Jag behövde helt enkelt prata av mig
Tog ny idag ( Har månadsdag idag då det inte finns någon 29:e denna månad) som jag lägger i under de närmsta dagarna...
La Luna - Kloka ord!
Det är ju inte bara själva open det handlar om, eftervården är om möjligt nästan ännu viktigare, det är ju den som är sedan resten av vårt liv. Och blir det då något krångel så vill man ju att det ska gå så smidigt som möjligt. Dessutom måste jag säga att jag tycker det verkar som om Falun/Dalarna tänker i ett helhets aspekt, vilket jag saknar på många andra ställen. Ibland känns det tyvärr som om "vem som helst som kan visa att de mår lite dåligt av övervikten kan få en op" utan att de ser till själva problemet. Dalarna verkar ju satsa på en långsiktig lösning med ´förberedelser och sedan op.
Är det inte likadant i värmland också?
Jag brukar tänka så här att genom operationen får vi ett verktyg men det är upp till oss själva hur vi använder det. Vissa (tänker INTE på någon specifik här inne utan mer en andra jag har träffat/läst om) verkar se det som en genväg till en smal dröm, men kan man inte hantera verktyget så når man aldrig reslutatet. Vi behöver alltså lära oss att hantera verktyget!
Anna Sol - Att försöka äta när jag är stressad är numera stört omöjligt. Då låter jag hellre bli. Det tar stopp direkt och svider till rejält. Inget att sträva efter.
Missförståd - bra fråga Är inte vi svenska mer eller mindre skapta lite så att vi svarar det som det förväntas av oss och vi förväntas att må bra.
Allvarligt talat så kanske det är så att man inte törs riktigt erkänna att man slåss med sitt psyke efter open. När vi inte kan trösta oss med maten längre, maten kan inte ge det lugn den kanske har gjort innan så är det inte så lätt att sitta hos läkaren och säga att open är jätte bra men psyket är det lite sämre med efter open. Den lilla stund man har med läkaren kanske är för kort osv. Dessutom kanske man gå in i hela denna process med tron om att allt kommer att lösa sig genom open, finns tyvärr de som tror det, och då inse att det inte riktigt är så är tufft....
Men visst, i slutänden har vi ett eget ansvar och vi har alla en möjlighet att be om hjälp.
Större eller mindre???
Jag har kommit i ett läge där jag börjar inse att jag numera inte alltid är störst, jag kan sitta brevid en annan och känna - fan vet om jag inte är mindre än henne..... Vilken känsla.
MEN då kommer nästa problem och det är den skeva kroppsbilden. Vilket innebär att jag helt enkelt får viska till mina närmsta involverade vänner och make
- Större eller mindre???? Eller tummen upp eller ner när vi inte ens kan viska 
Antar att det är ett sätt för mig att skaffa mig en självbild av hur jag egentligen ser ut, spegeln säger en sak men den är svår att ta in....
Känns det igen?
Idag fick jag kallelse till min 6 månaders kontroll - men inga provtagningar! Var väl naiv och trodde att de skulle kolla upp ALLA värden. Nu antar jag att det blir ett Hb värde och inget mer när jag kommer dit.
MelvinMeja - här har vi återkoll efter 1, 3 och 6 månader. Sedan 1 år, 18 månader och 2 år. Efter två år är man "ute ur systemet och får vända sig till VC för kontroller". Vid 1 och 3 månaders kontrollen får man träffa en sjuksköterska i 10 minuter, tar Hb och frågar hur man mår. Nu vid 6 månaders kontrollen är den läkare som opade som man får träffa.
Min våg är precis som din, lite upp, lite ner, lite upp, lite ner... Och vi talar inte om kilon utan hekton hit och dit. Lite frustrerande men samtidigt kan jag på ett sätt se att det är ganska skönt. Jag har bara kommit halvvägs i min viktminskning men det ofrivilliga stoppet här gör att jag landar lite i resan. Är inte nöjd men det kan vara skönt att landa, andas ut och ladda batteriet inför nästa "ras". Att låta hjärnan hinna med också.
Det gäller att hitta det possitiva i det hela också
Tittar in och säger hej då. Åker till Teneriffa om någon timme 
Ska bli spännande att sätta sig i en flygplansstol, sist var det i allafall 30-40 kilo mer Petra än det är denna gång. Och det ska bli spännande att se hur maten funkar där nere.
Ses om en vecka - om jag inte tittar in innan dess, man vet aldrig!
Nyss hemkommen och numera uppkrupen i soffan kan jag konstatera att ja, livet är ganska skönt efter en GBP.
Flyplansstolen var inte lika trång denna gång, bricka gick att fälla ner trots att personen framför hade stolen lutad bakåt. Livet vid poolen var enklare, risken att solstolen skulle paja var mindre, att visa sig i baddräkt var inte avskräckande (även om jag nu verkligen inser att jag INTE ska vinka med något annat än tajta tröjor på mig med tanke på gäddhäng) samt att känslan av att inse att man INTE är störst vid poolen är skön.
Att sitta på uteserveringar i stolar var inte längre någon skräck. Att ha all inclusiv med buffe vid varje måltid passade en gbp opad perfekt. Tog full tallrik och kunde smaka på en massa godsaker utan att få dåligt samvete att jag inte åt upp. Dessutom kändes det ju inte som om jag åt lite och betalade mycket...
I morgon är det vågen som gäller. "missade" ju vecko vägningen i morse då jag satt på flyget. Men jag tror att jag för första gången i mitt liv kommer hem från en semester utan en massa "extra bagage". Inte illa.
Livet är bra skönt