Sen avnavling – barnets födslorätt (5:e tråden)

Hej flickor! Det är jätteintressant att läsa vad ni skriver om detta ämne. Jag är själv BM och var för någon månad sedan med om en för mig som BM ganska jobbig sak. Vi respekterar när föräldrar vill ha sen avnavling, men hoppas även att ni tror på oss de gånger vi menar att det är omöjligt att vänta alltför länge med att navla av. Tex om barnet är väldigt medtaget och behöver snabb akutvård eller om mamma blöder mycket från livmodern. Det är nämligen så att man blöder mera när moderkakan sitter kvar i livmodern. Det går ju stora artärar emellan. Det paret jag hade hand om ville inte ha något livmodersammandragande medel och önskade sen avnavling. Detta ledde till att mamman, troligtvis i onödan blödde ca 2 liter blod innan hon gick med på att ta detta medel. Jag pratade sedan med henne efter en månad och hon har på långa vägar inte repat sig efter den blodförlusten och känner att det påverkar hennes vardag med barnet. Detta behöver ju inte hända er andra jag vill bara förmedla att ni ska lita på oss när vi trots era önskningar ändå måste handla annorlunda. Vi är många barnmorskor som är för sen avnavling, men innan rutiner ändras tar det oftast lite tid, och det är många forskningsartiklar som ska ha samma slutsats osv. Men jag är övertygad om att det kommer ändringar i riktlinjerna snart! Lycka till alla blivande föräldrar! Kram

Jag håller verkligen med dog. Men som jag sa. Allt inom landstinget är mycket tungrott när det handlar om att ändra på rutiner. Det som din BM säger skäms nästan jag för. Jag lovar dig att alla BM inte tycker som hon... Kram

Hejsan! Självklart har jag läst dessa artiklar. Jag förklarade inte allt berörande detta patientfall då jag inte anser att det var det viktigaste. Det värsta är dock när många kommer till oss med taggarna utåt och bara antar att vi inte kommer gilla det som föräldrarna önskar. Jag menar bera att det finns fall då man önskar att man kunde vänta längre med avnavlingen men då det inte hinns med. Mycket kan hända på förlossningen och alla fall är så otroligt unika. Jag är absolut medveten om att det är viktigt att barnet får i sig av det sista blodet osv, men det är en sak att följa en manual rent teoretiskt mot praktiskt. Om jag tex inte känner att barnets hjärta slår så navlar jag av tidigare än normalt för att ta ut barnet på barnbordet och börja återuppliva det, men handlar det endast om att inte andningen har kommit igång så självklart avvaktar man. Men det finns många andra aspekter omkring detta. När vi fick ge denna mamma läkemedlet så kom moderkakan ut och hon slutade snart att blöda. Visst är det bättre på ett sätt med sen avnavling med tanke på att moderkakan ska ut, men när den faktiskt blir kvar i livmodern så finns risken för stora blödningar, vilket drabbade denna mamma, jag tror nog ändå på att man ska ta livmodersammandragande medel trots sen avnavling, det är ju på ett sätt ändå liknande kroppens egna oxytocin! En sak till som jag personligen tycker är mysigt är när barnet läggs upp på mammas mage direkt efter förlossningen. Nu vill många att barnet ska läggas lågt, helst i sängen, det tycker jag känns synd, tror på den första hud mot hud kontakten. Men många vill ju ändå ha barnet på magen och sen avnavling...

Synd att ingen BM är kvar här. Ni har kanske lyckats skrämma nort dem?!?