Jaså var det DÄRFÖR det var så tyst i tråden!

Nej, problemet är ju att han kanske inte fixar att vara stilla, det var lättare när vi var på begravning när han var sju månader. Inte för att han satt helt stilla då heller och jag gick ut på slutet för att amma eftersom han blev hungrig, men han satt i knät i alla fall. Å andra sidan var han hur snäll som helst på lillkusinens dop i höstas.

Vad gäller bebisen har han väl precis insett att det finns en bebis i magen, men han fattar nog inte att det ska komma ut en liten unge och konkurrera med honom om mammas och pappas uppmärksamhet...

Svar på Kabelflickas enkät:

1: nej, plutten brukar aldrig skrika på nätterna, men däremot vaknar han lite då och då om nätterna. Till exempel när han är sjuk, i utvecklingssprång eller bara för något som vi inte vet riktigt varför. Då brukar han i alla fall vilja flytta in till oss, ibland vill han ha välling. Han får allt han vill eftersom familjen sover bäst då, i längden sover han ändå helst i sin säng hela natten. Men jag tycker att du är en helt normal mamma som funderar över det här, jag har liknande funderingar om andra saker.

2. Jag har förstått att man INTE ska lämna för sent till morgonsamlingen, men det har vi aldrig varit i närheten av. Annars upplever jag dem som väldigt flexibla. Vi har angett att vi lämnar mellan 8-8.30 och hämtar 16-16.30, men ingen reagerar om jag lämnar 8.40 eller hämtar 15.35 (jag har förstått inte minst från trådar här på FL att på en del dagis är det lika illa att komma för tidigt som för sent...). Fler än vi verkar vara lite oregelbundna i tiderna, för det är väldigt olika hur många barn som är där när jag lämnar/hämtar. När vi behövde lämna vid 7.20 när vi skulle göra KUB-test var det inga problem alls, "vi är glada bara ni säger till innan", och det tyckte ju jag var rätt självklart, särskilt som vi vet att det bara är en fröken där första timmen och att hon förbereder lunchen... Sen vet jag inte hur det är när man har 9-15-barn, kanske de är mer noga med tiderna då.

Även jag är inte alltid så snabb med att komma därifrån, oftast är det för att jag babblar med en fröken så pluttis blir alldeles otålig... även om vårt dagis inte är föräldrakooperativ utan personalkooperativ är även det väldigt familjärt eftersom det är så litet.

I övrigt fortsätter vi vår sjukdomskedja (ingen av oss har varit riktigt frisk sen veckan före jul, haha. Nu känner man verkligen att man är småbarnsförälder), och i fredags blev maken så där hysteriskt snuvig. Vilket innebar att han kände att han inte kunde följa med plutten på hans livs första barnkalas igår som vi hade tänkt oss, utan det fick bli jag (som hade sett fram emot en stunds vila under eftermiddagen). Det var en av pojkarna på dagis som fyllde fyra, så det var i första hand andra barn från dagis där. Och man kan konstatera att plutten är egentligen lite för liten för kalas, han var helt uppslukad av födelsedagsbarnets leksaker och förstod inte alls varför han skulle äta korv och glasstårta med de andra...

Pluttis har för övrigt tappat intresset för glass som han gillat jättemycket, nu äter han egentligen bara glasspinnar. Även kakor är rätt ointressanta just nu.

Idag har vi varit hos min syster och firat hennes födelsedag, livet går ju vidare trots allt. Imorgon ska vi titta på gravplats. Jag tycker att det är skönt att få göra såna konkreta praktiska grejer, det är skönt att få det gjort. Sen var det lite svårt idag när plutten låtsasringde (en av hans favvosysselsättningar) och när han "lagt på" sa han att han pratat med mormor som sagt att morfar var lite sjuk. Då visste jag inte vad jag skulle säga.

Sen har jag verkligen medlidande med alla andra i tråden som tampas med sjukdomar! Vad gäller filurens utslag har vi lärt oss att barn kan ha något som kallas virusprickar. Pluttis har haft det några gånger.

Plutten som verkat lite mer snuvig och hostig i helgen igen vaknade varm - 38,7. Så då kunde han ju inte gå till dagis... . Eftersom jag redan bokat in att titta på gravplats vid 13-tiden tog jag vabbandet och tänkte att jag tar väl med honom och kör runt honom i vagnen. Men febern försvann och han var som vanligt under dagen, på kyrkogården sprang han mest omkring och hoppade lite i och ur vagnen. Sen åkte vi hem till mamma och fikade och han visade inga som helst tecken på sjukdom. Så har han ingen feber imorgon bitti får han gå till dagis.

Att du vågar gå till öppna förskolan, Hallon, det är ju en riktig smittohärd ! Åtminstone var det vår erfarenhet förra vintern, vi kom fram till så småningom att det var där plutten fick alla sina förkylningar.

Kabelflicka: fast glöm inte mössan om du vill slippa frysa... man kan väl diskutera hur många procent av kroppsvärmen som släpps ut genom huvudet, men det är otvivelaktigt så att mössa gör att man fryser mindre. Kroppen prioriterar nämligen de viktigaste organen och fryser man om huvudet skickas blodet dit och perifera kroppsdelar som fingrar och tår lämnas att frysa. Och att ta av sig mössan är det snabbaste sättet att svalka ner sig om man blir för varm när man till exempel åker skridskor eller skidor. För att inte tala om vilken skillnad en liten mössa gör när man sover i tält.

ronnbat: vi tog bort ena sidan på spjälsängen för några veckor sen. Vi hade tänkt göra det när plutten började klättra över sängen, men han har aldrig gjort det och till slut kändes det helt enkelt som han var stor nog att få ta sig i och ur sängen själv... Det har gått förvånansvärt bra, även om han ibland tassar upp när man gått ut ur rummet och säger "hallå?". Eller så sitter vi kvar, han brukar somna rätt snabbt nuförtiden.

