Novembermammorna 2006!

Tack för allas tankar här i tråden! Oj, så det har värmt!
Jag mår faktiskt över förväntan idag! Kuratorsamtalet gav inte så mkt som vi hade hoppats på (hon var trevlig, men sa allt som vi redan har tänkt) - men däremot den efterföljande gynundersökningen och samtalet med gynläkaren gav oss en aha-upplevelse. Vid vul:et sa hon till oss att vi fick välja att titta på skärmen eller ej, då det kunde försvåra en abort om man tittade. Men både jag och Tommy sa att vi ville se. Vi behövde det.
Och tack och lov att vi gjorde det. Där låg ett litet knyte, som var 8+6 veckor gammal, 2,6 cm lång från huvud till rumpa och hade små början till armar och ben som den låg och vinkade och sparkade med! Allt såg bra ut, sa läkaren, och som även sa att jag inte behövde oroa mig för medicinintagen som jag har gjort. Det var ingen fara för bebisen.
Både jag och Tommy överraskades av våra spontana leenden och glädje vid åsynen av den lilla, och vi sa även det till läkaren efteråt. Hon log och nickade som att hon förstod, och sa att om man känner som vi gör blir en abort oftast mycket svårare efteråt att hantera - för både kvinnan och mannen. Hon sa att vi skulle gå hem och fundera lite till, och sa även att det praktiska går oftast att lösa.

Som ni förstår lutar vi nu helt plötsligt mer åt att behålla vårt lilla pyre. Inte kan jag väl ta bort det, när det låg där så viljestarkt och viftade till oss och praktiskt taget skrek till oss att den minsann är HÖGST livskraftig!
Vi har fortfarande en del praktiskt att fundera över, men jag känner mig mkt mer hoppfull nu.
För första gången känner jag mig gravid på riktigt, klappar om min lilla mage och känner att jag börjar få en relation till den lilla därinne. Det måste vara en viljestark liten sak, som lyckades bli till under nästan helt avsaknad av sex i kombination med minipiller..*L*

Dessutom är jag så långt gången nu att medicinsk abort är utesluten. Det skulle bli kirurgisk abort isf. Då hade jag blivit tvungen till att kräva nedsövning, för jag vill inte ligga där och veta att de tar bort mitt barn (som det faktiskt har börjat smått att bli nu).
Hon avrådde mig från att fortsätta med minipiller, och sa att de inte är lika säkra som p-piller. Men vi har bestämt oss att om vi väljer att behålla detta barn, är vi klara sedan och Tommy tänker göra en vasektomi. Då slipper jag hålla på mer med att stoppa i mig hormoner och känna mig skeptisk.
Ja, så är våra tankar just nu. Så blir beslutet att vi behåller det, kommer vi att få tillökning i mitten av juli.

Pysselgalningen, Så otäckt! Jag förstår om du känner dig orolig och rädd. Jag hoppas att det är en ofarlig knöl du känner. Tänker på dig! Madeleinelouise, Hej och välkommen hit!
Jenny heter jag och är 31 år, och har 3 barn som vi planerade att få tätt - vilket vi också fick. -05, -06 och en -08 - tre flickor.
Vi kände oss klara på barnfronten efter den sista, men för att göra en lång historia kort blev jag ofrivilligt gravid igen. Jag blev gravid trots att jag har tagit minipiller dagligen, och hamnade i en mkt svår sits - som du kanske förstår av mitt inlägg här innan. Men det är som det är just nu, och vi försöker göra det bästa av situationen.

Oj oj, när jag läser vad ni har skrivit så känner jag bara ännu mer att vi nog valde rätt.

Saken var ju den att det inte längre var "bara" en cellklump, utan den visade så starkt att den redan började bli en liten msk:a. VÅRT barn!
Det avgjorde otroligt mycket för oss - plus gynläkarens "tysta" påhejning. De brukar ju vanligtvis vara så neutrala, men hon förstod oss nog efter att ha lyssnat på våra tankar (hon var mamma själv). Dessutom har hon nog en hel del erfarenhet redan av par i aborttankar, och hon märkte nog rätt fort att vi lutade mer åt ett håll än det andra. Att det skulle bli enormt svårt för oss efter en eventuell abort.
Det blir en tuff tid framför oss - speciellt att behöva känna att man måste "försvara" sitt val inför alla runtomkring - men vi ska klara det! Planering är A och O nu, och vi får försöka hålla i färskt minne att småbarnsåren går fort. Sedan får vi faktiskt komma ihåg att vi ger våra barn ännu ett syskon att älska och bli älskat av. Eventuellt att vi berättar för dem på julafton, att de ska få ett litet syskon till...

