Jaså var det DÄRFÖR det var så tyst i tråden!
Vantar går riktigt bra i år, men hela julen nu har plutten varit som kokt spaghetti när ytterkläderna ska på. Dagis är en underbar uppfinning, man behöver inte bry sig om man han knappt äter något till middag eftersom man vet att han äter där, han strular inte med påklädningen när vi ska iväg (faktiskt inte) och han verkar dessutom hålla sig friskare där.
Vet inte hur många gånger pluttens farfar frågade plutten vem som lärt honom att säga nej (och jag som tycker att det är riktigt glest mellan nejen, jämfört med början på hösten...) så till sist fick jag lov att säga att du har ju haft tvååringar själv så du borde väl veta hur det är. Vad gäller trotset så vänjer man sig, Tovis, ibland blir man galen, men annars lever man i en värld av nej och motstridiga budskap och kokta spaghettiben och tycker att det är fullt normalt, haha.
Hallon: min mamma är stark och väldigt rationell, och helt på det klara med åt vilket håll det är på väg. Men man orkar ju inte hur mycket som helst när man är 72, så därför kändes det skönt att höra att det finns möjlighet till sjukhusplats så nära. Idag var jag och plutten förbi dem och pappa var piggare i korta stunder, däremellan umgicks vi med mamma så hon fick en liten dos barnbarn!
Jag tycker också du ska skicka ett sms, ronnbat!