Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

AnnaSofia73

Äldre 1 Sep 10:23
51 svar

Citera Visa endast Anmäl

Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

Är snart 35 år och är adopterad från Bangladesh - 74.
Jag saknar ofta någon att dela tankar och känslor med när det gäller den här biten med att vara adopterad.
För mig har det varit ganska jobbigt då jag har en otroligt dålig relation med min adoptionsmamma.
Är det så att någon undrar ngt om hur det är att vara adopterad eller ngt liknande så är det ok att fråga.
- «
- ‹
- Sida 4 av 5
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....
MariaOMarkus

Äldre 4 Sep 16:18

#31

Citera Visa endast Anmäl

Mining skrev 2008-09-04 15:51:55 följande:
Som adoptivmamma blir jag chockad, VAD har era mammor varit så rädda för?! Och HUR kan man bara handla så mot sina barn, kan man inte se att en människa kan behöva känna sitt ursprung för att känna sig hel? För mig är det obegripligt att man kan vara rädd för sitt barns biologiska mamma, vad finns att vara rädd för? Att barnet ska föredra sin biofamilj framför en själv? Kanske är det så om man är en sådan som inte har något eget liv men för mig är den rädslan helt obefintlig. För mig vore det fantastiskt om mina döttrar kunde finna sina biofamiljer och förhoppningsvis känna en tillhörighet, det skulle säkert lägga många pussebitar på plats i deras liv. Och jag måste erkänna att även jag är väldigt nyfiken på de kvinnor som födde mina barn, att få lära känna dem tror jag skulle föra mig ännu närmare mina döttrar, inte längre ifrån.
Säger som ovantstående att dina döttra kommit till en bra familj. Du verkar vara en försående mamma och de kommer de absolut uppskatta den dagen de känner att d vill söka efter sina rötter. Jag vågade knappt ta upp den fråga för min adopt.mamma för man vil ju inte såra men hon hade sina fundering och frågade mig och jag svarade ärligt om va jag tyckte och tänkte.. och då sa hon att hon som du säger är oxå nyfiken på mamman till mig,vem pesonen är osv..
Men jag tro att de som inte vill att deras barn ska söka sina rötter de vill ju ha barnet för sig själv som sig eget och biomamman lämnade ju bort sitt barn och ville inte ha de oxh därför så är jag numera mamman..nåt sånt borde de ju tänka..iaf va jag läst i böckerna när jag gjorde en uppsats om hur det är att vara adoptera..
BF April - Maj 2009
Nicke Nyfiken

Äldre 4 Sep 17:23

#32

Citera Visa endast Anmäl

Multignutten skrev 2008-09-04 08:12:53 följande:
Trots att jag och min adoptivmamma hade en väldigt nära kontakt när jag växte upp, saknar jag inte henne alls nu. Skumt, men så är det. Och jag vill verkligen inte ha henne i närheten av mig eller min familj. Min son har hon träffat en gång, precis när han fyllt ett år. I övrigt har hon bara sett nån bild som jag skickade per e-post. Hon ringer ibland trots att jag bett henne att hålla sig undan och varje gång jag ser hennes nummer suckar jag. Ibland svarar jag, ibland inte.
Usch vad tråkigt både för dig och för din mamma. Det måste vara jättejobbigt för henne som inte får ha kontakt med dig eller träffa sina barnbarn (som jag uppfattar det så vill hon ha kontakt men inte du)
Kan bara tänka mig själv hur det skulle vara om något av mina barn i vuxen ålder inte ville veta av mig. Nu är ju mina barn biologiska men det skall väl egentligen inte göra någon skillnad.
Nicke Nyfiken

Äldre 4 Sep 17:30

#33

Citera Visa endast Anmäl

Milkina cerka skrev 2008-09-04 09:43:14 följande:
Det är nog både anknytningen och brist på känsla av samhörighet i mitt fall.Men också mycket negativ attityd från min sk. "mormor", som helatiden högt o. ljudligt undrade hur jag skulle bli som vuxen(í ytterst negativ ton), föredrog min kusin som var hennes riktiga barnbarn osv..Låter inte så farligt kanske, men jag tror hon påverkade min a-mamma mer än någon av dem förstod.Nicke Nyfiken skrev 2008-09-03 23:56:38 följande:
Min farmor va nog lite som din mormor, hon frågade mina föräldrar om dom inte kunde skicka tillbaka mig....som tur är gjorde dom inte det :)
Men man kan väl lungt säga att det blev lite frostigt mellan min mamma och farmor det har gjort att vi inte träffade henne mycket alls under min uppväxt så hon kunde inte "påverka" negativt som tur är. Min mormor och morfar däremot har varit världens goaste och inte alls tyckt att det varit konstigt att ha små svarthåriga sneögda/brunhyade barnbarn.

