Är snart 35 år och är adopterad från Bangladesh - 74.
Jag saknar ofta någon att dela tankar och känslor med när det gäller den här biten med att vara adopterad.
För mig har det varit ganska jobbigt då jag har en otroligt dålig relation med min adoptionsmamma.
Är det så att någon undrar ngt om hur det är att vara adopterad eller ngt liknande så är det ok att fråga.
Jag är också adopterad från srilanka och har en urkass relation till min mamma. Fattar inte äns hur hon kunde få beviljat att adoptera. Har alltid känt att jag inte har några föräldrar pga av en otroligt dålig realtion ända från början. Har en kompis som också är adopterad och inte heller hon har en någon bra relation till sina föräldrar. Verkar som detta inte är allt för ovanligt. När det gäller mina föräldrar så hade inte förmågan att knyta an till mig.
Jag jar läst igenom adoptionspappren och jag kan inte förstå hur de kunde bli godkända! I mina ögon känns det som om alla som intervjudes inför utredningen, ljög på ett eller annat sätt. Vet inte om det stämmer men den bild som de målar upp inför utredarna stämmer inte med den bild jag har av de som intervjuades... Släkt och nära vänner som gav sin heder på det de sagt under intervjun, ofattbart för mig.
Kan inte skriva mer än att jag förstår.
Äe oxå adopterad men jag har de inte som ni,jag har en bra relation till mina adoptivföräldrar..man blir ju ledsen när man ser att så många inte har så bra kontakt med adoptivmamman vilket borde vara ganska så viktigt.. hur kommer de sig att man inte får så bra kontakt med sin adoptivmamma ? jag vet att vissa är väldigt stränga och inte vill att man ska leta upp sitt ursprung osv... men det borde de ju veta när d bestämmer sig att adoptera att barnet när de växer upp vill ta reda på sina rötter
Joo för mig och dom har d efungerat dock inte för min bror han har haft väldiga bråk med våra adp.föräldrar. men de verkar ju inte vara så ovanlgti att man inte har så bra kontakt med dom.. men man tycker ju (iaf jag) att adopterar man så borde man ta dig tid och lyssna på barnet osv så man får en bra relation..
Tack så mkt :) mår bra till och från..börjar komma in i veckorna alla symtom kommer vilket jag märker av 
haha
Jag är adopterad från Colombia och pappan till barnet är svensk :) så de blev en halvColombian hehe.. :) ska bli spännande och se..
Jag är 35 och adopterad från Korea. Har två syskon som också är adopterade men från Indien. Jag har en bra relation till både mamma och pappa (ja mina adoptivföräldrar alltså)och det har vad jag vet också mina syskon. Har inte grubblat alls på att jag är adopterad eller att det finns en biologisk mamma där ute (om hon nu finns i livet fortfarande) Vet faktiskt inte om jag skulle vilja träffa henne (eller min biologiska pappa heller för den delen) om jag hade chansen, för mig är mina adoptivföräldrar mina föräldrar.
Det måste vara jobbit att inte ha bra kontakt med sin mamma, men å andra sidan finns det säkert biologiska barn som inte heller har det.
Vad är det som inte går bra? (förlåt en kanske "korkad" fråga)Är det dom som inte kunnat knyta an, eller är det ni som inte känner samhörighet?