Och jag har inga tips. Vi har bara härdat ut när vi haft perioder av långa nattningar.

Men 38,7 är en bra temp, det var ju vad plutten hade igår och det försvann ju med en gång... .

Jag har haft lite dålig koll på isläget senaste dagarna, för några veckor sen var det kanonisar och bättre än på flera år. Men jag kollade upp Norrviken på Skridskonätet som är skridskoklubbarnas gemensamma sajt för israpportering etc. Och det verkar finnas gott om is på Norrviken, 21/1 var isen 28 centimeter tjock - och det är tjockt. Fem centimeter räcker för kärnis på sötvatten (kärnis = is av god kvalitet) även om vi väl helst brukar vilja ha sju centimeter innan vi tar ut en grupp. Finns en rapport från 24/1 också som inte uppger istjocklek men att banan då var i gott skick, om än lite mjuk i norra änden. Så jag skulle tippa att det som kan bli problem är ytmjukhet och det är ju inte kul att åka på.

Det finns ett telefonnummer att ringa till där man får veta läget för den plogade banan på Norrviken: 96 58 79 (banan plogas av fritidsförvaltningen eller något liknande i Sollentuna).

Sen är ju jag som är skridskoledare ytterst tveksam till att ta ut folk på naturis utan att kräva full säkerhetsutrustning... bara isdubbar är långt ifrån tillräckligt. De flesta som plurrar dras upp med lina (ofta kombinerat med dubbar), det är inte alls säkert att man fixar att ta sig upp med dubbar bara. Och allra viktigast är flythjälpmedel, vi lär upp våra deltagare att ryggsäcken har man på så fort man är på isen, dvs när man går av isen för rast sitter ryggsäcken på tills man kommit iland.

Vad har lärare för iskunskaper? Jag hade nog aldrig släppt ut plutten på naturis om det inte fanns minst två iskunniga vuxna med. Även om de åker på plogad bana.

Klok dotter du har. Nej, jag skulle inte låta sonen åka under såna förhållanden, i så fall hade jag följt med själv. Eller inte förresten, bara tanken på om något skulle hända och man skulle försöka få upp någon som inte har varken ryggsäck, lina eller koll på hur man agerar i en vak... *ryser*. Jag får nog helt enkelt skriva ett intyg till framtida gympalärare om att min son kommer att åka skridskor hela dagen, men med sina föräldrar under säkra förhållanden .

Ah, jag ser fram emot när pluttis kan börja åka skridskor! Jag har pratat med honom om att han ska få följa med oss när han är lite större och än så länge är han helt med på det .

Lät inte kul det där med strandad tolvåring på full Central. Men man kan ju utnyttja resegarantin och ta taxi - problemet är ju bara att få tag på en taxi när det blir helstopp. Tur att farmor kunde åka in och hämta.

Hur många dagar har Prinsen haft feber nu? I pluttens senaste sjukomgång gick vi till vårdcentralen när han haft feber i tre dygn, men de hittade inget annat än förkylning och sa att vi kunde komma tillbaka om han inte blivit bättre tre dagar senare. Men i efterhand tror vi att han (och jag) hade influensa, när vi läste om symptomen på Vårdguiden stämde det väldigt bra - små barn har visst framför allt mycket snuva och feber.

Hoppas du har fått sova lite inatt, Hallon!

Här är jag. Lite sur, för mina vrister och fötter svullnade upp igår. Det var nästan precis den här tiden som jag började bli svullen om fötterna förra gången, men jag tänkte att jag kanske skulle klara mig längre från det nu när jag är gravid mitt i vintern. Men nej då, nu är det stödstrumpor på.

Jag är trött, trött och en rätt usel mamma. I onsdags var plutten på gnällhumör när jag hämtade honom och jag varnade honom några gånger att jag inte hade ork för evighetsgnäll men det hjälpte förstås inte. Maken kom inte hem förrän senare och jag fick ett utbrott vid matbordet så när maken kom hem berättade plutten att vi inte kunnat äta middag för vi varit ledsna (vilket inte var sant, för jag åt massor med mat och även han åt till sist en hel del). Gillar inte att ha så dåligt tålamod, han är ju bara två år min lilla pluttelutt och förstår inte hur han driver sin mamma till vansinne.

Begravningen är 18/2, det var den första tid som fanns. Vi har bestämt oss för att plutten inte ska följa med. Jag kom på att han ju var med mig till sjukhuset sista kvällen, han var visserligen bara där en mycket kort stund men det var han, jag och mamma som var de sista i familjen som såg pappa i livet. Och det får nog räcka som avsked för hans del. Eventuellt får han vara med på urnsättningen när det bara är vi närmaste och ingen lång ceremoni.

Fast jag är inte nöjd med mig själv när jag tappar humöret så där alldeles, inte så ofta i alla fall. Jag vill vara en snäll och tålmodig mamma som bara blir arg ibland. Framför allt tror jag att pluttens evighetsgnäll (när det gnälls om precis allt) triggas igång just av att jag inte orkar. Alltså att det är en reaktion på att jag inte reagerar som vanligt.

Mellan gnällutbrotten är han dock just nu extremt mammagosig. Efter att ha haft en pappig period har han nu blivit mammig, men det yttrar sig på helt olika sätt. När han var pappig var det pappa som skulle komma när han ropade på natten, pappa som skulle natta etc. Nu när han är mammig handlar det istället om att han ska krama och pussa mig jättemycket .

Det är väldigt svårt att veta vad som är sant, feltolkat eller påhitt när de berättar saker från dagis. Men ibland har vi lyckats lista ut vad som hänt när vi frågat fröknarna efteråt.