Är så himla rädd!!!

Fick MA i april i år, var då i v21. Det var det värsta jag har vart med om, stor lycka byttes mot stor sorg på ett par minuter. Vi fick inte behålla vår efterlängtade lilla flicka.

Men nu till min rädsla. Jag är gravid igen, är nu i v16. Jag är såklart jätte glad men har också jätte svårt att ta ut någon glädje i förskott. Är så himla rädd att det ska hända igen. Det får bara inte hända, jag vill få hem ett levande barn från FL denna gång. Är det såhär det ska vara resten av graviditeten?? Ska jag aldrig kunna njuta av att få vara gravid? Jag har gjort 6 UL redan och allt har sett bra ut, men nu är det 2 veckor sedan sen det sista så nu kommer ångesten krypande, tänk om det har hänt något. Jag vågar knappt tala om för folk att jag är såhär nojjig, jag har ju trotts allt fått göra 6 UL där allt sett bra ut. Men min kropp har ju lurat mig förut!! Jag vet ju att jag inte kan hålla på och tänka såhär, men vissa dar är inte roliga medans andra går jätte bra. En dag i taget är det väl som gäller.

Hur tar man sig igenom en graviditet efter något sånt här utan att oroa ihjälg sig?

Detta blev kanske jätte rörigt men jag ville bara skriva av mig här inne där alla förstår. Man kan omöjligt göra det om man inte har vart med om det hemska vi har vart med om.

Tack för att ni orkat läsa!!!

Tack snälla ni för era svar. Det är så skönt att det finns såna som ni som förstår.

Jag beklagar verkligen era förluster. Mitt känns så litet jämfört med ert. Ni alla som svarat nu har förlorat era barn så sent i graviditeten. Fast iofs så spelar det ingen roll när man förlorar ett barn, det är lika lika tungt när det en är.

Det ska gå bra denna gång, det bara måste det. Jag har hittils gjort 6 UL varav ett NUPP där allt såg bra ut. Det är som du säger Froggis76 att de enda stunderna man är riktigt lugn det är när man ser att hjärtat slår sen hinner det bara gå ett par dar och sen så är jag tillbaka i ångesten igen. Det tär verkligen att inte kunna njuta av graviditeten. Vi har verkligen fått en förstående BM, jag var där senast igår och lyssnade på hjärtat så nu är jag lugn ett tag till. Längtar verkligen tills jag får känna hårda sparkar, då kan jag nog slappna av lite mer.

Tack en en gång för alla stöttande ord. Ni är bäst.

Är så himla rädd!!!

INNEHÅLL