stressen över bröllopet som ställer till det då? Det är ju över nu, men det kan ju kanske sitta kvar. Det kan ju bli obalans när det är något stort som händer så. Läste den gamla tråden innan, och tack! Ska försöka skriva här nu.
små fötter: det är ju alltid kul att höra att barnen är lik en, det händer dock inte så ofta för mig. Alla bara skriker att hon är lik pappa. Ja, men hon är söt ändå brukar jag säga.
Det är några få som säger att hon är lik mig, och det suger jag åt mig.
Men jag vet att My och Moa var mer lik mig.flisa 1: vilken sötnos ni har!
Idag är det två år och åtta månader sen My lämnade oss.
Aldrig kul med månads- och årsdagar. Jag fortsätter att räkna månader också, även fast det har gått över två år.