Mina tvillingar skelade ganska mycket när de föddes. Min sambo och jag tjatade på att de skulle opereras trots att de var mindre än ett år. Vi hade läst mycket på Internet att ju tidigare man opererade desto större möjlighet hade både hjärnan och det skelande ögat att vänja sig att samarbeta. (ALLA, dvs skelande och icke skelande har ett "dominerande" öga. När man som barn skelar väljer hjärnan "bort" signaler från ena ögat -det svaga- för att slippa "se dubbelt". Därför rekommenderas lapp. För att stimulera "det svaga"/skelande ögat.)
Till slut gick läkarna med på att operera dem. Jag ringde dagligen i minst 6 månader... De opererades när de var 1 år 3 månader gamla. Det gik ganska bra men vi var inte helt nöjda då de fortfarande skelade och man kunde se det... Doktorn menade att om man opererade paralellt vid deras ålder löpte man risk för att med åren ögonen skulle åka utåt och skela utåt ist. (Det köpte inte vi). Tre månader senare opererades de om utomlands och resultatet blev betydligt bättre.
De ena behöver inte ens lapp numera! De andra behöver det men skelningen går knapt att märka. Givetvisst har båda glasögon. (Är nu 4 år gamla, förresten).
Han som inte behöver lapp nu hade även nistagmus innan operationen (darring i ögat) vilket försvann efter första operationen! =D
För att kolla rätt styrka på synfelet bör ortoptisten ta digitala bilder på ögat. Din grabb är 3 år nu. Vid den åldern brukar det gå bra att locka de titta i aparaten för den visar en nalle eller stjärna i lysande form. Medan barnet sitter på ena sidan och tittar på det, sitter ortoptisten på andra sidan och kan i en större skärm se barnets öga, snabbt mäta och ta bilder på vissa punkter som avgör vilken styrka barnet behöver på glasögonen. Dvs hur pass dåligt barnet ser och vad det behöver, helt enkelt.
Tyvärr så tror jag inte man kan "bota" skelningen, men man kan göra mycket med glasögon och lapp. Extra stimulering tycker jag är bra. Inget som ngn dr. rekommenderat, men du kan till exempel göra hål i en kartongbit och låter barnet "sy" med ett skosnöre genom hållen. Att göra pärlhalsband är också bra då det kräver precision. Eller göm dig bakom barnet, be honom att inte vända hela kroppen utan bara följa dig med ögonen. Klappa honom på axeln och göm dig bakom honom så att du tvingar honom att titta så långt ut det går med det skelande ögat.
Att man skelar när man är trött kan även hända på oss som inte skelar i vanliga fall. Det kallas för passivskelning. Det händer mig, till exempel. Det är vanligare än man tror!
Jag känner en tjet runt 30 år som opererades när hon var 1 år gammal. Hon opererades igen vid 8 årsåldenr för en fin justering och blev jättebra. Jag har känt henne i flera år och aldrig hade jag trott hon skelade som liten tills hon själv berättade det.
Hon kan också skela när hon är trött, men det är som sagt vanligare ähos allan man tror .
Hoppas mina rader hjälper er och andra något!
Kram och lycka till!