Stolt mamma till Vincent skrev 2008-09-03 19:05:00 följande:
Jag har fö läst de första kapitlen i boken "men jag då", det är som att läsa sin egen dagbok!
Jag ringde just och gratulerade maken och mig själv till att, helt instinktivt, valt "rätt" väg när det gäller mina barn. Det är tydligen vanligt att man som narc uppfostrar narc-barn.
Det stog även i ett kapitel att den som läser boken själv kanske känner igen sig i många av beskrivningarna, det är som sagt inte ovanligt att man själv har narc-drag eftersom man inte vet bättre. (har ju bara narcissisten att jämföra med)
Jag satt faktiskt med ångesten i halsen när jag läste; hela min ungdomstid satt där, svart på vitt. 
Men jag arbetade i över 10 år med mig själv, det ÄR inte normalt att vara så extrem, jag är fullständigt normal och lagom, inte "speciell" eller "helt värdelös" som hon gärna vill få det till.
Empati var nyckeln för mig.
Jag var som tonåring helt i avsaknad av empati. Jag såg hur folk betedde sig och förstog absolut INTE vad det handlade om. Långa funderingar, hemligt tränande av artighetsfraser, kondoleanser och hjälpsamhet gjorde att jag till slut faktiskt BEGREP vad det handlade om. "fake it til' u make it" var mitt arbetsredskap.
Skruvat? Javisst! Men ska fan till att bli normal i ett sånt hem! På något sätt var jag tvungen att få nyckeln till det Sociala Spelet; hur skulle jag annars få komma in i gemenskapen? Jag ville inte leva mina dagar i det vacuum som var min barndom!
När jag skriver ut det såhär låter det helt absurt. Eller hur? Är det fler än jag som har svårt för sånt? Som är "lite offside" i normala konversationer?
Jag är stum. Trodde inte att det fanns fler än jag som tillämpat detta "arbetssätt".
Jag är så glad för den här tråden! 
Det där med "ömma punkter" har jag faktiskt gjort en grej av, jag VÄGRAR sjunga ner till deras nivå. Om någon går till hätsk attack mot mig svarar jag så gott jag kan och sen går jag. Utan att gå till mottatack. Ex: min svärmor har en eller två ömma tår, nu när jag vet var de är undviker jag säga något om dem. Om jag påpekar "felen" så blir jag precis som morsan, sådan vill jag inte vara!
Anonym (Distans) skrev 2008-09-04 17:33:48 följande:
The past is now skrev 2008-09-04 17:37:19 följande:
Ja, det varkar vara ett poulärt tips det där.
UNDVIK. Det går inte att föra en diskussion, man kan aldrig ge och ta, man får ständigt höra hur innihelvete värdelös man är. Finns liksom inget bra med en narcissist.
Jo, om h*n är på gott humör och "kungen", DÅ kanske. Men det är för sällan och baksidan är för bedrövlig.
Anonym (EN TILL) skrev 2008-09-04 19:01:45 följande:
Kan berätta en liten men ack så typisk grej: jag har svårt att få jobb, inte bara pga mig utan för att det är tufft i min branch just nu. INGEN får jobb.
Hursomhelst så kunde hon inte låta bli att kommentera en grej som kan inverka neg på mina chanser. Egenskapen hon är "på" är eg inte en helt negativ grej men hon fick det att låta som en enbart negativ grej.
"jamen du brukar ju..., det gör du ju, det brukar du, ja, det är vanligt att du...". Flera gånger och på ett sätt som att hon gjorde mig en tjänst genom att påpeka det.
*suck*
Som om jag behövde höra det! Det fick jag nog veta vid senaste intervjun!
Små subtila anmärkningar som hon säger på ett snällt sätt. Ibland undrar jag om hon är medveten om hur okänslig hon är.
Iofs, när jag läser i boken så förstår jag att hon faktiskt inte begriper hur illa det är!
I bokens står det om "riktlinjer för överlevnad":
1)Notera vilka känslor en person framkallar, de "identifierar" narcissisten (skam vantrivsel vrede idealisering)
2)Vilka ömma tår har du? Skärskåda om begrunda: det ger dig nyckeln till att komma ur narc-fällan
3)Hur hjälper mina ömma tår narc? Jag är bara ett verktyg för Ns projicering
4)Frigör dig från Ns vaneföreställningar; tänk på N som en tvååring
5)Glid undan attacker, ge inte tillbaka eller hämnas; det blir värre då (hon säger "vrid bort", men det är samma)
6)Klarar du inte att "vrida bort" ska du söka hjälp.
Kortfattat alltså.
Det är i stort samma strategi vi alla haft. Bra va?
Anonym (sambon) skrev 2008-09-05 09:42:53 följande:
).
Det tar tid att komma förbi det där. Flera år faktiskt; man får liksom träna med sin inre röst vad man måste göra och säga. "Skaka av sig" dumheterna (som en gås ) - allt korkat och idiotiskt som kommer ur hennes mun säger bara en massa saker om henne och ingenting om dig.
Det säger att hon är elak, småsint, spydig, falsk och outbildad. Om dig eller ditt barn säger det bara att ni är en mamma och ett barn som har det bra - annars finns det ingen anledning att gå till attack.(svartsjuka) Om du ger dig in i smutskastningen blir du likadan; där har jag hamnat mer än en gång. För att undvika sa jag sa bara: "det där får stå för dig, jag säger ingenting" när det kom påhopp. Då framstog/är jag hellre som mogen och ansvarsfull än som småsint och hämdlysten.
Anonym (EN TILL) skrev 2008-09-04 22:06:44 följande: