• Snax

    Kastrera eller inte?

    Jag vet inte hur vi ska göra. Min lilla bischon-blandis-hane blir så stressad när vi är ute bland alla dofter i vårt hundtäta område. Han blir nästan helt blockerad från all fostran när vi möter andra jyckar och jag får vara riktigt skarp för att få honom att låta bli att rusa fram. Hela han darrar av iver, precis som när vi får gäster då han också blir ordentligt uppstressad. På senare tid har han dessutom smygit undan ibland och markerat lite inomhus. Snor också tjejernas trosor om han kommer åt. Ni som kan hundar; går problemen att lösa ändå eller måste vi kastrera honom? Han är snart 4 år gammal och en härlig och lydig hund när inte stressen slår in.

  • Svar på tråden Kastrera eller inte?
  • logg81
    Zelmilainen skrev 2009-02-11 14:31:56 följande:
    nu vet jag inte hur det är för ts, men det kanske inte alltid handlar om att man inte har tid utan snarare ork eller så för att träna det. men som jag skrev innan så kan vi ge bara ge tips för vad vi själva tror, ts bestämmer ju ändå själv i slutändan. sedan om det är folk som är för/emot kastrering (oavsett vilken typ av det), osv så måste det ju få vara så. alla måste ju få/kunna göra det de tror på bäst.
    Ja jag har inte sagt något annat.

    Självklart får folk göra som de vill... men jag tycker det är synd att ta bort delar av hunden både fysiskt och psykiskt bara för man inte ids träna...
    Jag och Auleen - För varandra. Mot resten av världen.
  • Zelmilainen
    logg81 skrev 2009-02-11 14:42:39 följande:
    Ja jag har inte sagt något annat. Självklart får folk göra som de vill... men jag tycker det är synd att ta bort delar av hunden både fysiskt och psykiskt bara för man inte ids träna...
    det handlar som sagt var kanske inte alltid om att man inte ids träna, men, men. *over and out*
    Vill ha bebis nuuu!!!
  • logg81
    Zelmilainen skrev 2009-02-11 14:44:08 följande:
    det handlar som sagt var kanske inte alltid om att man inte ids träna, men, men. *over and out*
    Jag förstår inte vad man har som är så viktigt att lägga energi på som inte går att skjuta på 30 min och träna sin hund?
    Jag har sett rullstolsburna som fart omkring med sina hundar på agility. Enda skillnaden var att underlaget var anpassat för rullstolen.
    Klart man kan träna sin hund... om man tar sig tiden...
    Jag och Auleen - För varandra. Mot resten av världen.
  • Cornette
    logg81 skrev 2009-02-11 14:46:51 följande:
    Jag förstår inte vad man har som är så viktigt att lägga energi på som inte går att skjuta på 30 min och träna sin hund?Jag har sett rullstolsburna som fart omkring med sina hundar på agility. Enda skillnaden var att underlaget var anpassat för rullstolen. Klart man kan träna sin hund... om man tar sig tiden...
    Men varför är det så viktigt att behålla kulorna?
  • logg81
    Cornette skrev 2009-02-11 14:53:38 följande:
    Men varför är det så viktigt att behålla kulorna?
    Varför är det så viktigt att ta bort dom?

    Hunden är född med kulorna, hans beteenden är normala... Man kan avhjälpa stres och hanhundsbeteenden genom träning vilket inte bara gör livet lite lättare för hunden utan även stärker relationen mellan hund och förare...
    Jag och Auleen - För varandra. Mot resten av världen.
  • köttbullelydnad

    logg81 skrev 2009-02-11 14:56:06 följande:


    Varför är det så viktigt att ta bort dom?Hunden är född med kulorna, hans beteenden är normala... Man kan avhjälpa stres och hanhundsbeteenden genom träning vilket inte bara gör livet lite lättare för hunden utan även stärker relationen mellan hund och förare...
    Även om man kan träna bort mycket stress, så går det aldrig att träna bort den hormonella. Det är där kastrering kommer in. Hundar som far psykiskt illa av att inte få uppvakta löpande tik (sitter t ex istället hemma och ylar dygnet runt, äter inget på veckor, etc) kan behöva denna åtgärd för att - helt enkelt - må bra. Det är inte för att det skulle vara kosmetiskt snyggare med en hund utan kulor (men visst, släta blir de ju...) utan för att det faktiskt fyller en funktion. Man förhindrar även testikelcancer och grejer med ingreppet.
  • köttbullelydnad

