Min sambo är rädd att jag ska gå upp i vikt

Anonym (Tjockis) skrev 2008-11-26 10:57:42 följande:

Ursäkta men jag tycker faktiskt att din sambo verkar vara en utseendesfixerad idiot.
Nog för att utseendet spelar roll också, men är man tillsammans med någon så tycker man ju om personen, inte bara skalet och då håller man ihop i upp och nedgångar också.
Din självbild blir ju knappast bättre av att han funderar på om han inte kanske kan vara otrogen ifall du går upp för mycket i vikt.
Jag har varit tidigare i ett sånt förhållande där killen jag var ihop med var väldigt träningsfixerad, tränade 4-5 gånger i veckan utan undantag o åt alltid rätt kost och inga som helst utsvävningar. Kan ju inte skylla på honom, men han jämförde mig med smalare mer vältränade tjejer o köpte en bantningsbok till mig i julklapp (ja ni hör ju vilket kap han var!)
Och till saker hör att jag var inte ens speciellt stor alls, jag är 164 cm lång och vägde kanske 57 kg, men då jag vägt mindre innan så tyckte han att jag var jättestor.
Det hjälpte inte ett dugg, och gjorde bara att hur jag än försökte träna så hade jag ingen lust, åt sämre o mådde skit o kände mig ful.
När jag äntligen gjorde slut med idioten så insåg jag att jag var ju fin, och jag började träna för att jag ville! Inte för att någon annan satt som en vagel i ögat o berätta hur tjock jag var.
Oavsett vad mna nu har för vikt så är det otroligt elakt av ens partner att hålla på som din gör, och det hjälper ju inte dig ett dugg. Det enda som händer är att du mår sämre o får sämre självförtroende. För att hålla sig i god kondition och träna är nåt man gör för sig själv, det går inte att tvinga folk om de inte har motivationen.

Den dagen du blir gravid så kommer du bli tjock vare sig du vill eller inte. Ska din man/kille gå o va äcklad av dig i 9 månader och mer därtill innan du fått tillbaka formen??
Man har en otrolig sexlust i mitten av graviditeten så sex är viktigt även om man har en stor mage.
Sen tar det många månader att få tillbaka formen igen, och kanske har man fått bristningar osv, så man ser inte ut som innan graviditeten.

Jag hade aldrig orkat leva med den pressen, man ska älska varandra för den man är, även om man är smal eller mullig eller vad nu man kan vara. Jag gick upp ett par kilo efter jag träffade min sambo, han älskar mig lika mkt för det. Nu är jag gravid med hans barn och han älskar mig fasten jag har en rund mage. Det är så det ska vara, jag älskar honom även om han lägger på sig lite eller ej. Några kilo hit eller dit ska inte spela någon roll. O jag menar storlek 33 i jeans är inte särskillt tjockt, lite rund/mullig kanske men defeitift inte FET.

Säger han dessutom att om du går upp i vikt att det kan leda till otrohet, då tror jag tyvärr inte denna man verkligen älskar dig för den du är, eller älskar dig tillräckligt mycket. Man ska älska varandra i med och motgångar. Han älskar ditt yttre, ditt utseende, att han en snygg kvinna vid sin sida att synas med. Inte dig som person.

Att du dessutom har haft ätstörningar, borde verkligen om han älskar dig få honom att vara extra försiktig med vad han säger till dig.
Du får tankar att börja kräkas igen, vad är det för en kille som får dig till ett sådan destruktivt beetende??
Du ser antagligen inte detta själv, för du älskar den här killen. Men som utomstående och hört din berättelse är det ganska lätt att se att det här kommer inte gå bra, kommer inte hålla i längden och kommer sluta med att du kommer må dåligt.

Avsluta den där rellationen och finn en kille som verkligen älskar dig för den du är, det är du värd, o tro mig, dom killarna finns där ute, men lite svåra att hitta bara.

Det är aldrig fel att tänka på att hålla vikten men man bör stanna upp när det blir en fixering!!

Som en som haft ätstörningar och gått på behandling måste jag säga att jag hoppas att jag aldrig ställs inför en sån situation igen. Hade min kille sagt så till mig så skulle jag nog inte klara av att ha ett förhållande med honom pga hur dåligt jag skulle må själv.
En del av behandlingen för ätstörningar ingår ju att man ska få bort bantar tänket att man inte ska banta och aldrig bör ramla in i det igen (givetvis finns det undantag precis som för allt annat).
Ursäkta ts men för mig låter det inte som att du mår bra av det här...

Mitt i mina ätstörningar hade jag en kille (sedan 8 år) som aldrig riktigt förstod vad det innebar och inte kunde hantera eller ge mig den stöttning som behövdes. Vi kunde inte fortsätta vara tillsammans...

Oavsett hur viktig fysisk attraktion är så är det aldrig viktigare än ditt psykiska välmående!

Jag håller verkligen med dig m u m i n. Saknen är ju den att jag inte heller trivs som jag är nu. Jag villv erkligen träna och äta rätt men hinner ju inte. Eller orkar inte. Så det stressar mig fast jag verkligen vill. Usch, det blev snurrigt. Hoppas du förstod.

Anonym (_) Jo men jag förstår fortfarande inte vad det har med saken att göra?

Kommer du alltid att ha det stressigt på jobbet då? Kan du inte skjuta lite på träningen så länge och bara gå på promenader ett tag.

Eller kan du ändra nåt på jobbet så att du har mer ork över till träningen?

Anonym (Tjockis) skrev 2008-11-26 11:04:58 följande: