UngBonusMamma

Äldre 25 Dec 19:45

66 svar

Orkar inte med styvsonen...

Bor tillsammans med min sambo och hans sjuårige son. Han bor hos oss på heltid, är hos sin mamma varannan helg. Detta för att det inte funkar hos mamman.
Det har fungerat okej, dvs utan större konflikter, men känns ändå inte bra. Jag känner ingen kärlek till honom, vilket jag känner mig TVUNGEN att göra. Jag jobbar med barn, och är annars "barnkär", men hemma fungerar det inte alls. Jag stör mig otroligt mycket på honom och allt han gör. Sedan vi flyttade ihop alla tre så har han försökt spela ut mig och "köra" med mig, vilket jag kan acceptera och förstå tillhör det normala. Dock har det gått flera månader nu, och det känns fortfarande inte bra. Jag uppfattar honom som extremt "dramatisk" och manipulativ, vilket säkert får många att skrika ut hur elak jag är. Han spelar DAGLIGEN ut hela sitt register, blir/spelar helt bestört när jag säger åt honom att bada, gå och lägga sig eller dyl. Om jag eller hans pappa blir arga på honom börjar han gråta, vägrar att äta eller liknande. Jag ORKKAR inte ha en sjuårig boss hemma längre. Jag vet att många tycker att jag inte har rätt att gnälla, då jag VALT min partner, som har barn. Önskar ändå råd från andra som är/har varit i samma situation... Jag vill inte gå ifrån min kärlek på grund av detta... Till en början hade jag stort stöd från min sambo, men att jag faktiskt är LESS på hans son, kan jag inte riktigt diskutera med honom... eller?

jayne doe

Äldre 26 Dec 13:10

#31

h8him skrev 2008-12-26 13:05:52 följande:

Jag förstår inte alls hur man kan ha såna stora problem med en 7-åring. :O Speciellt om man är utbildad och jobbar med barn så borde man väl besitta en större kompetens. Nej du ts, inget av dina problem beror på barnet, det ska su inte försöka lasta på honom. Felet är hur din och barnets pappas relation fungerar. Ta tag i den i stället för att försöka få sympati ang. det jobbiga barnet.

Duktigt okonstruktivt.
Varför skulle problemen bero på deras förhållande? Snarare beror de på föräldrarnas separation, mammans frånvaro och skrikande och att ungen är sju år gammal och rädd att allting ska gå åt pipsvängen igen.

Sen är det en jäkla skillnad att jobba med barn och bo med ett barn, det förstår väl alla.

ludenben

Äldre 26 Dec 13:11

#32

hade min sambo känt samma avsky för min son hade vi haft det som ts... hade han resonerat att han inte orkat ha min son boende hos OSS istället för att han tänkt att han orkar inte bo med mig och min son hade vi haft så...

Bebbe2006 skrev 2008-12-26 13:06:14 följande:

ludenben skrev 2008-12-26 10:58:03 följande: Men på vilket sätt var dethär till hjälp för TS? Du vet väl inget om hur det är i den familjen? Bara för att det fungerar med din son så behöver det ju inte vara så lyckligt i alla familjer.

h8him

Äldre 26 Dec 13:12

#33

Analoga skrev 2008-12-26 13:08:12 följande:

Har du bonusbarn själv? Jag tror inte att någon som INTE har det vet hur jobbigt det kan vara om inte relationen mellan barnet och bonusföräldern inte fungerar. Det är lätt att säga att "man ska försöka tycka om barnet som sitt eget" osv osv - men det ÄR inte alltid lätt i verkligheten, särskilt inte om bonusbarnet är utåtagerande. Det frestar på något oerhört på den mest tålmodige.

Inga bonusbarn men har levt med en ex som var styvförälder till mina barn. Han blev inte långlivad just pga hans skuldbeläggande på barnen!

Barn är påfrestande för både bio och styvföräldrar, det är faktum. Det beror på fel i relationen om familjen blir bråkig, man kan inte komma och skuldbelägga barnen! Sen har jag aldrig påstått att man måste älska styvbarnen, eller att barnen måste älska styvföräldrarna.

jayne doe

Äldre 26 Dec 13:14

#34

ludenben skrev 2008-12-26 13:09:20 följande:

jag lever i en fungerande styvfamilj. Vi har aldrig dessa problemen för att vi inser att bägge tar gemensamt ansvar för att familjen ska fungera. Är det något som inte fungerar måste vi sätta oss ner och prata om hitta på en lösning. Min sambo är en fantastisk bonuspappa till min son. Han har verkligen fattat vad det innebär att träffa en partner med barn. Han är med på tex föräldramöten och kvartsamtal på förskolan, han hämtar och lämnar sonen på förskolan när inte jag kan, han tar ut sonen när inte jag orkar. Min son har dessutom svår ADHD, hans biopappa finns inte med i bilden alls. Om vår familj ska fungera kan ingen av oss tänka att det där eller det där tänker inte jag göra för det är inte mitt ansvar. Vi samarbetar, så enkelt är det. Men det går inte om bara en inser det, vi bägge arbetar tillsammans. Det är nyckeln för att en styvfamilj ska fungera, alltså bra komunikation, samarbete, gemensamt ansvar för konflikthantering. När man lever ihop i ett gemensamt hushåll har man med gemensamma regler. Här skulle det inte fungera om jag ensam satte regler utan det sitter sambon och jag ner och pratar om. Hur vi ska ha det. Det är ju gemensamt hem och jag vill inte köra över honom genom att ensam bestämma regler.

Men nu finns mamman med i bilden, om än kanske inte på ett bra sätt. Men så är det.
Dessutom har de bott ihop i några månader, det är inte riktigt läge för ts att ta över mammans plikter.

