Inlägg från: abuelita |Visa alla inlägg
  • abuelita

    Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?

    Svar på #144
    Förväntansfull, det här var faktiskt bland det värsta jag har hört.
    HUR kunde barnmorskan missa att halva moderkakan var kvar?!?! Har du anmält detta till HSAN?
    Och HUR kan man skilja på en nyförlöst mamma och ett nyfött barn under så lång tid?!?! Jag blir både rädd, förbannad och gråtfärdig när jag läser det .

    Nu undrar jag ju förstås, blev barnet tidigt avnavlat?
    Och hävde sig bm på din mage och drog i navelsträngen för att försöka forcera ut moderkakan?
    Skönt ändå att höra att du kan tänka dig att skaffa fler barn, och att du då tänker lita på din kropp.

    Angående TS barn, Här är ett mail från en bm till George Morley, en av de läkarna som jag har regelbunden mailkontakt med och som fortlöpande ger mig information och senaste nytt om avnavling.
    Barnet hon berättar om i mailet hade samma problem som TS barn, alltså hade inhalerat meconium. Men tack vare att det här barnet fick sin fulla placentatransfusion (och dessutom fick vara kvar hos mamma och pappa) klarade det sig utan besvär.

    ?Hi Dr. Morley, I just did a birth yesterday that was a perfect example of your theory, (one which I have followed for 25 years). I had a 40 year old primip with a long but normal labor and with good FHR throughout until a sudden drop at crowning, down to 60 with no return to baseline, after a quick episiotomy and quick birth the baby had already entered 2nd apnea, I saw it "gasp" before the head was born. The baby had a nuchal cord as well as a true knot! She came out in a flood of thick meconium that she had inhaled during her birth. No pulse was palpable at birth but with the cord intact the pulse quickly came up to normal (APGARS 2, 7, 9) and with a lot of suctioning and her parents touching her and talking to her and her cord pulsating with a little bag and mask she is fine and now fully up to "normal" newborn status. When I think back on how this situation would have been handled in places where I have worked (I work in an out-of-hospital birth center now) I know this baby would have ended up in the NICU with mec pneumonia, the cord would have been cut, the neonatologists would have "saved" the baby, and who knows where the child would end up years later. Tracy XXXX C.N.M.?

    Dessutom hade det antagligen varit bättre för TS barn att slippa syrgas, utan istället ventilerats med rumsluft , dels för att lungorna inta kan ta upp syre innan det finns blodflöde i dem, och dels på grund av detta: ? A significant reduction in mortality was seen when infants were resuscitated in room air compared to 100% oxygen. ?
    www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi
  • abuelita
    Immer skrev 2008-12-25 22:50:13 följande:
    Även om man inte omskar kvinnor i Sverige blev det fula defekter från förlossnings-bristning
    De var i alla fall inte hopsydda. Könsstympning medför ofta svåra och utdragna förlossningar med dödlig risk för både mamman och barnet. Det hopsydda såret skärs upp för att efter förlossningen sys ihop igen (och skäras upp vid nästa förlossning). Detta innebär dessutom stora risker för infektioner.

    Jag har jobbat som invandrarlärare och en av mina elever bad mig vara med som stöd på hennes förlossning. Hon hade låtit reoperera sig när hon kom till sverige så att hon åtminstone skulle kunna föda barn på normalt vis. Men hennes man, som hon träffade efter att hon opererat sig, tyckte inte om att hon gjort det. Han tyckte det skulle varit så romantisk att själv få skära upp henne med ett rakblad när hon skulle föda barn.

    Han fick inte komme in i förlossningsrummet eftersom män inte är tillåtna där i hennes kultur. Men en barnmorska som fick se honom där utanför i korridoren tyckte att han skulle vara med och öppnade dörren och föste in honom. Varpå hans fru blev helt förtvilad, och jag motade ut honom igen.

