Vill inte bli rörd av min sambo! Vad är fel på mig?

Anonym (Lekfull) skrev 2008-10-05 21:27:56 följande:

Prata, prata och återigen prata. Jag och min sambo har haft det jobbigt länge med både det ena och det andra och min sambos otrohet gjorde inte saken enklare. Jag känner precis som nån annan sa att det är min självkänsla som har satt stopp. Nu har vi börjat att prata och jag vågar äntligen säga vad jag gillar när det kommer till sex och det är samma med honom. Efter 11 år ihop får jag veta nya saker om honom nästan varje gång. Man kan undra varför det ska vara så svårt att prata om när det i slutändan bara drabbar en själv och förhållandet. Svammel, svammel =).

Mitt råd: prata med varandra om sex men även om det är nåt annat som tynger som vardags saker eller så. Har som sagt själv märkt att det blir så mycket enklare och roligare =) med en rak och ärlig konversation. Vårt sexliv har iaf fått en nytändning efter många år, så om man bara vill så går det.

Man får kanske värdera passion kontra bekvämlighet. Men å andra sidan kanske man kan slippa också.

Vad säger din kille om du säger att du älskar honom som en bror, och att passionen är slut?

Anonym (en till) skrev 2008-10-05 20:39:03 följande:

Anonym (samma) skrev 2008-10-05 21:43:00 följande:

Låter precis som mig.....Undrar också vad som är fel??? De har varit så här flera år.
Å jag älskar honom massor. Saknar närheten när den är långt borta, men sen kommer den här konstiga känslan när man väll är där??

Detta känner man igen.... varit så i alla mina förhållande.

Precis så har jag känt i perioder, det har oftast varit när barnen var små. Jag har känt att jag behöver vara lite ifred efter en graviditet när jag äntligen varit ensam i min kropp igen, samtidigt har mina barn ammat länge och kanske blev det för mycket när han också ville ha mig fysiskt.

En annan bidragande orsak har för mig varit stress och att mannen har varit alldeles för dålig på att hjälpa till med barn och hem, man har ju inte lust när man är helt slutkörd och samtidigt känner att man inte får den uppbackning man behöver.

Så har det varit för mig, just nu är vi dock inne i en ganska bra period. Men för att man ska ta sig igenom det krävs att vilja finns, om viljan finns vet bara du!

Exakt så här har jag känt mig sen jag fick mitt första barn för 2,5 år sedan. Vad jag blev glad när jag läste tråden. Nu vet jag att jag inte är ensam. Vad skönt.