Hur tidigt finns chansen för överlevnad?

Tjatte skrev 2009-02-09 11:01:36 följande:

Linnea och Kevin skrev 2009-02-09 11:25:37 följande:

Tjatte skrev 2009-02-09 11:27:21 följande:

Linnea och Kevin skrev 2009-02-09 11:29:54 följande:

Jag vet att läkarna sa till mig att barn som födds i v 23 har 50% överlevnads chans. Den beror givetvis på infektioner eller annat som kan ha påverkat barnet innan födelsen, men genomsnittet var tydligen 50%. Sen ökade det med 3 % varje dag efter v 23. Vet inte riktigt vart det stannar sen. Vet att det aldrig bli 100%. Men jag vet att det ökade med 3 % varje dag i vissa veckor, därför var varje dag så viktig. Sen så har ju flickor högre överlevnads chanser än pojkar enligt denna läkare.

Vet inte hur exakt detta är, men detta var den informationen som jag fick nere på sjukhuset i alla fall. Min lilla kille föddes i v 23+1.

Jag åkte in i vecka 24 och fick ligga inne i 7 veckor innan dom plockade ut henne . imitt fall var det mitt höga blodtryck, dock ej havandeskapsförgiftning, men moderkakan funkade ej, den var "gammal" och lite fostervatten som följd. så lillan fick ingen näring.  Men fick sprutor för lungmognad i vecka 24 och hon föddes ivecka 31+2 och då andades hon själv.  I uppsala hade dom den yngsta som var  i vecka 22+ och i vecka 25 så tycket dom att det var lugnt.. att det skulle ordna sig.

Lilla Alva är här

Eftersom att det finns föräldrar här på fl som har barn födda i v.22+ är det inte sant att man har en 23 veckors gräns, det är upp till varje sjukhus.
I Uppsala lovade de att försöka rädda min son när han höll på att födas i v.22+2 (dock höll han sig kvar).

Lilja 26: Det är så intressant med de där siffrorna tycker jag, när dottern föddes november 06 gav de henne 50% chans att överleva i v.24+1. Inte ens två år senare (Januari 2008) gav de i samma vecka sonen 80% chans att klara sig om han skulle födas. Det händer verligen grejer inom neonatalvården!

för att vara lite negativ så förstår jag inte riktigt all prat om när man försöker å kan rädda barn, tycker hellre att man skall prata om när det är så stora chanser för ett HELT normalt liv, att man bör prata om att rädda för barnets skull.

(för "helt frisk" av dessa riktigt tidiga betyder att de bör klara ett relativt normalt liv, men kan ändå ha ett eller flera begränsningar som gör livet ändå till mycket svårare om inte gränsen till helvetet... tex vara halvblinda, ha svåra matproblem, marginella förlamningar å många bokstav sjukdommar, socialt väldigt efter i mognad om inte hela livet så upp till tonåren, svårt med inlärningsminne mm, mm..
jag vet att det låter väldigt små marginella problem, men att leva med dessa kan vara allt annat)

Jag skulle prata om vecka ca 26-27

Vi vet din ställning i det hela, är du lika negativ gentemot ditt eget barn? Du som så gärna startar trådar om hur normal hon är, skulle de ha struntat i att rädda henne då?
Grejen är den, att man vet inte innan om barnet kommer få skador, av vilken grad de blir eller så.
Min tvååring är hur pigg och frisk som helst, inlärningssvårigheter och sånt får vi väl se sen om det kommer, men jag är jävlarimig tacksam!

DU har tidigare skrivit att de inte brukade rädda så små barn som er dotter, om det här är din inställning, varför lyssnade du då inte på läkarna? Er dotter hade ju lika gärna kunnat ligga som ett kolli, eller hur?

Nej bespara oss ditt skitsnack. Visst kan man diskutera vilka risker det finns, men att vilja sätta en gräns på 26-27 veckor är helt galet.