• Anonym (Man, 32)

    Jag är hemligt kär i min frus kompis

    Jag har ett toppenliv. Jag har en underbar fru som jag älskar över allt annat och vi har 3 fantastiska barn. Vi bor i ett fint hus på landet (något vi båda drömt om) och vi trivs båda på våra jobb. Vi har tillräckligt med pengar för att kunna unna oss saker då och då.

    Vi har lite problem med min frus mamma, men det är allt. Förutom en sak - min mörkaste hemlighet. Något jag inte vågat berätta för någon, något jag knappt vågar tänka på.

    För 4 år sedan träffade jag för första gången min frus bästa vän. Hon bor 20 mil bort från oss, så min fru och hon träffas inte så ofta. Vi satt på ett café tillsammans alla tre, och jag blev kär direkt!

    Jag skämdes något fruktansvärt, jag trodde inte att det var sant - hur kunde jag sitta bredvid min fantastiska, underbara, skitsnygga fru och bli kär i en annan? Min fru var dessutom gravid med vårt andra barn vid det här tillfället. Men trots att jag skämdes otroligt mycket kunde jag inte hejda känslan - hennes kompis attraherade mig något otroligt.

    Jag kunde knappt prata om henne med min fru efteråt, tänk om min fru hade märkt något?

    Vi har bara träffats alla tre några gånger per år sedan dess. Efter 2 år trodde jag verkligen att det skulle gå över, men jag får fortfarande känslor för henne varje gång vi träffas!

    Min frus kompis har bra självförtroende och jag antar att hon naturligt flörtar med alla (hon är singel) men hon har aldrig skickat några väldigt tydliga signaler till mig, så jag antar att det bara är jag som är hemligt förälskad.

    Min kompis fru påpekar dock ofta att hon skulle vilja ha det vi har, eftersom vi är så lyckliga tillsammans. Hon har inga problem att träffa killar, men det slutar oftast med att hon gör slut.

    Känslorna jag har för henne går i perioder, emellanåt glömmer jag bort hennes existens, men så fort vi träffas, eller min fru pratar om henne eller om jag ser något som påminner om henne, så att jag tänker på henne, då kommer den här enormt intensiva förälskelsekänslan tillbaka.

    Jag drömde om henne inatt, en dröm fylld av lust och kärlek men även enorm skam och skuld mot min fru.

    Kunde jag välja skulle jag vilja ha bägge, men jag vet att det inte är möjligt utan att såra någon. Jag vill absolut inte berätta det här för varken min fru eller för hennes kompis, jag vill helst bara att jag ska sluta vara kär i hennes vän.

    Jag är fortfarande väldigt förälskad och kär i min fru och vi har bra sex, så det är inte pga brist på annat som jag fallit för hennes vän. Jag tror att hennes vän är en sådan typ som jag passar väldigt bra ihop med, och att det är därför jag har känslor för henne.

    Min frus kompis uppskattar mig som en vän och jag tror att hon ser upp till mig i vissa avseenden (såsom jag beundrar henne för vissa saker hon gör).

    Jag har alltid trott att man kan styra över sina känslor, att kärlek kan kopplas av och på. Jag är det yttersta beviset att det inte går- jag har försökt med så mycket för att bli av med känslorna till henne.

    Jag har försökt att inte träffa henne, undvika att prata om henne och när det inte fungerade, gjorde jag det motsatta; träffade henne oftare (försökte hitta dåliga sidor hos henne, försökte se på henne när hon var med våra barn- direkt se om hon gjorde några fel etc.) och pratade om henne med min fru.

    Min fru skulle bli så otroligt sårad om det här uppdagades. Jag skulle aldrig kunna leva med det på mitt samvete, jag vill sluta vara polyamorös och bara älska min fru.

    Har någon upplevt något liknande? Hur ska man hantera det här? Det har gått 4 år nu och jag har fortfarande starka känslor för henne, kommer jag fortsätta lida av det här resten av mitt liv?!

  • Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis
  • Black roses

    Anonym (Man, 32) skrev 2008-09-04 10:54:26 följande:


    Svar till alla:Ja, jag vet mycket väl att jag gör fel och jag skulle vara fruktansvärt sårad ifall min fru hade känslor mot en av mina vänner på det sättet som jag har.Jag tror inte att det är rätt att tala med min fru om det, just eftersom det skulle vara enbart själviskt från min sida - hon skulle bara bli väldigt sårad och, som Anonym (fy fan.) skrev: Hon skulle inte lita på mig igen.Och min fru kan verkligen lita på mig. Jag har aldrig varit otrogen och jag kommer aldrig att vara det. Kunde jag ta bort de här känslorna, skulle jag utan tvekan göra det nu direkt!Om jag rent hypotetiskt tänkte mig ett liv med min frus kompis, så vet jag att det inte skulle vara bättre än det jag har nu (snarare betydligt sämre, eftersom jag skulle bli tvungen att såra alla jag älskar).Men jag tror att Anonym (Vet) har rätt i att jag nog inte är kär, bara förälskad.Frågan är bara hur man blir av med den här känslan, som ärligt talat äcklar även mig? Ska jag försöka träffa hennes vän ännu oftare, så att man lär känna henne bättre och därmed även ser hennes dåliga sidor?
    Är du då villig att se även de dåliga sidorna?? Inget illa ment.. Jag tror som så många andra redan skrivit, att det inte handlar om en äkta kärlek, men visst 17 är det inte ett dugg lättare för det... Tror du själv att det skulle vara lyckat, så ska du fullfölja din tankegång... MEN ett litet tips, se till att vårda din fru ömt under tiden...

    Mvh M G
  • Anonym (råd)

    Anonym (Man, 32) skrev 2008-09-04 10:54:26 följande:


    Frågan är bara hur man blir av med den här känslan, som ärligt talat äcklar även mig? Ska jag försöka träffa hennes vän ännu oftare, så att man lär känna henne bättre och därmed även ser hennes dåliga sidor?
    Tycker det är trist att det äcklar dig... Som jag föreslog ovan så KAN du se det smo en ren fantasi, som det är och har varit hittills, och som fantasi är det bara en "kul grej" som du kan ta fram lite då och då och roa dig med. Då avväpnar du det hela och tar bort allvaret i situationen. Då blir det en fantasi-lek som inte har någon verklighetsanknytning, och därmed är det inget hot längre, för det är inte på riktigt. Tror det vore det bästa.

    Och ang. träffa henne eller ej - tycker du ska vara helt passiv i hur mycket ni ses. Låt din fru behålla sin vän och så träffar du vännen tillsammans med din fru om och när det råkar bli så.
  • Anonym (Vet)

    Jag tycker inte det finns någon anledning för dig att träffa din frus väninna mer än nödvändigt. Det är bara dumt att leka med elden och utsätta sig för frestelsen, vi människor faller oftast.

    Jag tycker som Ppetra att du ska behandla henne som en icke nära vän, det är ju faktiskt vad hon är, eller som en släkting. Trevligt, men distansierat. Låter du henne inte ta plats i ditt liv så gör hon inte det heller.

    Lycka till!

  • Ppetra

    Stå på dig och fortsätt håll på din värdighet, mannen! Du är en redig typ och jag önskar dig och din fru ett långt, lyckligt liv tillsammans. Det finns oändligt mycket rikedom att hämta ur ett långt förhållande, om man bara är villig att hantera hindren (vid sidan, över, under, rakt igenom!) som dyker upp på vägen. Tro mig!

  • Anonym (Man, 32)

    SVar till Ppetra och (råd):

    Bra idé att försöka avväpna det! Som det har varit nu, så har det varit så laddat, just eftersom jag skäms så otroligt mycket (eftersom det känns så himla fel).

