Inlägg från: SandraS |Visa alla inlägg
  • SandraS

    Mina två änglar

    Det känns så svårt, jag skulle så gärna vilja göra något för Max och Saga men vet att det finns inget att göra.
    Jag skulle så gärna vilja göra något för dig, men jag vet inte vad!

    Jag är alltid lika förvånad men samtidigt glad över att man kan känna så här starkt för människor man aldrig träffat.

  • SandraS

    God Natt och hälsa sambon att det finns många som tänker på er.

    Min man kom hem från jobbet nu så jag ska gå och ge honom lite uppmärksamhet också

  • SandraS

    Jag tror att det är ett klokt val att inte kasta sig in i att skaffa fler barn, att först ge tid till att bearbeta det som hänt, minnas Max och Saga.
    Jag tror även att när det blir aktuellt med ett syskon så är det viktigt att du innan försöker tänka på hur du skulle reagera om barnet är väldigt likt Max eller Saga, jag tänker just vid födslen att det kanske kan bli jobbigt eller så känns det bara jätte bra att det nyfödda barnet är så likt sitt/sina syskon. Nää, jag vet inte men jag tror att det är viktigt att tänka på sådanna saker när tiden väl är inne för ett syskon.

    Jag förstår att du saknar dom så mycket att det gör ont! Jag brukar sakna mina barn som bara den efter en heladag i skolan, och då vet jag juh ändå att jag ska få träffa dom. Jag vet inte hur jag skulle klara av att hantera saknaden av dom om de blev änglabarn, klarar inte änns av tanken på att det skulle kunna hända.
    Jag lider så fruktansvärt mycket med dig!

    Jag kan förstå hur ont det måste göra, men jag kan aldrig veta efter som jag inte är i din situation.

    Sänder en varm kram!

  • SandraS

    Jättefint skrivet av Ida. Och jättefina bilder, jag lägger märket till deras vackra ögon. Och så ser barnen så livfulla ut på korten, som att de alltid har något kul pågång.

  • SandraS

    Hej Emma!

    Jag har fått ett mail där man ska skriva på och skicka vidare, det är en protest mot bilderna som ligger ute på Max och Saga.
    Jag inboxar detta till dig så kan du väll kika på det och avgöra om du tycker att det som står stämmer och om jag ska skicka vidare det.

  • SandraS
    Rastafairy skrev 2008-10-21 12:08:10 följande:
    oj vad menar ni för bilder? Ska jag ta bort min på bloggen?
    Nej, oduktionsbilderna som ligger ute på nätet.
  • SandraS

    Bella8: Hoppas att ni får reda på hennes efternamn.
    Spara alla sms om det blir en polisanmälan och byt telefonnummer.
    Det går inte se vem som har mobilnummret hon sms:a ifrån?

  • SandraS
    emmy840508 skrev 2008-10-21 20:21:07 följande:
    Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.
    Visste inte att det fanns syskonkistor (är hemskt att det ska behöva finnas ) Men vad skönt mitt i allt att de ligger i samma kista, och att Max håller om Saga. *tårarna kommer igen*
  • SandraS
    emmy840508 skrev 2008-10-21 20:27:00 följande:
    Inatt har jag drömt om tyskan. Jättekonstiga drömmar. Hon inkräktade på mitt liv hela tiden. Jag var rädd att hon skulle strypa mig när hon var i närheten av mig. Känslan från drömmen har setat kvar hela dagen. Annars så har vi vart o tränat idag, det e så skönt att få utlopp för lite känslor på tex en träningcykel. Sen har vi vart i örebro och lämnat kläder till en insamling. De sammlar kläder i en lastbil och sen åker de till bosnien och lämnar på olika barnhem. När vi skulle lägga in allt i bilen så såg jag lite kläder jag hadde vissa minnen till, då blev det tung. kändes lite som att "kasta" bort barnen. Men jag besämmde mig för att göra detta. Jag kommer inte ångra mig, jag har spart en hel säck med kläder som jag ska göra lapptäcke av. Så nu får behövande barn användning av kläderna istället, känns jätteskönt.
    Jag tycker att du är så stark och duktig som orkar ta tag i allt det praktiska.
    Jag säger som "mamma i Småland" Jag kan inte acceptera att de är borta! Det är för hemskt!
Svar på tråden Mina två änglar