• Dorro85

    Föda i vecka 27? :S

    Hej.
    Är i vecka 27 (26+3) just nu och ligger inlagd på sjukhuset. För en vecka sedan åkte jag in och jag hade öppnat mig 2 cm. Det har hittils stabiliserats med dropp och allt vad det innebär... Men idag märkte de att vattnet börjat sippra.

    Jag är mycket orolig och gråter massor.... Det tog mig flera år att bli gravid.
    Har några frågor som kanske NÅN kan hjälpa mig att besvara? För barnmorskorna är ganska hemlighetsfulla känner jag...

    Någon som fött i närheten av min vecka? Hur har det gått?
    Tror ni att bebis kommer komma inom snar framtid i o med att vattnet börjat sippra?
    Hur är det med era barns utveckling?
    Hur länge fick ni stanna på sjukhuset med erat barn? Fick ni ta hand om det till viss del själva?

  • Svar på tråden Föda i vecka 27? :S
  • Dorro85

    Zack o Bella skrev 2008-10-07 11:39:03 följande:


    Förstår att det är jobbigt för dig.Om vattnet bara sipprar lite så kan man hinna producera nytt vatten och kan gå ett bra tag till. Men om det går HELT så kommer bebisen senast om 48 timmar.Jag kan inte exakt %-tal men det ALLRA flesta säker 98% av barn som föds i den veckan överlever.
    tack
  • Dorro85
    MsBeauty skrev 2008-10-07 12:11:24 följande:
    Min son kom i v. 24 och det har gått jättebra. Men jag var ju jätte orolig och förväntade mig det värsta hela tiden.Vart kommer du föda nånstans?De flesta barn som föds runt den överlever, om de är friska i övrigt.
    Ligger i Jönköping och kommer föda här.
  • Dorro85

    katten Gustavh skrev 2008-10-07 12:16:15 följande:


    min dotter är född i v 28+3. och det har gått jätte bra.  hon är i kapp sina jämåriga som är födda i v 40.jag låg inne från v 24 pga för tidiga sd och att jag öppnade mig. min dotter höll på att komma från denna vecka. jag blev stoppad flera gånger med dropp.
    ah jag får oxå dropp... samt någon tablett.. och massa antibiotika...sen har jag fått kortison nångång me.
  • Dorro85
    Pilea skrev 2008-10-07 16:54:21 följande:
    Min son föddes i v.27+4 i jan 06. Det var en jobbig tid, men nu är han som vilken unge som helst Vågade oss på att skaffa en lillasyster också och hon stannade inne till v.35+4.
    hur länge fick ni stanna på NEO? hur funkade utvecklingen? fick ni se/vara med ert barn mycket?
  • Dorro85
    Pilea skrev 2008-10-07 16:58:01 följande:
    De lyckades stoppa upp förlossningen i 4 dagar, men sen kom han, föddes vaginalt. Han fick stanna på neo i 12 veckor, respirator, c-papp, syrgas, kuvös och hela kittet.Har du fått göra något "studiebesök" på neo? Det fick jag göra för att kunna förbereda mig mentalt inför det kommande.
    ja jag kom precis däreifrån. va en hemskt känsla.
    oj, 12 veckor är mycket... fick ni åka hem sen?
  • Dorro85

    Molly i Skåne skrev 2008-10-07 20:13:34 följande:


    Min lille kille föddes i v.26+5 och han är ljuvlig men svårt sjuk i sina lungor. Vecka 27 har mycket bättre prognos på alla plan-speciellt om man får en flicka! Välkommen att läsa min blogg och i min barnkammare- och Lycka till!!!Kraaaaam M
    varför just en flicka? :S
    tror jag har en pojk i magen.
  • Dorro85

    Molly i Skåne skrev 2008-10-07 21:01:52 följande:


    Det är för att pojkar tyvärr är lite klenare än tjejer! En flicka född i v.24 mår oftast mycket bättre än en kille född i v.26. Och så kallar de OSS det svaga könet!Jag är säker på att din lill-kille kommer att klara detta med glans! Har du fått dina kortisonsprutor ännu?Hur mår du annars?Kram!
    ja sprutorna har jag fått.
    och jag mår skitbra, förutom molnande... vattnet började ju sippra men det va ingen större fara ännu
  • Dorro85

    Jag mår bara sämre och sämre psykiskt... Narkosläkaren va inne och förberedde mig ifall det skulle bli snitt. Jag vill inte snittas. Är sjukt rädd för att dö. Har redan faktorer som gör att det blir riskfyllt att snitta mig. Samtidigt är det kanske riskfyllt att föda vaginalt för bebisen. Och jag kan knappast välja om jag vill bli snittad eller inte. FAN... jag bara gråter och gråter. Jag har ALDRIG varit såhär rädd i hela mitt liv innan. Jag vill inte vara gravid längre... Jag vill bara spola tillbaka tiden och få allting ogjort...

