Sitter o gråter efter att ha sett Youtube trailern om babymisshandel!
Min Tvååring föddes 8 veckor för tidigt o blev utsatt för massor av hemskheter. Bland annat opererade de in en slang genom hålet i navelsträngen för att snabbt kunna ge honom blod och annat ifall det skulle behövas. För att göra det måste de bilda honom i armar o ben på ett bord! Min man tog kort på det här! På grund av att operationen, som såklart utfördes utan bedövning, i sig är så riskfylld fick han antibiotika direkt för säkerhets skull. Det fick han inte genom slangen utan genom en ny kanyl som sattes i hans hand. När jag fick träffa honom första gången, ca 2 timmar efter att han var född, låg han i kuvös o hade slangar ur kroppen på nio ställen! Båda armarna o benen var lindade med gasbinda för att det satt kanylder i dem o ansiket var täckt av en c-pap. Jag fick inte hålla honom förrän efter ett dygn.
Han var inte extremt tidigt född, hade hud och var inte sjuk. Han behövde hjälp med värme o lite syrgas som han fick i c-papen. Allt annat fanns bara där för att kontrollera honom.
När han kom i min famn steg hans syresättning direkt o han behövde inte längre syrgas. Hans andning och puld blev ochså lugnare. Det kunde vi ju själva se på blipp blipp- skärmarna han var kopplad till.
Tyvärr fick jag bara hålla honom korta stunder eftersom personalen ansåg att det var för tröttsamt för honom att ligga hos mig. Dessutom fanns varken rum eller fåtöljer för alla mammor o pappor så vi kunde inte sitta där eller ens sova på sjukhuset hela tiden han låg där.
Jag får oftast höra att jag ska vara så glad o tacksam för att sjukhuset räddat mitt barn o det är jag ju! Och jag är glad att utvecklingen kommit så långt när det gäller anknytning o papporna får vara med vid förlossningen osv. Men det verkar som att så fort minsta lilla grej inte är helt normal ska vetenskapen passa på att mäta o reglera på mänskligtens bekostnad. Jag tycker faktiskt att man får ställa krav även när det uppstår komplikationer. Och jag är övertygad om att vården av våra små utsatta nyfödingar kan göras ännu bättre om vi lägger in lite mänsklighet i den o inte bara ser småttingarna som presenter för läkarvetenskapen att leka med!
Jag kanske låter bitter, och det är jag nog! Som tur är verkar min son inte tagit så stor skada av det han råkat ut för vad jag kan se idag. Han är fortfarande lite mindre än ett normalbarn o han har lite förkylningsastma, men det beror förmodligen mer på prematuriteten i sig! Men vad vet vi om hur våra barns liv kommer att påverkas i framtiden? Och vad har vi att jämföra med? Hur skulle han må on han fått sitt navelsträngsblod?
Finns det nån tråd om bebismisshandel?