Mitt i ivfbehandling och nu har han träffat någon, mardröm, vad gör jag?

Nej! Tar medicin nu för återföring av embryo. Men det verkar han ha glömt

Ja pratade m en kurator idag hon sa samma sak ungefär. Men vi har pratat mycket om hur nära vi tycker vi kommit varandra o att förhållandet stärkts o så händer det här ändå.

Ingen som har något råd att ge eller varit i liknande situation?

Jag har sagt att jag inte kan tänka mig att göra det oavsett vad han kommer att ta för beslut ang vår relation o frågat hur han ställer sig till att jag forsätter själv men har ej fått svar.

Barnen är redan skapta enl bägges önskemål och behandling pågår för att återföra embryo min man vet detta eftersom det startade före han fick tveksamhet om att fortsätta med vår relation. Är det ngt som är sjukt så är det väl att vilja lämna sin fru mitt i detta för någon nyligen påkommen förälskese när han samtidigt säger att vi har haft det bra i vår relation

Tack entjej! Tror ingen som inte behövt gå igenom en ivf vet hur fruktansvärt jobbigt det är att inte kunna få barn att längta månad efter månad som blir till år efter år. Vi har ju dessutom gått igenom ett jobbiggt ma i år. Det blev komplikationer efter äp så insättning fick skjutas på det var enormt jobbigt då vi fått tid för insättning o man äntligen var så nära en ev graviditet igen hade vi fått gjort insättningen då kunde jag ju varit gravid nu.
vera72 nä tyvärr förstår han inte alls sitt beteende o det säger han själv med, men han skulle aldrig gå till någon kurator eller liknande för att reda ut att han har lättare att fly fr känslor än att ta itu med dem

Tack vera72! Jag tänker så med, hade jag hunnit bli gravid innan detta inträffade så hade det ju nu varit väldigt tidigt i graviditeten o jag hade ju aldrig gjort abort då o det vet jag att min man heller aldrig hade krävt, om jag varit gravid nu så är jag säker på att han aldrig lämnat mig. Vi har inte separetat ännu.

nobilis! Nej det har inte varit så att vi bara fokuserat på att jag ska bli gravid, men det har ju under hösten varit mycket som kretsat kring ivfbehandlingen men han har längtat efter barn minst lika mycket som mig det var han som tog första initiativet till att han tyckte det var rätt tid för oss att börja tänka på familjebildning. Vi har pratat mycket om hur vi tyckt att vårt förhållande stärkts under de senaste 2 åren och vi har bägge ansett att vi aldrig haft det bättre än nu och som sagt tidigare han har själv sagt nu att han inte förstår hur han både kan tycka att vi har det bra men ändå bli intresserad av någon annan, att han försökt stå emot men att han inte tror att han kan bryta med henne

Nobilis o PrettyPolly tack för värmande ord. Jag vet inte vad det är för kvinna hon bor ju i en annan del av landet. Min man har inte berättat för henne vad vi går/har gått igenom gällande barn jag frågade det, han säger att det spelar ju inte henne ngn roll. Om jag bara visste vem hon var så skulle jag inte dra mig för att ring o berätta. Det kan ju iallafall inte vara någon bra start på ett nytt förhållande att ha den utgångspunkten att han lämnar mig mitt i detta o bara flyr hem till henne även om hon inte får reda på det så bär han ju ändå med sig det han gjort o kan rimligtvis inte må så bra psykiskt även om han är bra på att förtränga jobbiga känslor

Ängsblåvinge. Jag försökte få min man att följa med till familjerådgivningen men han sa bara att han hade svårt att se vad det skulle vara för nytta med det. Har själv bokat tid och kommer gå dit iallafall. Min man har också väldigt svårt att visa känslor, men sen vi fick missfall och sedan började med utredning o behandling (det är manlig faktor) så har vi haft ett så mycket bättre o öppnare förhållande det har vi varit eniga om. Var o pratade med en psykolog som sa att det mycket väl kan vara ett resultat av allt som hänt oss under året och hon sa just det att det är ett flykt beteende för att slippa ta itu med alla jobbiga känslor som kommit upp inom honom och att pga att det är manlig faktor finns något undermedvetet behov att få känna sig attraktiv för kvinnor trots att han då har svårt att producera barn på naturlig väg. Jag berättade detta för honom och han sa att det kanske kunde stämma men det lät inte som han trodde det. Det går knappt att prata med honom han är så uppe i denna nya unga tjej han träffat, och det känns för jävligt att han bara tycker att bara för att han säger att han är ledsen o vet att han sårar mig så är det okej att bara gå, att han är beredd att försaka mig o våra embryon o hela vårt liv. Han säger att han har försökt stå emot henne men att det inte går han har inte känt så här ngn gång och att han inte var beredd på att ngt sånt här skulle hända, att det ställt allt över ända för att använda några av hans egna ord, han har känt henne i 2 mån. Har också tänkt det att det var dumt att man inte automatiskt fick kurator tider när det är vanligt att det blir olika typer av slitningar under ivf o utredning. Inga av våra vänner kan förstå att han gör så här han har helt plötsligt blivit ngn helt annan person o skulle nog verkligen behöva gå o prata med någon men just det hur får man honom o inse det?