    Cornette skrev 2009-02-11 14:40:46 följande:


    Vilka problem kan det bli? Jag tänker ju främst på "vanlig" kastrering (snitta ut kulorna). Inom hästar så är det väl bråck eller infektioner som är största riskerna, finns det fler/andra hos hundar? Jag kan så lite om det där så jag lär mig gärna
    Chip och allt vad det finns för alternativa sätt att kastrera på kan sänka hundens immunförsvar och en massa sånt. Det är som sagt metoder som inte använts särskilt länge (om man ser till "knipsandet") och vet därför inte tillräckligt mycket om vilka konsekvenser de faktiskt kan få.
  • logg81
    köttbullelydnad skrev 2009-02-11 20:32:36 följande:
    logg81 skrev 2009-02-11 14:56:06 följande: Även om man kan träna bort mycket stress, så går det aldrig att träna bort den hormonella. Det är där kastrering kommer in. Hundar som far psykiskt illa av att inte få uppvakta löpande tik (sitter t ex istället hemma och ylar dygnet runt, äter inget på veckor, etc) kan behöva denna åtgärd för att - helt enkelt - må bra. Det är inte för att det skulle vara kosmetiskt snyggare med en hund utan kulor (men visst, släta blir de ju...) utan för att det faktiskt fyller en funktion. Man förhindrar även testikelcancer och grejer med ingreppet.
    Självklart.
    Men att kastrera innan man försökt träna bort prrblem tycker jag är lite "lätt".
    Jag och Auleen - För varandra. Mot resten av världen.
  • köttbullelydnad

    logg81 skrev 2009-02-11 20:35:36 följande:


    Självklart.Men att kastrera innan man försökt träna bort prrblem tycker jag är lite "lätt".
    Absolut. Men i vissa fall kan det faktiskt underlätta också. Man måste se det från alla vinklar. En hund som kan vara hur bra att träna som helst annars kan bli totalblockerad t ex vid löp. Och då spelar det ingen roll hur mycket man än tränar. En kastrering på en sådan hund får oftast blockeringen att släppa och hunden blir lättare att jobba med igen - året runt.
  • köttbullelydnad

    Dock! Att tro att en kastrering skulle hjälpa mot ridande mot andra hundar, markeringar inomhus och liknande - det är myt. Det krävs lydnadsträning samt ett befästande av ledarskapet för att få bort dessa beteenden.

  • EttElaktTroll

    När vi kastrerade våran hund (vilket var ett krav från adoptionsbyrån) slutade han rida på andra hundar. Men det beror ju på varför dom rider!

  • Snax

    Tack för alla synpunkter för och emot. Jag vill bara tala om att vi har gått två lydnadskurser och tränar mer eller mindre på diverse sätt dagligen. Har en stor familj så självklart kan jag inte lägga all min tid på hunden och eftersträvar heller ingen lydnadschampion utan rent sällskap fast med vanligt "hyfs". Vardagslydnaden, och t e x de träningsexempel som någon av er nämnde fungerar normalt sett hur bra som helst, vi får ofta beröm för vilken duktig och trevlig hund han är. Barnen tränar honom också och det älskar han. Han gör allt de vill och lite till för en godbit. Minstingen är bara 1 år så där lär vi honom att flytta på sig när hon kommer farandes och ger då beröm. De är gärna i varandras närhet, men båda måste så klart lära sig umgås på ett bra sätt - det funkar bra med lite extra koll. Problemet är att när dessa "blockeringar" och stressen jag nämnt sätter in så kan han inte hejda sig, hela han darrar av iver och inte ens den smaskigaste godis skulle fungera som avledare. Utomhus är han sällan intresserad av vare sig beröm, godis, lekar eller annat som används vid lydnadsträning, det är alla dofter och hans markeringar som gäller. När det kommer gäster är han snabbast till dörren, men vi motar bort honom, hälsar själva och låter gästerna ta av sig först innan han tillåts hälsa. Ändå gör han allt för att smita fram. Han får inte gå ut utan tillåtelse, ändå provar han nästan varje gång, och flyger fram när han får sitt "varsågod" - med nosen i backen...Jättejobbigt för både honom och oss.

