Mia-Sanningen om gömda

Läs Monicas senaste blogginlägg!

Att spekulera och diskutera är ju samma sak som att vrida och vända och försöka se från olika håll tills man hittar "sin sanning". För som jag sagt innan så vet bara de som var med den sanna sanningen och även där blir det nog olika beroende vem du frågar!

Fast mitt intresse för boken har falnat.

nej det finns fortfarande kvar i det inlägg som hon kallar familjeliv.

Cia 79 skrev 2008-11-08 18:23:34 följande:

Jag tycker faktiskt att man ska kunna diskutera detta ämne utan att bli kallade negativ, spekulativ, oskicklig och korkad! Ja det är de orden som Monica använder om oss i sin blogg! Varför inte hålla sig i bakgrunden och vänta med sina uttalanden tills vi fått en chans att läsa hennes bok? jag kan bara prata för mig själv, men jag känner mig inte grundlurad av vare sig Mia eller Liza. För mig har det faktiskt ingen större betydelse om Gömda inte är sann eller inte. För är det inte Mias sanning så är det någon annans!

Med andra ord så spelar det ingen större roll om Monica med sin bok lyckas övertyga mig om att just Mias berättelse är lögn. Även om inte berättelsen i Gömda är sann, så finns den som sanning i andra människors berättelser. Visst Liza skulle inte ha benämnt berättelsen son sann, men det misstaget anser jag inte vara speciellt stort.

Vad det sedan gäller oskyldigt utpekade, så är det väl bara hon på "Paradiset" som är identifierbar utifrån vad som skrivs i boken, eller? Att det efteråt kommit ut uppgifter som gör att personerna i boken kan känna sig träffade är väl inte bokens fel? Vad det gäller historien om "Paradiset" så är jag för dåligt insatt för att vilja uttala mig.

Cia 79 skrev 2008-11-08 18:33:20 följande:

Okej, den kommentaren har jag missat.

Måste tyvärr hålla med!

Fast enligt mig är denna delen en liten del av Gömda och som jag skrev innan så skulle Mias historia kunna vara sann...det räcker för mig.

Vad spelar det för roll om vi spekulerar? Detta är ett diskussionsforum där man diskuterar. Det finns inga krav på att man måste hålla sig till sanningen. Alla har rätt att ha sina åsikter, sedan är det läsaren sak att avgöra om han eller hon ska tro på det skrivna.

Sedan måste jag säga att jag får en känsla av att både du och Monica vill att vi blint ska tro på er sanning. Det är säkert inte er mening, men jag och fler med mig uppfattar det så. Vi har inte läst Monicas bok och de flesta av oss inte heller Elisabeths bok. Jag tycker dock att den sistnämnda boken har ett mindre intresse i detta fallet. Om hon har rätt så är det självklart tråkigt, men de flesta har sitt fokus på misshandelssituationen i Gömda och det är sanningen runt den som är av intresse (i alla fall för mig). Som jag sagt innan så spelar inte någon större roll (för mig) om Mia verkligen varit med om allt detta...för har inte hon det så har någon annan varit med om ungefär samma sak! Det förjävliga i historien är att en människa måste fly för sitt liv och att samhället inte kan ge det skydd som människan behöver. där ligger i alla fall mitt fokus.

Jag förstår inte heller det, hur som så lyfter ju boken fram ett stort problem. Det är ju inte så att grym misshandel inte existerar bara för att Liza och Mia hittat på sin berättelse eller snarare i så fall kryddat den. Dessutom är det ju när historien blir ifrågasatt som förtroendet förstörs!