Förresten, AnnamedAochJ - Tack för den fina trådstarten! Toppen att du kunde ställa upp!

Nu ska jag gå och byta bajsblöja...

Men du är go du!

Karin, Vilken tråkig jobbsits du har hamnat i! Jag hoppas att du kan förhandla dig till några bra förmåner istället och att allt börjar kännas roligare snart.

Madeleinelouise, Tack för dina uppmuntrande ord! Ja, man glömmer lätt att de andra barnen faktiskt växer och blir större under graviditetens gång. Den äldsta är jätteduktig redan på att vara självständig, så det ska nog lösa sig.
Ja, vi bor i hus. Ett ganska litet, men vi har planer på utbyggnad och renovering till sommaren. Jag jobbar som telefonist på Sthlm stad, sambon har egen byggfirma tillsammans med hans mammas man.
3 barn tätt är jätteroligt - speciellt nu när den minsta börjar bli så stor att hon kan vara med och leka på ett annat sätt. Men visst, det är väldigt tufft och stressigt också. Någon 2-barnschock fick jag aldrig, men däremot 3-barnschock. Men ändå kan jag rekommendera barn tätt, för allt det roliga och positiva väger klart över!

Ang preventivmedel (som inte fungerade så bra för min del ) har jag tagit cerazette. Inget mer minipiller för min del, isf tar jag hellre p-piller.
Men efter att detta barn är fött, tänkte sambon göra en vasektomi istället. Då har vi fått de barn vi ville ha. Ska bli skönt att slippa stoppa i sig saker, och vara orolig för om de verkligen fungerar.

Anna, Berätta, berätta! Jag är såå nyfiken ju. Fast det spelar verkligen ingen roll för vår del vad det blir, även fast vi redan har 3 tjejer. Mest är det bra att veta praktiskt denna gång, för blir det en kille lär vi köpa en del nya kläder. Tyvärr har jag sålt alla bebiskläder öht efter Esther, eftersom vi inte skulle ha några fler..
Instämmer med alla andra - vilka söta små tomtar du har!

Jovisst skulle det vara roligt med en pojke - fast helt ärligt så spelar det verkligen ingen roll.  4 flickor är enhetligt och bra.
Ja, vi kollade könet med flicka nr 2, och det var nog inte vår grej riktigt. Visst var det kul och så, men samtidigt kunde man ändå inte vara helt säker förrän lillan hade kommit ut. Så att vara ovetandes är roligare tycker vi. Men vid det här laget vet vi hur en snippa ser ut på ett ul ( ), så vi kan säkert räkna ut könet själva. Det gjorde sambon sist. Tvärsäkert sa han att det var en flicka, när vi fick se könet.

Jag är i v.10 nu.
Ta i trä, men det värsta illamåendet lade sig rätt fort. Jag hade 1-2 veckor då jag spydde och mådde jättedåligt, men så ändrades det bara. Jag mår fortfarande lite illa (speciellt om jag inte äter regelbundet), men det är helt klart överkomligt. Så jag ska inte klaga! Maddie, Jobbigt att du börjar få foglossningsbesvär igen! Jag vet ju hur jobbigt du har haft det med det. Hoppas att det inte behöver bli lika fullt så illa som de andra gångerna.

Tack så mkt, Sandvargen! Jag önskar dig all lycka också! Hur långt gången är du nu?

Anna och Maddie, Så roligt att läsa om era gissningar! Jag kan själv inte se något annat än 4 flickor, för jag vet ju helt enkelt inget annat. Men det ska bli spännande!
Jag får också en känsla av att Maddie väntar en pojke. Fast jag vågar inte säga något om trovärdigheten i mina gissningar..