Bonusbarn i sängen/sovrummet??

vet faktiskt inte om jag hade kunnat det... alltså i början någon gång så hände det.. men då kändes det så fel! jag ville nästan bara fly därifrån för det kändes inte rätt.. men det händer inte ofta de kommer till sängen nu.. det har hänt en gång när hans dotter gick i sömnen (sambon låg och sov brevid mig) och då var hon klar vaken och tittade på mig så sa jag att hon fick gå in och lägga sig igen och det gjorde hon utan problem..

okej det hade jag tyckt hade känts helt fel! hade jag aldrig gått med på! att pga att hans son måste tvunget lägga sig hos er så måste du gå och lägga dig i extra rummet för att du ska kunna sova!?!?!?! du ska inte behöva lämna din säng bara för att hans barn ska sova i eran säng när barnet har en egen säng! jag hade blivit vansinnig! tycker du ska ta upp det med din sambo för det känns inte rätt! du måste väl tycker det är jätte jobbigt att bli tvingad från sin säng! usch!  jag blir arg bara jag läser de! hehe

här håller jag med dig till 100%! det är ju inte så.. man kan ju inte hjälpa känsla man får.. det är liksom det enda stället man har som är ens egen som man delar med maken/sambon/pojkvännen mm.. det ska inte känns som någon kommer och ''tränger sig på''.

det är ju en självklarhet att du känner såhär! du e ju mamman... jag är ju inte det.. och därför så känner jag inte det.. tyvärr.. men e det meningen att man ska känna obehag varenda gång?? tänk om din kille känner det.. och kanske inte vill säga det? det e väl inte heller bra?

ja men det gör det ju.. det har jag aldrig förnekat.. bara för att man går in i ett förhållande där det finns barn betyder väl inte att ens känslor och behov försvinner eller?? man ska väl inte förtränga dom bara för att barnet ska må bra? (nu säger jag inte att barnet inte ska må bra så tolka in det på fel sätt) men varför ska vi som bonusföräldrar behöva må dåligt och inte ha känslor när det gäller en sådan grej?? klart att det var mysigt när man var liten och gå och mysa med mamma o pappa.. men nu e jag inte mamma och kommer aldrig försöka vara det för dom helt enkelt.. vill de ligga med pappa så gör det aboslut inget om han går och ligger hos dom.. men inte i min säng helt enkelt!

alltså det låter lite sjukt faktiskt! förstår dig helt som jag har skrivit förr eftersom du är biomamma! men nu är jag inte det! varför tycker du inte att mina känslor räknar alls!? förstår inte det! varför ska jag sova på soffan så hans barn kan sova i MIN säng när han lika bra kan gå och sova hos dom i deras sängar?! förklara det.. för din tråd här gjorde faktiskt mig lite arg och besviken!

tyckte detta var jätte bra!

jag tycker inte det ska vara olika.. jag tycker däremot när vi har fått ett gemensamt och h*n är NYFÖDD så ska den få ligga i sängen med mig/sambon i början!.. men efter det ska den också hålla sig i sin egen säng. Det tror jag inte kan tolkas på något annat sätt än att det är en 'bebis' och dom är stora.. eller?!

tack! tack! tack! =)

visst går det och kompremissa! men blir så som du skriver 2 av 3 blir nöjda men den sista ska den må dåligt? förstår inte det.. har det varit så att jag ska må dåligt av något sånt som jag verkligen är emot hela tiden... så vill jag inte vara i förhållandet.. sp inte om man ska må dåligt! tyvärr..  och tror faktiskt du har fattat lite fel.. han vill INTE ha barnen sovandes i sängen om de inte är akut sjuka.. jag startade denna tråden mest för att se vad folk hade för åsikter angående barn i sängen bara!

ja okej förstår att det har blivit lite fel i vad jag har skrivit... ska göra det tydligt här!!! för det har väl blivit missförstånd (svenska är inte mitt första språk så det blir lite fel ibland!) han vill INTE ha dom i sägen sovandes.. jag vill inte ha dom i sängen överhuvudtaget! nu hoppas jag ni förstår det jag menar..  så han vill ibland men inte för att sova och jag vill inte alls!... blev det tydligt nu?!

tack för ditt inlägg det känns så bra när folk berättar från egen erfarenhet.. så får man lite nya ideer och tankesätt också.. =)

tack för ditt inlägg med... du har ju skrivit några ggr nu.. det är bra att få höra andras åsikter.. och inte bara det från alla vi bonusmammor.. det är bra att höra andra sidan med.. vi får ju alla ha en egen åsikt.. men jag förstår inte vad du menar med attityden?? kan du förklara det?? var har jag skrivit att jag inte vill anstränga mig?? hade jag inte bryt mig och inte velat då hade jag väl inte skrivit en tråd och försökt få like råd heller? eller? tycker det är fel att du skriver att jag inte anstränger mig när du inte känner mig! istället så kan du kanske komma med något bra råd till hur du hade löst situationen för att alla skulle kunna må bra i familjen istället för att bara klanka ner på mig! Detta är en jätte svår sak och det verkar som många inte förstår.. men sen så finns där många av oss 'bonusmammor' många känner samma andra känner något annat! men ALLA bonusmammor säger att det är en svår situation och sätta sig i! Men det känns som ofta när det är trådar om bonussaker så kommer biomammorna in och skäller ut oss för en massa men det vet inte själv hur det känns!.. nu vet jag inte hur din situation ser ut så jag anklagare inte DIG för dessa sakerna säger bara vad jag själv har läst/upplevt när man har pratat med folk!

tack! känns så fel när folk attackerar en och påstår en massa! det vet inte hur man tänker och det bara säger till en hur de tror att man tycker och tänker utan att själv fråga hur det egentligen är! massa falska anklagelser tycker jag! är vi bonusmammor så hemska bara för att vi VILL ha lite tips för att få saker att fungera! att se hur andra löser deras problemer och får saker till att fungera! när folk skriver sådant och trycker ner en så bara känner man fan e det värt det egentligen! alla tycker att man e 'dum i huvudet' rent ut sagt bara för att man har känslor! hade de hellre velat att vi var känslokalla och inte brydde oss om att lösa saker!? hade det varit bättre om vi bara låtit det vara och vara bitter mot barnen/sambon då!? bara för att vi är rädda för att fråga om råd för att det blir ju bara fel alltid! och det är helt rätt det du skriver om att dom vuxna måste trivas för att det ska fungera för så är det ju! trvis inte någon i familjen så går det ut över ALLA andra. alltså om vi bonusmammor hade egentligen varit biomammor och suttit här och skrivit samma frågor då hade ingen reagerat så som vissa gör här... då hade vi fått svar på våra frågor och lite vettig råd! tror ingen hade skällt på oss att vi är hemska och måste uppoffra oss då?? eller vad säger du?! det är bara för att vi inte är mammorna så vi har INGET att säga till om! vi ska bara se glada ut och ta all sk*t!!!!! så verkar det iaf!

har jag aldrig påstått heller! förstår att de vill ha vuxenkontakt! men kan ej förstå att du tycker JAG ska lägga mig på soffan när min sambo kan gott gå och ligga hos dom! och dessutom så vill min sambo ej ha dom sovandes i sängen ändå. det är MIN säng inte barnens de har sina egna och de kan gott ligga där!!

alltså han vill inte ha dom sovandes i sägen.. mysa i sängen har han velat.. men de känns fel för mig.. obehagligt o så.. det är väl där problemet fanns.. skrev denna tråden rätt längesen.. så vi har kommit överrens till slut om det hela =)