  • Dorro85

    Nellies matte skrev 2008-10-08 14:34:37 följande:


    Jag var jätterädd för att snittas och fick lite lugnande innan som gjorde att jag var vaken och klar i huvudet men kände mig kolugn.Jag är säker på att allt kommer att gå jättebra och barn som föds i v.27 har väldigt väldigt stor chans att överleva. Min läkare sa till mig när jag väntade min flicka och var orolig för just prematuritet att bara vi klarar oss till v.27 så r det "lugnt". Naturligtvis är det inte en försäkran att allt alltid går bra men man blir iallafall lite lugnare.
    jo... jag får hoppas.
    jag är mer rädd för det kejsarsnittet där man måste sövas.
  • Dorro85
    hejpa skrev 2008-10-08 15:20:07 följande:
    mina killar kom i v.25+2. det är åtta månader sen och de mår finfint. de hade några små infektioner på sjukhuset, men inget som gav några men. visst är de senare i utvecklingen, men annars märks det inte så mkt att de är prematur.vi fick stanna på sjukhus i 3 månader, det var ett helvete, mest för att man aldrig fick vara i fred med dem.fick föda med akutsnitt efter att jag sipprat vatten i 3 veckor. blev nersövd (visste inte ens att jag kunde fått vara vaken, så det var tur att ryggbedövningen inte funkade :S) och det gick jättebra.styrkekramar till dig. är säker på att allt kommer gå bra för er!
    hej! då är du ungefär som jag. nån vecka tidigare födde du. vilken tur att allting gick bra hörru du. är glad för er skull :) 3 månader är en lång tid. men skulle min bebis komma nu, så skulle jag oxå få stanna så lång tid. min egentliga BF är 9 januari, så förmodligen får jag stanna till minst då.
  • Dorro85
    Julmust skrev 2008-10-08 15:54:53 följande:
    Ja detta är ju ett intensivt läge. Själv gicj mitt vatten 25+2 och jag läckte fram till förlossning 26+3. (generellt sett pratar man oftast om hela veckor inom prematurvården, så du är 26 veckor nu). Gällande statistiken drog jag ut detta från en rapport jag hiittade på socialstyrelsen: De vetenskapliga studier som be-skriver detta anger att enstaka barn överlever vid 22 fullbordade veckor, vid 23 veckor överlever ett icke obetydligt antal, vid 24 veckor överlever 50 procent samt vid 26 veckor ca 90 procent.Det gör alltså enormt stor skillnad varje dag vid den åldern. tänk att skillnaden är från 50 till 90 % från 24 veckor till 26 veckor. Risken att något ska hända är alltså närvarande, men långt ifrån överhängande. Utan risk är ingen graviditet, inte ens de fullgånga. Jag hoppas du inte blir mer rädd och ledsen av detta, själv är jag den typen som vill veta fakta.Jag fick föda vaginalt, det är att föredra för bebisens skull om inte något händer. Har du fått veta hur bebisen ligger i magen, om den har huvudet eller någon annan kroppsdel först. Informerar om kejsarsnitt gör de för att förbereda mentalt OM det nu skulle bli aktuellt. Många bebisar som föds för tidigt har ju mammor med graviditetsförgiftning (finns något finare ord) och där är ju inte alltid förlossningen igång innan mamman börjar må riktigt dåligt. För er är ju problemet istället att förlossningen har börjat redan (även om det kan dröja 16 veckor innan den blir klar).Det finns massor att säga om detta. Många tipsar om att skriva dagbok i det skede du nu befinner dig i. Mitt tips är att prata med dina vänner. Det hjälpte mig mycket för att bearbeta. En viktig sak är att du har rätt att fråga sjukhuspersonalen. Visst, det kan kännas dumt, men jag tror det betyder mycket för dig. Hemliga bm låter ju inget vidare. Oj just ja, skulle också skriva att för oss gick det extremt bra. Vi väntade oss magkrångel, infektion, respirator m lungproblem och ögonproblem, men det blev inget av detta. Hoppas du får gå tiden ut, men om du inte gör det så kan det ändå gå helt bra.
    hej!
    det känns sååå starkande. tack! ja, bebis ligger med huvudet neråt och har gjort det den sista veckan. nu börjar jag dock känna sammandragningar TROR JAG. ska vänta lite till, sen ska jag larma.
  • Dorro85
    Tussilull skrev 2008-10-08 16:13:32 följande:
    Jag fick min son i v 22+6 & födde vaginalt, han håller just nu på att bli utskriven från sjukhuset där vi varit med han i snart 4 månader! Vi har han hemma på permiss på heltid! Han har inte haft några infektioner ännu men mycket problem med lungorna i början pga omognad! Du får säkert medicin som ska hjälpa din bebis lungor att utvecklas fortare? Jag hann bara få en spruta kortison eftersom min bebis hade väldigt brottom ut! Jag håller tummarna för att det går bra för er & att bebisen vill stanna kvar en stund till!
    jo, dom sprutorna fick jag för några dagar sen :)
  • Dorro85