    Men när barnet väl var fött fick han komma in.. Han satte sig då ner och sjöng en vacker afrikansk sång för barnet, som storögt lyssnade och såg ut att gilla det han hörde. (lite OT kanske)
  • abuelita
    Immer skrev 2008-12-25 22:58:38 följande:
    ..inflikar: det är förbjudet(mycket basalt) att dra i navelsträngen till en placenta som ej hunnit lösa sej. Däremot trycker man lite över fundus för att känna i navelsträngen om placentan löst sej ännu. Är den obenägen att lösa sej kan man ,t.ex., prova att sätta akupunktur-nålar på ena ankeln. Fungerar ofta perfekt!
    Tyvärr är det väldigt vanligt att det förbudet trotsas.

    Mycket intressant det du berättade om hur man sätter akupunkturnålarna för att få ut moderkakan, och att det dessutom ofta fungerar perfekt!

    Det var inte många år sen som akupuntur ansågs som humbug i Sverige. Där har det verkligen gått framåt.
  • abuelita

    Om det över huvud taget ska vara någon mening med en debatt/diskussion så är det viktigt att alla parter går in i den med ett öppet sinne, i syfte att verkligen försöka sätta sig in i de argument som motståndarsidan lägger fram, och att man inte är rädd för att ändra uppfattning om man börjat tycka att vågskålen väger tyngre på ?motståndarsidan?.
    Och det är viktigt att man inte bara svarar på det man tycker är fel, utan även talar om ifall man tycker något låter klokt och riktigt och viktigt.

    Att bara svara på det man tycker är fel, och undvika det som man börjar inse är rätt, handlar om den där evinnerliga gamla prestigen som är till så stor skada här i världen, som gör att utvecklingen går mycket saktare än den annars skulle gjort, ofta på bekostnad av människors liv och hälsa.

    Och om man själv jobbar inom förlossningsvården borde man vara lika angelägen som de kvinnor som blivit avskräckta från den( och därför hellre föder hemma) att rätta till det som är fel istället för att bara gå in för att försvara sin egen yrkeskår och tala om hur säker svensk förlossningsvård är jämfört med andra länder.

    Personligen skulle jag nu vilja att någon av ? motståndarsidan? kommenterade det som Förväntansfull0406 skrev i inlägg 144. Alltså att halva hennes moderkakan blev kvar i livmodern (i hela 5 veckor!!!) , och att man separerade henne och barnet under den första viktiga tiden ? barnet på barnklinik 12 mil ifrån mamma - som låg på en sal med andra nyblivna mammor och deras barn!
    Jag skulle även vilja ha kommentarer från motståndarsidan på inlägg 146 och 150.
    Och om det är någon som tycker att jag borde svara på något som jag ännu inte svarat på så säg bara till.

    P.S. En fråga till Gaspari: Har du möjligtvis sett min tråd om avnavling? www.familjeliv.se/Forum-2-13/m39509324.html Har du i så fall något att kommentera där?

  • abuelita
    Svar på #160
    morzanmax skrev 2008-12-26 12:05:48 följande:
    Jag skulle vilja föda hemma men jag skulle aldrig göra det.Skulle aldrig kunna förlåta mig själv om det hände barnet någonting eller att det inte skulle klara sig pga att jag gjorde ett val för min egen skull.
    Morzanmax, jag har inga som helst problem med att förstå din inställning.
    Men många gör faktiskt valet att föda hemma främst för barnets skull, och även för att slippa utsätta sig själv för förlossningsrutiner som kan skapa komplikationer. I synnerhet om man tidigare har blivit utsatt för det.

    Har du läst något av inläggen med argument för att föda hemma?
  • abuelita

    Linny skrev 2008-12-20 13:42:57 följande:


    abuelita: Ja det är ju verkligen tråkigt om mannen/partnern inte är medverkande i förlossningen. Där är jag verkligen inte orolig. Förra gången var vi världens team och förlossningspersonalen uttryckte detta till oss i efterhand. De tackade för att de fått vara med oss. Han andades med mig genom hela förlossningen, hållandes mitt huvud och med sin panna mot min. Tappade jag takten så satte han den åt mig igen. Talade om när nästa värk var på väg, fixade energidryck, värmde vetevärmare och höll mig upprätt (var så avslappnad att jag inte kunde hålla överkroppen själv utan sjönk ihop helt) Behövde aldrig tänka på nåt eller be om nåt. Han var där instinktivt. När vi har pratat om avnavling och han själv läst på om det så har han meddelat att han ska ha koll på det. Han vet exakt vilka ställningar jag kan tänka mig, vilken smärtlindring osv.Det är han som bakar energikakorna vi ska ha med oss. Han tycker jag ska ha nåt gott att äta, om jag behöver energi, och inte de där äckliga man kan köpa.Nu har jag ändå skrivit in det i förlossningsbrevet samt bett min barnmorska skriva det i journalen. Det kan ju hända att han inte kan vara med på förlossningen av olika skäl. Det ena kan ju vara att det händer när han är på jobbet och det går så snabbt att han inte hinner dit, vi kanske inte får barnvakt till vår treåring och då kan han inte vara med där inne. Han skulle kunna (hemska tanke) få magsjuka precis innan eller vad som helst. Nu ska vi väl hoppas inget inträffar, men vi vill vara beredda på det mesta. Med tanke på vad man läser här inne och med personer man pratar om, informationen som finns på nätet osv, så trodde jag dock inte att ryggliggande var det vanligaste i sverige längre. I USA är det dock det enda de gör (nästan). Makens familj tyckte vi verkade som ufon, när vi var där i somras, och ifrågasatte varför man undantagslöst gör så i USA. De hade aldrig hört om att det inte skulle vara det bästa
    För er som har missat det här inlägget så vill jag lyfta fram det igen.
    Om alla pappor vore som den här pappan så skulle nog fler kvinnor känna sig trygga att föda på sjukhus.
  • abuelita

    Förväntansfull0406 skrev 2008-12-26 14:38:08 följande:


    Till dig abuelita.Ja detta var något av det värsta jag någonsin varit med om, jag fick gå till kurator länge efter detta, jag fick ganska svår förldeppression, jag började jobba när min son var tre månader, jag ville inte riktigt vara hans mamma, jag var så säker på att någon eller något skulle ta honom ifrån mig igen så jag gjorde det som mitt psykde mådde bäst av, hålla mig ifrån honom. Men som sagt, jag fick hjälp sen och allt blev bättre. Med avnavling vet jag inte riktigt vad du menar, men de klippte naveln direkt om det är det du menar?? Ja att jag fick vara så långt från min son har många reagerat på, jag känner en nu utbildad barnmorska (som dessutom fött sina fem barn hemma) och hon tyckte detta var helt sinnessjukt!! jag var inte kapabel att åka sen häller, jag hade ju kateter men fick åka bårtaxi iaf, de "godkände" det tillslut, efter fyra timmar och sen tog det nästan två timmar att komma fram. Men då varkens visste jag om min son levde eller hur han mådde, jag låg på en sal där andra mammor skötte sina nyfödda, tog hand om dom och så. Som jag tjöt, jag hade nästan full panik, jag hade skött hela förloppet hemma med bad, verkarbete och allt! jag ville ha det så och när jag kom till bb så var jag nästan fullt öppen, jag kände sån närvaro med min bebis och min kropp, och så blir det så! jag var inte medvetande då allt hände, jag svimmade bara jag reste mig i sängen. (de kan ju inte rå för att min son blev sjuk så klart) men jag skulle fått vara separered från honom på det sättet. Hade jag inte reagerat på detta med att moderkakan var kvar i mig hade jag kunnat då, jag var på vippen att få blodförgiftning. Tyvärr har detta aldrig anmälts, jag orkade inte. Men det var dumt. Hon var inte klok den barnmorskan, hade inte koll på något, hon stack uskan i handen med samma kanyl som hon hade stuckit min son med. Moderkakan var inte ute efter ca 40 min och då fick jag dropp med verkstimmulerande, sen jävlar drog de!! jag krystade och de drog, jag såg på henne när den kom att något var fel, men hon sa aldrig något. Alltså hon såg det, men hoppas att jag inte skulle se.
    Jag ryser igen när jag läser din berättelse. Jag förstod allt att de hade försökt få ut moderkakan med våld och att det var tidig avnavling. Det är nämligen svårare för moderkakan att lossna från livmoderväggen när den är sprängfull med blod , alltså blod som barnet skulle haft (ca 1 dl, motsvarande ca 2 liter för en vuxen. akut blodförlust alltså). Och det kan ju tänkas att ditt barn mådde dåligt just på grund av att han förlorade så mycket blod och den naturliga syreförsörjningen från navelsträngen.

