Mina två änglar

Tack för att du finns här med mig.
Ja, dagen jag vaknade upp minns jag inte. Dagen de berättade om barnen minns jag inte heller. Psykologerna har förklarat det så att man tar in det man orkar ta in. Resten stänger man ute.
När de gett mig beskedet så sade jag "ja" o sen lade jag mig ner. Jag var fortfarande drogad och sov i många dagar. Jag sov på dagtid när Min sambo oftas var i närheten och var vaken hela nätterna och var orolig och ville upp och gå, villket jag inte fick. Jag blev överflyttad till mitt "hemskjukhus" ok min familj bad en läkare ge mig beskedet igen för jag slutader inte fråga efter barnen och jag trodde min familj ljög för mig när de sa att barnen inte fanns längre. Denna gång var jag klar, jag förstod innbörden, de fanns inte längre, men jag fick inte veta vad som hänt... hadde de blivit sjuka? hadde de blvit utsatta för samma sak som jag? jag visste ingentigt, frågorna var många. Jag lade mig ner igen, denna gången grät jag. Mamma lade sig bredvid mig och grät hon med.

Det som är mest jobbigt, förutom att bilderna är ute för allmän beskädning är att det är en människa som har setat och gjort ett bildespel över deras bilder. El att någon har ritat ett jokeransikte på Max ansikte och skrivit elaka komentarer.
Finn det verkligen ingen lag som förbjuder sådant?