    Molly i Skåne skrev 2008-10-08 18:50:18 följande:


    Superstort Lycka till! Jag var också livrädd för snitt- men fick vara vaken (utan lugnande!) och fick lite stesolid efteråt (jag har haft SVÅR panikångest!). Det gör ont efteråt, men man måste lita på kroppen och komma upp och kissa när det är dags, sen blir det bättre dag för dag. Ett tips-håll en kudde mot magen första veckan, när du skall röra på dig. Känns tryggt och lindrar!Kraaaam!
    jag är inte så nervös inför smärtan... utan komplikationerna efteråt. men har pratat lite med en BM här och hon sa till mig att jag inte ska oroa upp mig för saker som inte hänt ännu :) jag kanske inte alls behöver snittas och då nojjar jag upp mig i förväg.
  • Dorro85
    Misilo skrev 2008-10-08 20:46:53 följande:
    Hej!hoppas allt är så bra det kan vara i ditt läge... Jag fick en liten kille för 15 månader sedan i v. 27. han kom oväntat så jag hann bara få en kortisonspruta som verkade knaptt tolv timmar.Till mig rekommnederade läkarna att föda vaginalt eftersom det var bättre för barnet även om han var så liten. Det gjorde ont ändå kan jag lova men det gick bra :)Lillen behövde inte ligga i respirator utan hade syrgas och CPAP plus kuvös i ett antal veckor. De upptäckte en hjärnblödning grad tre efter en vecka men det gick tillbaka. Trots mycket oro, ångest och gråt så har vi klarat oss fint och nu känns den tiden på sjukhuset som en mardröm som slutade som en bra dröm istället. Fast så kändes det ju inte när man var mitt i det. Lillkillen är en glad, livad kille som kryper och börjar lära sig gå. han har ingen avvikande utveckling mot bebisar i korrigerad ålder, alltså han skulle ju ha varit ett år nu. Jag håller tummarna för dig och om det finns möjlighet så be attt få prata med en neoläkare. De är proffisionella och kan berätta vad som händer de första timmarna och dagarna efter födslen så att man är lite mer beredd.Kram M
    åh tack!
  • Dorro85
    Julmust skrev 2008-10-09 17:16:35 följande:
    Ja att försöka ta det lugnt tror jag är jättebra. För mig var det rätt tydligt att värkarna blev starkare i vissa lägen, när de gjorde ctg (kan ha berott på att jag behövde ligga på rygg, det gav mer värkar) och sedan ombads jag hålla koll på värkarna. Jag tror själv att det kan ha påskyndat eftersom jag då fokuserade på detta. SEdan är det ju så att de kan bli starkare av andra anledningar också, så man får inte stressa upp sig över att man inte klarar av att slappna av . Jag hade inte gått någon förlossningsförberedande kurs så jag bad att få låna en bok om smärtlindring från förlossningen. Det var bra tyckte jag.Nu ska jag räkna upp fördelarna med att få barn för tidigt. För de finns också. När man väl kommer hem känner man barnet, barnet har en dyngsrytm, hormonflödet som oftast kommer i samband med att mjölken rinner till är redan avklarat (och dessutom har man något "riktigt" att rikta alla tårarna på). Folk som man möter på neonaltalavdelningen är oftast väldigt trevliga jämfört med BB-föräldrar eftersom man har ett större behov av att prata.
    hehe tack :D hoppas bara vi kommer hem nångång. läst om fall som fått stanna på sjukhus upp till ett år med sina små...:/
  • Dorro85
    Julmust skrev 2008-10-09 22:22:53 följande:
    Ingen bebis än alltså. Insåg när jag postat mitt meddelande att du inte skrivit något här under dagen så jag tänkte att det kanske redan blivit bebis. Se där - en dag till avklarad.
    lär bli bebis inom snar framtid... hade sammandragningar var 4e minut o de gjorde VUL på mig... knappt någon livmodertapp kvar... sen satte dom mig på ett sista försök bricanyldropp för natten.
  • Dorro85

    Hej!
    Nu har våran Mimmi kommit till världen (vecka 27+1)! Den 12 oktober 11.40 kom hon efter 50 timmars värkarbete (jag trodde jag skulle dö) och sedan akut kejsarsnitt. Jag öppnade mig otroligt sakta och mitt vatten ville inte gå. Jag sov ingenting, åt ingenting och fick inte dricka på flera timmar. 17 timmar utan bedövning och sedan lyckades dom iaf få in ryggmärgsbedövningen. Min bästa vän var lustgasen och det tackar jag för.

    Läkarna märkte att det inte skulle gå, så jag sövdes ner. När jag vaknade var vår lilla ängel ute! Hon är 40 cm och väger 1290g. Just nu ligger hon på NEO och mår bra! Jag hoppas verkligen att det håller sig!
    Själv har jag otroligt ont efter snittet, men det är första dagen så jag hoppas det blir bättre.
    Tack alla för allt stöd!

Svar på tråden Föda i vecka 27? :S