Jag tycker det är jättetråkigt att höra att så många verkar ha dålig kontakt med sin "mamma".
Känner mig väldigt lyckligt lottad som har haft en sån bra uppväxt med mina goa föräldrar (Som är skillda, pappa har två biobarn men han jämförde att vara med på BB som att sitta på Arlanda och vänta på oss :)
Milkina cerka

Äldre 4 Sep 18:09

#34

Citera Visa endast Anmäl

Allt har inte varit dåligt, även om det verkar så när jag läser det jag skrivit i efterhand..
Min farmor o. farfar var underbara, älskade mig o. tog mig i försvar mot alla tex den dagen farfar gick bort o. farmor fickl en fråga om arvsrätten(läs: den som frågade ansåg att jag som inte var riktig släkt skulle bli utan).
Farmor fräste ifrån o. frågade om hon kunde se några oriktiga människor här..
Jag kommer aldrig glömma detta o. alltid älska henne.
Vi ses i himlen farmor..
Nicke Nyfiken skrev 2008-09-04 17:30:00 följande:

Min farmor va nog lite som din mormor, hon frågade mina föräldrar om dom inte kunde skicka tillbaka mig....som tur är gjorde dom inte det :)Men man kan väl lungt säga att det blev lite frostigt mellan min mamma och farmor det har gjort att vi inte träffade henne mycket alls under min uppväxt så hon kunde inte "påverka" negativt som tur är. Min mormor och morfar däremot har varit världens goaste och inte alls tyckt att det varit konstigt att ha små svarthåriga sneögda/brunhyade barnbarn.Jag tycker det är jättetråkigt att höra att så många verkar ha dålig kontakt med sin "mamma".Känner mig väldigt lyckligt lottad som har haft en sån bra uppväxt med mina goa föräldrar (Som är skillda, pappa har två biobarn men han jämförde att vara med på BB som att sitta på Arlanda och vänta på oss :)
Trodde bara det var jag som hade sådana "släktingar" !
Glad när jag läser om din pappas beskrivning
Multignutten

Äldre 4 Sep 18:43

#35

Citera Visa endast Anmäl

Nicke Nyfiken skrev 2008-09-04 17:23:36 följande:

Usch vad tråkigt både för dig och för din mamma. Det måste vara jättejobbigt för henne som inte får ha kontakt med dig eller träffa sina barnbarn (som jag uppfattar det så vill hon ha kontakt men inte du) Kan bara tänka mig själv hur det skulle vara om något av mina barn i vuxen ålder inte ville veta av mig. Nu är ju mina barn biologiska men det skall väl egentligen inte göra någon skillnad.
Ja, ett tag var jag ledsen över att det blev som det blev. Men jag var tvungen att dra en gräns någonstans och då slutade det med att jag sa upp kontakten helt. Men som jag skrev innan, hon ringer trots att jag bett henne att hålla sig undan och det spär ju bara på det hela, att hon inte lyssnar och respekterar mig. Jag har gjort en del försök att släppa in henne i mitt liv igen genom åren men alla försök har slutat på samma sätt, kaos och ledsamheter så nu väljer jag att ta avstånd helt. Min a-pappa var ledsen över det ett tag men han har nu förstått varför jag gjort som jag gjort och han försöker inte längre medla mellan oss.
Mining

Äldre 4 Sep 21:17

#36

Citera Visa endast Anmäl

Milkina cerka skrev 2008-09-04 16:02:29 följande:
Hoppas dina barn en dag förstår vilken bra mamma de fått .
Tack, det var snällt sagt.
Och ändå lever jag med en skräck om att inte vara "good enough". Jag dignar ibland under ansvaret att bygga trygghet hos barn som har många separationer i bagaget, jag är så oerhört rädd att göra något "fel" som gör barnen ännu mer sårbara för livet. Föräldraskap är inte lätt...
Mining

Äldre 4 Sep 21:21

#37

Citera Visa endast Anmäl

Milkina cerka skrev 2008-09-04 09:43:14 följande:
föredrog min kusin som var hennes riktiga barnbarn
Och min farmor föredrog mina pojkkusiner, vet inte om hon tyckte om mig överhuvudtaget, det kändes åtminstone inte så.
Milkina cerka

Äldre 4 Sep 21:33

#38

Citera Visa endast Anmäl

Livet är aldrig lätt, stackars oss ..

Mining skrev 2008-09-04 21:21:19 följande:
Och min farmor föredrog mina pojkkusiner, vet inte om hon tyckte om mig överhuvudtaget, det kändes åtminstone inte så.
LCW

Äldre 4 Sep 22:12

#39

Citera Visa endast Anmäl

Har varit hos en terapeut och så klart talar man om sin mamma. Fast det var inte av den anledningen jag gick. Men då sa terapeuten ngt klokt.

"Man kan kväva ngn med sin kärlek" och det är väl så jag känner att min mamma gör med mig.

TS, du får jättegärna skicka till min inbox om du vill.
Utlandssvensk

Äldre 4 Sep 22:41

#40

Citera Visa endast Anmäl

Som blivande adoptivmamma sâ var det här nog ingen bra trâd att läsa.... Man vill ju sâ oerhört gärna fâ starka band till sina barn, men bara för att jag kommer att se dem som mina barn och adoptera dem sâ behöver ju inte det betyda att de kommer att 'godkänna' mig som deras mamma....

«
‹
Sida 4 av 5
1
2
3
4
5
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

Efterlyser adopterade personer som man kan dela känslor och tankar med.....

INNEHÅLL