Vill inte bli rörd av min sambo! Vad är fel på mig?

Min fru e likadan. Ingen sexlust och säger hon blir äcklad när jag tar i henne. Hon säger att det kommer säkert gå över men jag e livrädd att hon ska lämna mig. E det vanligt att kvinnor blir så här efter några års liv tillsammans? Nu har vi haft det så här i ett halv år. Vet inte om jag klarar mer. Hela min kropp skriker efter beröring...

Förstår precis vad ni talar om, känner lika dant, skönt på sätt och vis att det finns fler, känner mig inte lika näpp då.

Ni är bara ute efter våra pengar. Och kuken, förstås, när det kliar i fittan.

Problemet är väl att det inte kliar i deras fittor... Åtminstone inte när dom tänker på sina gubbar. Så verkar min fru funka i alla fall.

Jodå, precis så där har jag också känt. Det har blivit mycket bättre men kan fortfarande bli så ibland, men jag har lyckats komma på anledningen. Mest handlar det om stress och att jag inte kan slappna av, så fort han börjar pussas och så reagerar min kropp med "nejnej, du hade ju en massa andra saker att göra, du får inte ge efter och "slösa tid" på något som bara är mysigt!". Till saken hör också att jag haft långvariga problem med att ha sex och får ofta bli besviken för att det svider och jag inte kan njuta som jag vill. Då är min inbyggda reflex att säga nej så fort han visar att han vill mysa...för jag vill ju inte bli besviken/göra honom besviken.

Hur som helst, det som funkat för mig är att bara skita i vad huvet säger och köra på! :) Det har gjort att jag inte går händelserna i förväg utan istället kan slappna av och njuta av stunden. Och förstås, som alltid, att prata om det så han har en chans att förstå att det inte är honom det är fel på!

Sen kan det ju också bero på att det är något annat som ligger och gnager, något man är sur/ledsen/besviken över...kom ihåg att prata med dig själv också!

Äter du p-piller, TS? Sånt kan tyvärr förstöra lusten helt.

Ibland är det ju inte sexet äller lusten det är fel på egentligen. Det kan vara underliggande irritation om tex fördelningen av hushållsuppgifterna i hemmet. sådant som ligger och gror och gror och nöter.

TS: alla råd om att flytta till eget tycker jag att du ska strunta i. Vad är lösningen med att skaffa en ny partner om du tex kommer att hamna i samma sinnesinställning med den? Då är det ju bättre att lyssna på dig själv. Vad är det som upptar dina funderingar och din energi om dagarna? Och framförallt: prata med din partner. Ta till hjälp om du inte vet hur du ska börja.

och lycka till!

Jag är precis likadan... Jag kan ligga och tänka på min man och verkligen vilja ta honom med vilt passionerat sex med ett långt härligt förspel innan och alltvad det innebär! Men när vi väl är där så är det bara ett stort STOPP... Det kryper i hela kroppen på mig och jag får panik och måste bort! Ska vi ha sex, vilket vi måste för vi planerar tvåan nu, då e det bara pan på rödbetan! Känns som man utför något jobb!

Känner precis som ni, ibland lyckas han egga upp mig som fasen och ibland går det bara inte, ju mer intimt ju mer stopp!!! Inget gos och pussing på halsen osv. Bara lite hårdare sex....
Anonym (konstig) skrev 2008-09-12 08:39:27 följande:

Känner också igen mig, kunde bli fruktansvärt irriterad vid beröring och sedan skämdes jag till tusen över att jag blev irriterad. I mitt fall har jag kommit fram till att problemet beror till största delen av att jag lider av dålig självkänsla och har svårt för att sätta gränser. Jag har inte kunnat säga nej helt enkelt och till slut har min kropp hittat ett antal sätt att säga nej "åt" mig, där irritation är en av sätten. Till slut kunde jag inte ha sex alls för jag låste mig totalt och fick jätteont, en brännande outhärdlig smärta i slidan vilket fullkomligt dödade all lust.

Detta har absolut ingenting att göra med att jag inte älskar min man, för jag älskar honom och litar på honom till 100 %. Det har att göra med att jag inte har älskat mig själv och därmed inte har kunnat låta någon annan älska mig fullt ut. Jag har inte älskat mig själv tillräckligt för att tillåta mig själv att njuta och inte kunnat släppa kontrollen till mannen. Som några andra har skrivit så går det bra om jag själv tar initiativet för då har jag fortfarande ett visst mått av kontroll i situationen. Men när han tar initiativ så låser jag mig och plötsligt blir sex ett krav istället för en njutning, jättejobbigt!!!

Hursomhelst har jag börjat jobba med mig själv och lyssna på min inre röst så att jag kan bli tydligare mot både mig själv och min partner. För i ärlighetens namn är det lättare att ta ett rakt och ärligt nej än att ha en irriterad undvikande fru som inte talar om vad det handlar om. Ibland känner man helt enkelt inte för det och då har man rätt att vänligt men bestämt säga nej. Sexlusten är på återtåg in i mitt liv och smärtan i underlivet är borta! Förhoppningsvis för alltid...

Nu kan det ju vara så at irritationen i ditt fall handlar om något helt annat än dålig självkänsla, men det är i alla fall ett av kroppens tecken som säger att du behöver ta reda på varför du blir irriterad... Lycka till!