Vi som är ensamstående del 10

Hejsan!

Vad bra med en fortsättning på tråden.

Inis - det var ett tag sedan. Själv håller jag på att återhämta mig från något som inte ens läkarna vet vad det är - en gissning är en sträckning djupt inne i bröstkorgen (som inte gör ont) som har gjort att jag fått andnöd och därmed också varit enormt trött.
Ska på lungröntgen imorgon - får hoppas att allt ser bra ut på den.
Pga av ovanstående så har jag fått avvakta med mitt nästa försök.
Skulle gissa att det blir någon gång i sommar istället. Denna gång i Riga.

Känns faktiskt som om St Petersburg verkligen är ett avslutat kapitel. Jag fick liksom aldrig någon riktigt bra känsla när jag var där - kanske det spelar in? Jag kan inte sätta pekfingret på vad det är, men det var något där som störde/stressade mig otroligt mycket.
Åker du dit själv, eller har du med dig någon?
Jag hade med min dotter och det blir kanske inte alltid så bra. Jag kände att jag ville ha med henne eftersom det var så lång tid jag skulle vara borta, plus att man inte direkt bara kan åka hem om det skulle hända något. Samtidigt var det kanske lite väl stressande att ha ansvaret för ett barn också. Även om hon var 14 år, så är hon ju fortfarande ett barn.

Kan dock sakna Dr Olga - känner verkligen att hon engagerar sig så mycket i sina patienter och att hon kan svara på alla ens frågor. Har svårt att tänka mig att jag kan få en lika bra doktor i Riga. Men, vem vet...?

Ska du bo nära kliniken, eller måste du åka Metro eller taxi?
Vi hittade ett jättetrevligt shoppingcenter bara några/något kvarter från kliniken. Ligger på andra sidan Nevsky Prospect och är en stor byggnad där affärerna ligger inomhus liksom på utsidan av hela huset. Man går runt hela huset (inomhus) och affärerna ändras från tex skoaffär till leksaksaffär till väskaffär, etc...Fattar fortfarande inte hur de kan ha råd med så mycket personal. De måste ha vansinnigt dåligt betalt.

Hej Mimmie!

I St Petersburg kräver de att de fått in alla pengarna senast ca två veckor innan ET.
Du betalar till deras bankkonto genom tex ditt eget Plusgiro.
Annars kan du be ditt bankkontor om hjälp.
Obs! att du måste batala alla deras bankavgifter också, dvs det brukar vara både en avgift till den svenska banken + en avgift till den mottagande banken. Det kryssar man i på betalningsuppdraget.

Jag har själv gjort ET med färska embryon.
Jag gissar att de kanske höjde priset pga valutakursförändringar, men att de sen fått sänka pga att de fått färre kunder/patienter.
Tycker också att det är förfärligt dyrt - men vad gör man...?

mytrouble: Hej! började nästan undra vart du tagit vägen.
Modigt att vänta till den 18/2 (förresten mina föräldrars bröllopsdag).
Lungröntgen var bra, tack och lov - och dessutom kunde man tydligen se hjärtat där också. Tyvärr inga av kärlen som förser hjärtat med blod (har glömt vad de heter), men när jag frågade läkaren om det så blev han märkbart irriterad. Han sa bara att eftersom lungor och hjärta såg bra ut så kunde det inte vara något fel där. Men jag har för mig att den vanligaste orsaken till en hjärtinfarkt är strypt blodtillförsel till hjärtat? Konstigt att han svarade så - eller förresten, inte alls konstigt. Jag är ju kvinna, 44 år - kan alltså inte få hjärtinfarkt!?!...
Han tyckte att jag skulle uppsöka en ortoped istället.
Hoppas min sjukvårdsförsäkring genom jobbet kan fixa det - genom landstinget är väntetiden till en ortoped nästan 6 månader!
Jag försökte fråga om man kan göra en magnetröntgen av hjärtat om man är villig att betala för det själv, men han sa att det gick inte att få i Sverige!!! Verkar konstigt! Någon som har något tips?

Jag mår i alla fall inte sämre och andnöden har nästan helt försvunnit. Kunde jag bara bli kvitt smärtattackerna i bröstkorgen också så skulle jag känna mig nästan återställd. Tack och lov så kommer attackerna inte särskilt ofta och de försvinner efter några sekunder, så jag hoppas att det stämmer att det har med muskler att göra. Någon som vet om man kan se även muskler på magnetröntgen?

Till Lorii: Jag har en liknande situation - fast på fritiden (alltså mängder med "bekanta" ).
Jag planerar att säga något i stil med "det var ett kortare förhållande som tyvärr inte fungerade, men jag beslöt mig för att behålla barnet", till dem som inte vet hur gammal jag är - och "inte 17 trodde jag att jag kunde bli gravid i min ålder" till de som vet hur gammal jag är, men som jag inte tycker jag känner tillräckligt väl för att de ska få veta hur barnet blivit till. Allt följt av ett glatt leende
De flesta nöjer sig förhoppningsvis med det.
Annars har jag fått tipset att säga "det kan jag berätta mer om när vi lärt känna varandra lite bättre".
Hör till saken att jag har en 15-årig dotter som jag varit ensam med från början eftersom förhållandet med hennes pappa tog slut redan under graviditeten. Jag har fått förvånansvärt lite frågor om henne och hennes pappa - kanske för att det är så vanligt att det är mamman som går på föräldramöten, ringer till andra föräldrar, följer till och från dagis, skola, etc...
Hade kanske varit svårare (=fler personliga frågor) om jag varit ensamstående pappa?