Dessutom, det som fungerar för en familj fungerar kanske inte för en annan.

Jag lever också i en fungerande styvfamilj och jag skulle aldrig drömma om att hämta i skolan eller gå på kvartsamtal. Det kan barnets föräldrar göra.
Däremot lagar jag gärna middag och plockar undan. Köper presenter och ger fickpengar.

Sem är det klart att ts ska vara med och bestämma reglerna, det är hennes hem också. Men det är pappan som ska se till att det efterlevs. Tills barnet har vant sig vid att ts bor med dom så är det pappan som ska vara "skurken" och ta alla fajter.

h8him

Äldre 26 Dec 13:15

#35

jayne doe skrev 2008-12-26 13:10:16 följande:

h8him skrev 2008-12-26 13:05:52 följande:

Duktigt okonstruktivt. Varför skulle problemen bero på deras förhållande? Snarare beror de på föräldrarnas separation, mammans frånvaro och skrikande och att ungen är sju år gammal och rädd att allting ska gå åt pipsvängen igen. Sen är det en jäkla skillnad att jobba med barn och bo med ett barn, det förstår väl alla.

Dålig slutledningsförmåga eller? Jag kan förklara: Ts skriver ju att hon tar föräldraansvar, att pappan inte tar sitt ansvar, att de försökt prata och att pappan vill att hon ska älska barnet. Listan kan göras längre. Inget av detta, som antagligen får barnet att reagera och testa ts är barnets fel!

jayne doe

Äldre 26 Dec 13:17

#36

h8him skrev 2008-12-26 13:15:05 följande:

jayne doe skrev 2008-12-26 13:10:16 följande: Dålig slutledningsförmåga eller? Jag kan förklara: Ts skriver ju att hon tar föräldraansvar, att pappan inte tar sitt ansvar, att de försökt prata och att pappan vill att hon ska älska barnet. Listan kan göras längre. Inget av detta, som antagligen får barnet att reagera och testa ts är barnets fel!

Och inte är det ts fel heller.
Och skrev jag att det var barnets fel? Knappast. Jag skrev att det snarare berodde på de stora omställningarna som skett i barnets liv på senare tid än på ts relation med pappan.
Men sen är det banne mig dags för pappan att växa upp och inse att det är hans ansvar att ta hand om sin son, inte ts.

Analoga

Äldre 26 Dec 13:18

#37

h8him skrev 2008-12-26 13:12:24 följande:

Analoga skrev 2008-12-26 13:08:12 följande: Inga bonusbarn men har levt med en ex som var styvförälder till mina barn. Han blev inte långlivad just pga hans skuldbeläggande på barnen!Barn är påfrestande för både bio och styvföräldrar, det är faktum. Det beror på fel i relationen om familjen blir bråkig, man kan inte komma och skuldbelägga barnen! Sen har jag aldrig påstått att man måste älska styvbarnen, eller att barnen måste älska styvföräldrarna.

Relationen mellan bioföräldern och bonusföräldern behöver inte vara dålig, men däremot kan den ju bli det om relationen mellan bonusbarnet och styvföräldern är dålig.

h8him

Äldre 26 Dec 13:20

#38

jayne doe skrev 2008-12-26 13:14:25 följande:

ludenben skrev 2008-12-26 13:09:20 följande:

Men nu finns mamman med i bilden, om än kanske inte på ett bra sätt. Men så är det. Dessutom har de bott ihop i några månader, det är inte riktigt läge för ts att ta över mammans plikter. Dessutom, det som fungerar för en familj fungerar kanske inte för en annan. Jag lever också i en fungerande styvfamilj och jag skulle aldrig drömma om att hämta i skolan eller gå på kvartsamtal. Det kan barnets föräldrar göra. Däremot lagar jag gärna middag och plockar undan. Köper presenter och ger fickpengar. Sem är det klart att ts ska vara med och bestämma reglerna, det är hennes hem också. Men det är pappan som ska se till att det efterlevs. Tills barnet har vant sig vid att ts bor med dom så är det pappan som ska vara "skurken" och ta alla fajter.

Sunt tänkande här! Risken finns att styvbarnet inte någonsin accepterar ts som uppfostrare. Det kan ts aldrig göra något åt mer än att acceptera. Det är föräldern som ska uppfostra själv, så länge det behövs, men givetvis ska ett gemensamt hem ha gemensamma regler för alla!

h8him

Äldre 26 Dec 13:21

#39

Analoga skrev 2008-12-26 13:18:54 följande:

Relationen mellan bioföräldern och bonusföräldern behöver inte vara dålig, men däremot kan den ju bli det om relationen mellan bonusbarnet och styvföräldern är dålig.

Därför skrev jag fel i relationen och inte specifikt vilken relation. ;)

jayne doe

Äldre 26 Dec 13:22

#40

h8him skrev 2008-12-26 13:20:02 följande:

Sunt tänkande här! Risken finns att styvbarnet inte någonsin accepterar ts som uppfostrare. Det kan ts aldrig göra något åt mer än att acceptera. Det är föräldern som ska uppfostra själv, så länge det behövs, men givetvis ska ett gemensamt hem ha gemensamma regler för alla!

Och jag känner inte heller att man som bonusförälder ska uppfostra. Jag har en bonus, och det är henoms föräldrars uppgift att uppfostra sitt barn i enlighet med sina värderingar.
Sen finns det ju givetvis regler hemma hos mig, regler som jag och min sambo bestämmer gemensamt som gäller för alla i hushållet.

Orkar inte med styvsonen...

INNEHÅLL