UL-katastrof, vätska bakom nacke och runt lungor

Ett stort grattis till er vackra son, som är lika mkt ert barn som alla levande barn är sina föräldrars. Skillnaden är att ni tyvärr inte fick ha honom hos er så länge. Men jag är övertygad om att ni följs åt hela tiden, även om det är på olika sidor av jordelivet. Och som någon annan skrev - minns att han fick somna in på den mest fridfulla plats man kan tänka sig, i sin mammas mage. En stor kram till er! Jag önskar ni kan finna frid i allt det hemska.

 fiNner inte orden

Jag bara gråter, kan tänka mig hur ni mår! Hoppas att ni klarar er igenom sorgen och att ni tids nog känner er mogna för att försöka få ett syskon till lillen!

Många kramar!

Odling,

på något sätt klarar man sig igenom kriser, man reser sig och man går vidare. Men aldrig glömmer man vad som hänt. Alltid kommer man att minnas de barn som är ens egna fastän de inte var hos oss länge.

Ta nu hand om dig så mycket du kan, pressa dig inte till att göra en massa saker utan ta det lungt och låt alla känslor som du har få komma. Det är viktigt att släppa ut allt som finns inom dig.
Om du skulle vilja finns det samtalsstöd för dig och/eller din man som landstinget erbjuder. För mig var det en oerhörd hjälp men du vet bäst vad som är det bästa för dig/er.

Vill du inboxa mig så går det bra, om du vill fråga hur det var för mig eller om du bara vill skriva av dig ytterligare.

Sköt om dig nu!

Detta är mer än vad jag klarar läsa. Kan inte förstå varför ni måste gå igenom det här, så orättvist livet kan vara. Tack för din väldigt levande berättelse om det som är allas vår mardröm, att inte allt skall gå bra hela vägen. jag önskar er mest av allt frid i sinne och själ.

Min signatur faller väl på plats nu. Fast i plural.

Usch, vad det smärtar mig att läsa om er lilla pojke. Så skönt att ni fick en fin stund med honom trots allt.

*Gråter*

Beklagar verkligen sorgen!

Beklagar verkligen sorgen. Det gorde ont i mig när jag läste om er lilla son.

Kram...

Tänker på er när ni är mitt i er fruktansvärda sorg o chock. Beklagar så det som hänt.
Vi förlorade vår dotter i v 20 i juli månad.
Vet hur hemskt det är o hur t0m man känner sig både psykiskt o fysiskt
Ta hand om varann, prata en massa o va så ledsna ni behöver. Var beredd på att alla inte kommer förstå, har själv blivit ledsen många ggr då de man helst vill ha stöd ifrån inte funnits där. Ibland hittar man det hos den man minst anar.
Hoppas ni så småningom hittar glädjen o hoppet igen o att ni får ett syskon till lillkillen som stannar hos er.
Kram