Ring du! Man blir bara glad av att folk hör av sig eftersom man knappt kommer ihåg att ringa någon själv. Fråga gärna hur de mår och hur lillen mår, (men skippa frågor om ifall han "säkert kommer att klara sig?" och sådana saker, det är jätte jobbigt att svara på, tyckte jag i alla fall. Det är skönt att berätta för någon som lyssnar, men kan vara jobbigt med för många kluriga frågor för då kanske man påminns om hur sköra de är och så blir man bara stressad och orolig och ängslig i stället.
Men berätta gärna om positiva exempel från tråden, t ex att min son var nästan på pricken i storlek 940 gram och 32,5 cm lång och att han mår prima idag och följer sin korrigerade ålders utveckling perfekt. Sådant kan man inte höra nog mycket om nämligen
I alla fall var det sådana exempel som jag ville höra om när min lille låg på neo.
(Exempel på när dte gått på tok däremot vill man ju inte höra om alls)
Jag hoppas verkligen att det ska gå som på räls nu!
Fru U skrev 2009-01-28 21:20:01 följande:
Tack och dito Jag gav ett grattiskort o flanellbitarna till hennes mamma idag som skulle dit. De har telefon där de är men det känns inte rätt att ringa dem mitt i deras personliga kaos, men jag kanske tänker fel?