    Apropå att gå till terapeut, så tycker jag att ni duger bra Jag har redan fått en massa kloka ord och jag tror att jag vet nu hur jag ska agera för att släppa det.

    Det du skrev Ppetra, om att låta min fru styra umgänget, tyckte jag var väldigt bra också. Jag vill verkligen inte lägga mig i deras vänskap!

    Tack så mycket, det var väldigt bra råd:
    * Avdramatisera
    * Passivt umgänge

    De kommer jag verkligen ta till mig nästa gång vi träffas alla tre!

    Jag vill även tillägga att jag aldrig flörtat med min frus kompis, snarare att jag undvikit henne. (Vilket tyvärr kanske inte är så smidigt).

  • Anonym (På avstånd)

    Jag kan till stor del relatera till det du berättar då jag har haft en sådan "hemlig" kärlek i ungefär 15 år, även om hindren varit annorlunda för mig. Denna kvinna var tillsammans med en av mina bättre vänner i väldigt många år. Jag gick och sneglade på henne hela tiden men var förhindrad att agera då hon som sagt var tillsammans med min kompis men jag tror att hon, åtminstone periodvis, känt något för mig också. Sedan träffade jag själv den kvinna som numera är min fru och som jag har barn tillsammans med så när min "hemliga" kärlek blev singel var jag likt förbaskad förhindrad att göra något. Det finns ju även något av en hederskodex att man skall låta bli sina kompisars ex men den skulle jag nästan kunnat ignorera om det inte varit för att jag själv var och är i ett förhållande. Nu har min "hemliga" kärlek träffat en ny man och gift sig så nu är vi båda upptagna men mina känslor för henne har aldrig försvunnit helt under den här tiden.

    På samma sätt som för dig så kommer det och går. När jag inte ser henne kan jag glömma bort det hela i månader men sedan kommer det tillbaka igen. En smal tröst i sammanhanget är att efter 15 år så är den fysiska attraktionen inte lika överväldigande då åldern börjar göra sig gällande även i hennes utseende men det hindrar mig inte från att allt som oftast fundera på hur det skulle varit att leva med henne.

    Jag har inte något direkt råd att ge men jag har kunnat leva med henne som endast en drömkvinna i 15 år och kommer antagligen att fortsätta göra det så länge hon återkommer i mitt liv.

    Tilläggas skall kanske att jag alltid älskat min fru och har aldrig haft för avsikt att lämna henne eller vara otrogen mot henne.

  • Anonym (råd)

    TS
    Jag tycker du verkar vara en synnerligen vettig och jordnära person Tror du kommer ta dig ur ditt problem alldeles galant.

    Jag har själv inte varit kär i någon annan än min man, men absolut väldigt sexuellt attraherad av andra. Det finns inte i detta universum att jag skulle agera på den känslan och vara otrogen, jag dör hellre först, men jag skäms inte för det heller. Det visar ju bara på att jag är normal och sund, tycker jag i alla fall. Och fantasier kan vara nog så kul, både för mig och min man fastän han inte vet om dem

  • Anonym (Man, 32)
    Svar på #16
    ja, så då var det som jag tänkte: det här är något man får leva med resten av sitt liv... lite vemodigt, men skönt att veta att man inte behöver gå och vänta på att det ska gå över. Det får bara finnas där, orört.
  • ploppviola

    Har man haft sådana känslor i fyra år är de nog dax att göra nåt åt saken..Vill du ha din fru eller denna vän?
    Man kan inte både äta kakan o behålla den...


    Här ska man kanske skriva nåt fyndigt?
  • Anonym (Man, 32)

    Tack (på avstånd), det känns skönt att få veta hur andra i samma sits har det.

    Till ploppviola: jag tänker ignorera ditt inlägg eftersom du uppenbarligen inte läst hela tråden.

Svar på tråden Jag är hemligt kär i min frus kompis