Tack mytrouble och Sleepy!

Skönt att kunna bolla frågor med sjukvårdskunniga.

Ska ta kontakt med min förra kiropraktor. Jag brukade kalla honom för "fusknaprapat" eftersom han kunde så mycket om muskler och han var den kiropraktor som lyckades "bota" mina förra problem (axlar/nacke).
Han har utbildat sig i USA och dessutom arbetat i flera år som lärare i anatomi på den skola där han utbildade sig.
Hoppas han är kvar i Sverige!

Tack för tipset Epepepa.

Min erfarenhet är att sjukgymnaster inte kan särskilt mycket.
Kanske det finns vissa saker de är jättebra på, men inget som varken jag eller min dotter haft nytta av hittills iaf.

Ska absolut försöka leta rätt på min gamla kiropraktor. Misstänker dock att han inte jobbar kvar på sin gamla arbetsplats.

Tack för tipset Epepepa.

Ska kolla om det finns någon osteopat i min hemstad eller i närheten.

maamams: Om du åker tåg från Stockholm så måste du för det mesta byta i Malmö - dock inga problem eftersom det går två tåg i timmen (eller fler) till Köpenhamn.
Du kan t.o.m hoppa på tåget i Stockholm utan biljett och köpa av konduktören. Men var beredd på att inte få tag på en sittplats (brukar lösa sig, men man kan få flytta runt ett par gånger), samt att om du har otur så måste du köpa 1-klassbiljett.

För det mesta kan man köpa biljett även till Köpenhamnståget redan vid första biljettköpet.

Var dock väldigt uppmärksam på stationen i Köpenhamn. Blev själv av med plånboken där. Det finns tydligen organiserade ligor som jobbar genom att "störa" offret på något sätt, medan kumpanen genomsöker väskor, etc...Vet faktiskt själv inte exakt hur de bar sig åt i mitt fall. Men det är så mycket folk där så jag tror att rena rån är ovanligt. Det är nog ficktjuveri de sysslar med. Så dela upp pengarna på olika fickor och väskor och lämna inget utom synhåll ens för en endaste sekund. Då går de på något annat "offer" istället, som är lättare.

Lorii: Jag testade både morgon, em och sen kväll när jag visste att det närmade sig. Jag har själv inte svårt att vara ledig från jobbet - man är ju bara ledig en eller två dagar.
Det var värre med tåg och hotell. Gällde att ha flera hotells telefonnummer på lut. Tåget fixar sig alltid, men kan ju vara lite knöligt att behöva byta plats flera gånger under resan.

Om man hinner fram i tid innan ägglossningen är "över" eller inte vet man aldrig. Det finns bara vissa riktlinjer att gå efter. Man får helt enkelt chansa. Men det får ju inte gå för lång tid förstås.

Lorii: Jag tror att det viktigaste är att du själv är nöjd med ditt beslut, samt att du ser till att det finns trygga, stabila manliga förebilder i ditt barns närhet.

Min 15-åriga dotter har en pappa, men han beter sig verkligen inte som en pappa. Ibland har jag undrat om det inte trots allt hade varit bättre om hon inte hade haft någon pappa alls. Då hade hon iaf inte haft någon som aktivt hade valt bort henne.

Lorii: Jag glömde en sak. En bra manlig förebild kan vara vem som helst - tex tobakshandlaren på hörnet eller fotbollstränaren. Har du ingen pappa, bröder eller svågrar så finns det säkert andra som kan "visa" hur en bra man ska vara.

Tänkte också på att i många länder kan familjer se ut på väldigt många olika sätt. Vårt familjeliv i Sverige med mamma, pappa, barn är nog rätt unikt globalt sett.
I tex USA är det rätt vanligt att barn växer upp hos en släkting eller att en ensamstående adopterar halvstora barn. Familjer kan se ut på så väldigt många olika sätt.
Även i Sverige för kanske 100 år sedan, var det vanligt att man inte bodde hela sin barndom hos båda sina föräldrar. En förälder kanske var avliden, eller så var en förälder tvungen att jobba långt hemifrån i långa perioder. Min mormor bodde under några år hos sin moster eftersom min gammelmormor var i USA för att jobba.
Min mormors morföräldrar hade något släktingbarn som växte upp hos dem. Mina morfar och hans syskon förlorade sina föräldrar i unga år, så tre av dem växte upp hos sin farmor, medan lillflickan fick flytta 30 mil bort till en faster.

Sen så vet vi ju inte, vi som nu är ensamstående, om vi kommer fortsätta att vara det i all framtid. Förhoppningsvis inte.
Det kanske snarare är enklare för en man att passa in i en familj om det inte finns ett "ex" att ta hänsyn till - och framförallt att kunna ta på sig en fadersroll utan konkurrens från någon annan.

Glöm heller inte bort att ett barn som kommit till på ett så här speciellt sätt har varit enormt efterlängtat. Hur många av "vanliga" barn kan veta att de varit det?

Hej maammas!

Om det är GonalF-sprutor du ska ta så kan du själv enkelt ändra dosen genom att ta mera (i alla fall var det så på mina sprutor att man ställde in dosen vid varje tillfälle och samma spruta räckte till flera tillfällen). Sen behöver du förstås fler sprutor, men du kanske kan "köpa" dig lite tid.
Kan du inte be att få extra många sprutor utskrivna, så att du inte riskerar att stå utan? Du behöver ju bara köpa ut de som går åt.

Jag tror att det bara är boende i Skåne som kan få ut de danska recepten på högkostnadsskyddet.