Hur länge ska ni vara lediga?

Ett par månader antagligen, efter att hustrun tagit ett år lite drygt. Kommer dock att ta ut kompledighet stadigvarande motsvarande en halv eller en hel dag i veckan.

Lucky guy!

Helt sant. Tyvärr hade vi fått försaka allt för mycket om jag skulle kunna vara ledig så länge. Ser fram emot mina 2-3 månader i alla fall. Skall bli löjligt kul att strosa runt på stan med barnvagnen, turnera lekplatser, fika med vänner...

Om det vore så lätt som att avstå från lite prylshopping hade väl saken varit biff. Men nej, vi är inte beredda att flytta eller göra oss av med bilen... Misstänker dessutom att det kommer att medföra en hel drös nya utgifter att ha barn (i alla fall att döma av notan hittills - redan innan han är född).

Xerxez: Du förutsätter att man någonsin planerade en tillvaro med barn... Ibland är biologin svår att förutsäga
Och nog hör man samma resonemang från kvinnor där inkomstskillnaden är omvänd, eller är det bara bland läkare? (Mitt umgänge är lite inskränkt.)

Du får väl ändå medge att det är viss skillnad mellan 80% av 24000 och 100% av 50-55000...

Inte hemma en enda dag? Nej. Det är inte Malin Bayard vi pratar om. Men ett par läkarmammor här är hemma ett par-tre månader för att sedan låta maken sköta resten av ledigheten. Resten delar ganska lika men där har bägge också samma inkomst, så hushållsekonomin blir likadan oavsett vem som är ledig.

Sjukskrivning = tonvis med försäkringar och avtal som täcker upp (ger åtminstone 90% av full inkomst - viss skillnad mot 80% av halv inkomst). Olycka, samma sak där. Föräldraskap verkar avtalen och bolagen dock vara lite annorlunda inställda till (I wonder why...) Jag kan komma upp i 80% av runt 35000 ett antal månader men that's it.

Visst går det att lägga undan pengar, skippa onödiga utgifter osv. men 15.000 mindre att röra sig med i månaden blir, tro det eller ej, märkbart efter ett tag. Och ja, man skaffar faktiskt utgifter efter inkomsterna. Inte så att marginalerna är obefintliga men nej, de tål inte ett års föräldraledighet.
Lyckligtvis har jag dock en del jourkomp att ta ut och det ger mig uppemot en ledig dag i veckan under närmare ett års tid. Däri ligger min "räddning". Men det går inte riktigt upp mot att vara kontinuerligt ledig, så som du skall vara.

Hur det går för de stackare som tjänar ett par hundra tusen i månaden har jag uppriktigt ingen aning om. Det lär dock inte vara särskilt svårt att göra av med de pengarna heller.

Alla har vi vår egen variant på 30-årskris antar jag. Jag hinner i alla fall fylla 30 innan jag blir överläkare så det är kanske inte så illa för mig ändå
Är alltså bara tre år in på min ST än så länge. Annars hade det sett lite bättre ut lönemässigt
Du kan ju för övrigt gissa hur mycket jourarbete som gömmer sig bakom siffrorna... Grundlönen är 39'.

Tja, jag skulle väl helt enkelt ha gift mig rikt eller något...

Nej du, jag tog allt mina 5,5 år på mig som alla andra. Men ja, jag är en tvättäkta gymnasiebroiler (dvs gått rakt från gymnasiet och in på läkarutbildningen utan att ha sett ett dugg av världen innan).

Jourtyngden lär vara ungefär densamma ett tag framöver, eftersom vi är kroniskt ont om kollegor. Lagom till jag blir färdig specialist kommer det förhoppningsvis att lätta lite eftersom de senast rekryterade ST-läkarna då börjar bli mer "flygfärdiga". Som specialist är det ju i gengäld en annan lön som gäller, så jag ser månadsinkomsten som rätt säker.

Å andra sidan finns som sagt fördelar med att joura. Om man inte är jättekåt på pengarna (nej, jag saknar inte självinsikt - jag tar faktiskt ut en majoritet av min komptid i ledighet) så finns som sagt utrymme för lediga dagar mitt i veckorna vilket är ett underbart andningshål, inte minst med barn på väg. Sedan kan man ju förstås undra om 52 timmar/vecka är så mycket bättre än 60...

Jo, jag överlevde på 19,800 när det begav sig. Plus jourer förvisso men det var inte särskilt fett då. Så är ju också AT en modern form av slaveri. (Akuten brukar gå under benämningen "gruvan" på många sjukhus av en anledning!) Vi bodde då i lägenhet och körde Volvo.

OK, jag kanske har lite halvdålig självinsikt då... men jag ser mig faktiskt inte som "modern karriärman". Här på jobbet är jag snarast mjukisen i sammanhanget. (Pappaledig överhuvudtaget!? Jaha, skall du med frun till MVC nu igen, var ni inte där nyss? Vaddå lediga dagar? Åker inte du till Norge och jobbar när du är kompledig?) Det säger kanske mer om kollegorna än om mig, dock. Inte tu tal om att jag hade älskat ett års pappaledighet. Men det fanns liksom inte på planeringshorizonten när hus, bil, häst etc införskaffades. Lite pinsamt kanske att ha läst 5,5 år medicin och inte förstå hur barn blir till *LOL*

Min fru vill ha så stor del av ledigheten som möjligt. (I sammanhanget får jag osvikligt en bild av en lycklig hemmafru i rosa förkläde på näthinnan. Riktigt så illa är det dock inte men hon trivs sådär måttligt på sitt jobb vilket väl är en del av förklaringen.)

Lustigt? Tragiskt? Kanske ironiskt, snarare. Det må vara ett lyxproblem men jag tror lik förbaskat att de allra flesta i min situation känner igen sig och är ganska bittra på dagens system som innebär att man betalar in massvis med skatt men sedan finner sig oförmögen att nyttja föräldraförsäkringen.

Zoegas: Antar att du menade mig. Hästen tar just nu hand om sig själv (sommarbete). Annars är det hustrun.
Angående löneuppgifter så är du fri att tro precis vad du vill och jag tänker för allt i världen inte lämna ut mitt personnummer på ett internetforum. Men om du orkar kolla löneuppgifter så tror jag att det finns rimligt aktuell statistik (2004) på läkarförbundets hemsida (www.lakarforbundet.se). Siffrorna där är dock något storstadsdominerade och där ligger lönerna lite lägre. Sedan kan du räkna på att varje arbetad timma under jour/beredskap ger i snitt runt 1,5-1,75 "komptimmar" där varje sådan timma är värd 1/137 av månadslönen. You do the math.
Tycker för övrigt inte att siffrorna imponerar direkt. Varje börsmäklare av rang skrattar.

Om din far hade en professur och låg på 55' så hade han med andra ord mindre i grundlön än många av våra överläkare. Hur länge sedan är detta???

Antar att ett "inte" föll bort där... *Hatten av till fadern förresten*. Nej, att man inte blir rik inom landstinget har de flesta redan listat ut. Kvar är i princip hyrläkarbolag och läkemedelsindustrin.

Min hustru och jag är som sagt rörande överens om saker och ting (annars hade vi antagligen inte gift oss överhuvudtaget). Trevligt i alla fall att det finns en och annan som bejakar en viss grad av valfrihet

Enligt ett par av ovanstående talare så existerar inte konceptet "tjäna för mycket" (särskilt inte för 28-åringar). Tur att man inte är ensam i sina vanföreställningar i alla fall

Zoegas: Ensamt på toppen. Och underligt nog är vi löjligt lyckliga ändå.