UL-katastrof, vätska bakom nacke och runt lungor

TS: Skönt att höra att du kan koppla av litegrand iaf!! Tänker så mycket på dig hela tiden, hoppas att allting kommer att lösa sig till det bästa.

beklagar sorgen..fick ni någonsin veta vad som gick fel..

Vi ska på återbesök den 19/12, är redan nervös... Då får vi förhoppningsvis läsa obduktionsrapporten och kanske får vi några svar. Eller så vet dom inte vad som hände. Eftersom alla kromosomer var normala, så lät det på läkaren som att det bara var maximal otur. Jag gjorde också test för virus, men det visade inget. Men något måste ju ha hänt med lillen, man blir ju sjuk av en anledning. Vet inte om jag kommer kunna acceptera att inte få svar, ifall så blir fallet...

När kommer han/hon som bestämmer och ber mig om ursäkt?
Säger: Oj vi gjorde fel, din bebis skulle ju leva såklart. Här är den tillbaks, levande. Jag kommer vänta på denna ursäkt resten av livet.

När vi var gravida, lyckliga och ovetande så brukade vi titta i boken "ett barn blir till", och förundras över hur avancerad processen är. Vi sa ofta till varandra "tänk att det kan bli en hel liten människa av detta, först en liten cellklump och sen ska alla organ bildas och fungera. En hjärna ska bli till och hjärtat ska slå. Att det inte går fel hela tiden egentligen?" Så sa vi. Japp vi hade rätt, det gick fel.
När vi läste om dom som fått missfall och förlorat barn så sa vi till varandra att vi var så tacksamma för att vi hade en bebis i magen, att vi sluppit missfall. Tänk att vi hade sån tur!

VAFAN är det nån som jävlas med oss eller? Det känns så! Vi har ju varit tacksamma och verkligen förstått att det var ett mirakel vi väntade på. JÄVLA SKIT-LIV!!!!

Hejsan

Såklart är det alltid bättre att få ett svar. Så kan man sen se det på ett annat sätt och gå vidare. Man vill ju gärna ha en "syndabock" till vad som orsakade det hela.

Jag hoppas att ni får en förklaring när ni ska dit. Men annars tyckte jag du beskrev det hela så bra själv med exemplet när ni tittade i "ett barn blir till". Inte alltid man kan få den exakta orsaken, när det finns så mycket smått som kan ha felat.

Men nu ser jag inte eran lilla ängel som "ett fel". Ni fick ett par månader av kärlek tillsammans med det lilla miraklet. Synd att det inte blev mer. Men jag tror inte ni älskar honom mindre för det.

Jag uppskattar allt du har delat med dig till oss på denna tråd. Du skriver så målande hur du upplever saker att det känns som det vore jag ibland.
Håller tummarna inför 19/12.

STORA KRAMAR!!

De fann tyvärr ingen bakomliggande orsak i vårt fall. FVP gav inget och inte heller de infektionsprover som togs visade något. Obduktionen bekräftade bara UL-fyndet.
Vi kommer aldrig att få veta varför han fick sin dödliga hydrocefalus. Det är oerhört svårt att acceptera att aldrig få någon förklaring. När ingen förklaring fås är det lätt att dra på sig en massa irrationella skuldkänslor. Jag gjorde inget fel och ändå kan jag känna att det var mitt fel. Det är märkligt hur hjärnan fungerar ibland.

Tillåt dig att sörja din son ordentligt, det är han verkligen värd. (Kloka ord från min kloka psykolog)

Hur går det för dig?

Vilken fin tjockis-presentationsbild du har, hoppas du mår bra!

Dagarna går på något konstigt sätt. Men ingenting känns speciellt roligt. Jag ser inte fram emot något, förutom att bli gravid igen. Förut hade jag en kul-jul att se fram emot, skulle handla en fin klänning som framhävde fina magen. Jag skulle ha en glittrig klänning på nyårsafton och vara så glad. Nu vill jag helst bli nersövd. Det är mörkt ute hela tiden och jag är fan trött hela dagarna. Har inte fått nån mens, bara konstiga mellanblödningar och förra veckan hade jag mensvärk men inte nu. Fattar inte vad kroppen håller på med. Jag är inte gravid för jag testade i fredags och blev ledsen.

Kan ingen stoppa in en tvåkilos-bebis i magen på mig och sen låta mig pluppa ut den ett par månader senare?

Nio månader känns som en evighet. Och först är det en evighet fram tills dess. En evighet till ÄL, en evighet till mens, en evighet till bebis.

Jag är ofta arg, men jag vill inte ta livet av mig längre. Så alltid nåt.

Tack för omtanken.

Usch vad ont det gör ont i hjärtat... Beklagar djupt eran sorg.
*kram*

Hoppas att det kan hjälpa med samtalet hos läkaren den 19:e.
Jobbigt att vänta på mensen som inte vill komma också. Ibland kan det ju ta ett tag innan den är som den brukade vara.
Glöm inte att du har min inbox när du vill skriva av dig.
Kramar!

Tänker på dej ofta och har full förståelse för att du inte ser fram emot "falsk-julen". Inget blev som du hade tänkt dej och jag förstår om du känner dej lurad. Håller tummarna allt vad jag orkar att du blir gravid snart, (bara du checkat av med läkaren först) och jag känner på mej att du kommer bli det fort Kram