    Och att ni blev separerade blev förstås en allvarligt störning i bondingen

    . Tur att ni har fått så bra hjälp med det nu.

    Då har du alltså missat min tråd Sen avnavling- barnets födslorätt www.familjeliv.se/Forum-2-13/m39509324.html
    Jag rekommenderar dig verkligen att läsa den om du ska ha fler barn.
  • abuelita

    Apropå att det är viktigt att man känner sig trygg när man föder barn, känner ni till Doulaeffekten?

    "Effekten av en stödjande doula har mätts i flera internationella vetenskapliga studier och visar på mycket goda resultat.

    Med en doula minskar:
    · antalet kejsarsnitt med 50%
    · förlossningens längd med 25%
    · behovet av medicinsk smärtlindring med 30%
    · önskemål om ryggbedövning med 60%
    Av studierna framgår också att föräldrar som haft stöd av doula är mer delaktiga i förlossningen och känner sig mer tillfreds med sin upplevelse."
    Th Doula Book, M H Klaus, J H Kennell & P H Klaus, 2003

  • abuelita

    snöbebis skrev 2008-12-27 11:40:03 följande:


    Jag anser att det finns all anledning att lita på svensk förlossningsvård.
    Och vad har du och din gubbe att säga om det som Förväntansfull 0406 berättar om i inlägg 164?
  • abuelita

    snöbebis skrev 2008-12-27 11:40:03 följande:


    jag visade denna tråd för min man (som har erfarenhet av att arbeta på sjukhus), han trodde att ni som förordar hemmaförlossningar var medlemmar i någon sekt, eftersom ni är så uppeldade i denna fråga.
    Jag misstänker att både du och din man missade inlägg 159. Därför tar jag det nu igen:

    Om det över huvud taget ska vara någon mening med en debatt/diskussion så är det viktigt att alla parter går in i den med ett öppet sinne, i syfte att verkligen försöka sätta sig in i de argument som motståndarsidan lägger fram, och att man inte är rädd för att ändra uppfattning om man börjat tycka att vågskålen väger tyngre på ?motståndarsidan?.
    Och det är viktigt att man inte bara svarar på det man tycker är fel, utan även talar om ifall man tycker något låter klokt och riktigt och viktigt.

    Att bara svara på det man tycker är fel, och undvika det som man börjar inse är rätt, handlar om den där evinnerliga gamla prestigen som är till så stor skada här i världen, som gör att utvecklingen går mycket saktare än den annars skulle gjort, ofta på bekostnad av människors liv och hälsa.

    Och om man själv jobbar inom förlossningsvården borde man vara lika angelägen som de kvinnor som blivit avskräckta från den( och därför hellre föder hemma) att rätta till det som är fel istället för att bara gå in för att försvara sin egen yrkeskår och tala om hur säker svensk förlossningsvård är jämfört med andra länder.

    Personligen skulle jag nu vilja att någon av ? motståndarsidan? kommenterade det som Förväntansfull0406 skrev i inlägg 144. Alltså att halva hennes moderkakan blev kvar i livmodern (i hela 5 veckor!!!) , och att man separerade henne och barnet under den första viktiga tiden ? barnet på barnklinik 12 mil ifrån mamma - som låg på en sal med andra nyblivna mammor och deras barn!
    Jag skulle även vilja ha kommentarer från motståndarsidan på inlägg 146 och 150.
    Och om det är någon som tycker att jag borde svara på något som jag ännu inte svarat på så säg bara till.
Svar på tråden Till er som vill föda hemma; varför i all världen vill ni det?