jag bråkde med min man om..............

Det är inte så att han vart rädd och inte visste hur han skulle bete sig?

Han visste väl kanske bara inte vad han skulle säga.

jag förstår hur du känner dej..det var hemskt och totalt oförlåtligt av honom att inte ställa upp! ´men kusinen kommer förr eller senare försonas med din man..låt inte han komma mellan er två och ödsla absolut ingen energi med att bråka med din man för hans skull...har han åtminstone bett om ursäkt*?+

mn man var med om en hemsk bilolycka för 2 månader sen, han förlät de som inte hörde av sig,eftersom de kom med sina orsaker...

så ja vad vet du om vad han har för orsak...men han måste be dig om ursäkt först och främst"kusinen menar jag".

Beklagar att du förlorade barnet!.styrkekramar.

Först och främst, jag beklagar verkligen att ni behövt handskas med en sådan sorg. Fruktansvärt!
Men TS, vad blir möjligtvis bättre av att de fortsätter att vara osams då?

Det är JÄTTESVÅRT att ställa upp ibland, i synnerhet om man får vibbar och goda råd från andra om att hålla sig på avstånd och lämna i fred, t ex. Jag kan tänka mig att det är rådet man får när ett par har förlorat sitt ofödda barn. Att det på något sätt är en väldigt privat historia?
Innan man har hört förklaringen och funderat lite så tror jag att man ska vara försiktig med att döma ut personen, även om jag förstår att man blir frustrerad och arg i sin sorg. Helt klart.

Vad hade du velat att han skulle göra?

Beklagar sorgen över barnet! vad hände? Varför gick det fel?

Älska, glömma och förlåta....

nej jag tror inte det. han vet hur man ska bete sig:( det e bara det att han va osams med min man då när det hände..jag har tjattat på min man innan barnet dog at dem 2 skulle bli väner igen men min man lysnade inte på mig då.... ja som jag skrev tidigare så nu e dem väner o kusinen har inte bet om ursäkt eller så...
jag har gjort så mycket för denna människa men jag fick ingenting tillbacka!!!!!!!
det som gör mig ARG är att min man försvarar honom:((((

tack... vi vet inte än vad orsaken är.. väntar på utredning:(

Det tar så mycket energi att hata och vara osams. Låt inte din energi gå till fel saker.

Att förlora ett barn är en stor livskris- och jag förstår att ni har haft och fortfarande har det väldigt jobbigt. För många är det också väldigt svårt att veta hur man ska hantera vänner i kris- och tyvärr blir det många gånger fel.

Vänner är viktiga- och man får nog ibland blunda, förlåta och gå vidare för att bevara vänskap och människor som står en nära.

det verkar onödigt att lägga energi på att vara arg på din man och din kusin. Kanske din kusin just nu utgör ett stöd för din man? Kanske är det inte helt lätt att veta vad man ska säga eller göra när något hemskt händer.
Inte för att vara taskig men jag undrar vad det betyder att du skriver att Du förlorade Ditt barn. Man får anta att Ni förlorade Ert barn?

Jag beklagar även förlusten.

Anonym skrev 2009-01-12 11:29:20 följande:

Det låter lite som att du kanske tar ut sorgen på honom. Att du kanske inte ser situationen så klart och tydligt, och det är inte alls konstigt.
Din man kanske vill bli sams just för att det är hans kusin och du ville det först. Han vill kanske i möjligaste mån rensa ut det jobbiga han har att tampas med just nu. Det är viktigt att man inte förlorar all sin energi på meningslösa gräl och osämjor när man behöver allt stöd man kan få och tackla.

Dessutom, att logiskt sett veta hur man ska och bör bete sig innebär inte att man kan agera på det på ett bra sätt när det som inte får ske sker. Var de osams så är det ju ändå svårare för man vet inte om man gör saker och ting sämre ändå, eller om det bättrar.

Har du pratat med kusinen om hur du känner? Och fundera hur du vill ha det. Vill du eller vill du inte ha kusinens stöd nu?

jag ville ha det det när jag behövde honom men han fanns inte där då!!!!!! så nej tack inte nu heller:(

Anonym skrev 2009-01-12 15:37:31 följande:

Men din man kan ju känna annorlunda? Och han har ju också förlorat ett barn.

Som en skribent tidigare skrev. Det kan vara vääääldigt svårt att veta hur man ska ställa sig och bete sig när något så hemskt sker. Man kanske inte vill tränga sig på och vara i vägen. bad ni om hans stöd?

jo det e det ju.. men han va arg på honom oxå men nu skiter han i mig o e vän med honom istället:(
Anonym (anna) skrev 2009-01-12 15:42:59 följande:

beklagar förlusten men bara för att du fortfarande är arg på kusinen så behöver ju inte din man känna likadant,var och en har ju rätt att känna och välja som den vill.

Anonym skrev 2009-01-12 15:45:42 följande:

Det har ju inte att göra med huruvida han skiter i dig eller inte.
Han var arg först. Det hade kanske mer att göra med känslan av att han hade blivit sviken än att du ville att han skulle vara arg på honom.
Nu är han inte arg längre. Förmodligen för att han känner att han behöver sin kusins stöd.

Han kan ju inte fortsätta vara arg på sin kusin för att du vill det, om han behöver sin kusins stöd. Ifall du kräver det av honom så är det ju du som skiter i honom, och hans känslor.

varför skulle han vänta lite till med att bli sams? Finns det nån minimi tid som man måste vaa osams för att det ska vara ok?
Känns väldigt fånigt och jag blir mer och mer nyfiken på din ålder.

TS - Det jag har lärt mig av att vara svårt sjuk, det är att man ibland känner sig besviken på hur folk agerat (eller inte alls agerat) emot en. Det är dock något som man får ta som människa, vän, sjuk och vad som. Människor blir t ex rädda för situationen och det är skitjobbigt för alla parter, allra mest den som känner sig ensam och bortglömd. Men om man inte lyssnar på vad de har att säga sedan, eller inte godtar en ursäkt pga någon slags konstig förorättad känsla, då riskerar man att bli mer ensam. Nu har han inte bett om ursäkt säger du men personen kanske inte är medveten om att han är skyldig en?

Det är inte riktigt rättvist av dig att kräva att din man skall välja bort sin kusin. Missunna inte din man ett stöd han kanske behöver nu bara för att du är förorättad eller besviken. Ibland måste man vara en lite större människa och förlåta samt acceptera folks fel och brister.