  • EttElaktTroll

    Det där med dörren
    prova så här då

    bestäm med ngn som du kan öva med. ha hunden i koppel när det plingar på, gör inte en så stor sak av det utan försök han att gå fint brevid dig, låt ngn annan öppna dörren, stå kvar ett tag tills hunden söker kontakt med dig, när han gör det kan ni börja gå framåt, han ska gå fint och så fort han försöker rusa stannar du bara tyst och väntar tills han tittar på dig, då börjar ni gå igen, säg inget varken skäll eller beröm tills du märker att han förstår vad du vill då kan du börja berömma

    ta ett steg i taget och så fort det blir bakslag får ni gå tillbaks ett steg i övningen


    Snax skrev 2009-02-12 23:52:30 följande:
    Tack för alla synpunkter för och emot. Jag vill bara tala om att vi har gått två lydnadskurser och tränar mer eller mindre på diverse sätt dagligen. Har en stor familj så självklart kan jag inte lägga all min tid på hunden och eftersträvar heller ingen lydnadschampion utan rent sällskap fast med vanligt "hyfs". Vardagslydnaden, och t e x de träningsexempel som någon av er nämnde fungerar normalt sett hur bra som helst, vi får ofta beröm för vilken duktig och trevlig hund han är. Barnen tränar honom också och det älskar han. Han gör allt de vill och lite till för en godbit. Minstingen är bara 1 år så där lär vi honom att flytta på sig när hon kommer farandes och ger då beröm. De är gärna i varandras närhet, men båda måste så klart lära sig umgås på ett bra sätt - det funkar bra med lite extra koll. Problemet är att när dessa "blockeringar" och stressen jag nämnt sätter in så kan han inte hejda sig, hela han darrar av iver och inte ens den smaskigaste godis skulle fungera som avledare. Utomhus är han sällan intresserad av vare sig beröm, godis, lekar eller annat som används vid lydnadsträning, det är alla dofter och hans markeringar som gäller. När det kommer gäster är han snabbast till dörren, men vi motar bort honom, hälsar själva och låter gästerna ta av sig först innan han tillåts hälsa. Ändå gör han allt för att smita fram. Han får inte gå ut utan tillåtelse, ändå provar han nästan varje gång, och flyger fram när han får sitt "varsågod" - med nosen i backen...Jättejobbigt för både honom och oss.
  • Snax

    Då skulle han dra som vansinnig i kopplet. Jag testade honom när min bästa kompis kom och lät honom inte hälsa förrän efter en lång stund då han låg på plats och hade slappnat av helt, fast det var som att trycka på en knapp - han flög upp och fram till kompisen precis lika ivrig som vanligt. Har sagt åt folk att ignorera honom totalt när de kommer men då ger han inte upp utan studsar runt dem som en galning så att de nästan snubblar över honom. Han är så otroligt envis.

  • Snax
    logg81 skrev 2009-02-11 20:35:36 följande:
    Självklart.Men att kastrera innan man försökt träna bort prrblem tycker jag är lite "lätt".
    Vi försöker verkligen träna bort det, men tycker väldigt synd om honom när hans drift är så stark och vi samtidigt försöker styra honom att stå emot sina instinkter. Då kanske han skulle må bättre utan all denna hormonpåverkan. Alla husdjur tvingas ju mer eller mindre anpassa sitt liv efter vårt och inte tvärtom. Jag håller absolut med om att man inte ska lägga sig i det naturliga alltför mycket, men frågan är om det inte är nödvändigt i det här fallet.
  • EttElaktTroll

    ja det är därför du ska ha kopplet, gör precis så som du gjorde den gången när han faktiskt blev avslappnad, sen säger du gå fint eller fot eller vad ni nu använder och börjar gå, funkar inte det så stanna upp igen tills han är avslappnad, bara ta ett litet steg i taget tills det funkar. Med kopplet så kan han inte rusa fram. Har ni tränat på ögonkontakt? typ att han ska sitta fint när han ska få mat och titta på dig innan du säger varsågod? för har man ögonkontakt under träning så blir det så mycket lättare. då måste han koncentrera sig på dig för att få komma fram och hälsa.


    Snax skrev 2009-02-13 01:09:41 följande:
    Då skulle han dra som vansinnig i kopplet. Jag testade honom när min bästa kompis kom och lät honom inte hälsa förrän efter en lång stund då han låg på plats och hade slappnat av helt, fast det var som att trycka på en knapp - han flög upp och fram till kompisen precis lika ivrig som vanligt. Har sagt åt folk att ignorera honom totalt när de kommer men då ger han inte upp utan studsar runt dem som en galning så att de nästan snubblar över honom. Han är så otroligt envis.
  • logg81
    Snax skrev 2009-02-13 01:25:09 följande:
    Vi försöker verkligen träna bort det, men tycker väldigt synd om honom när hans drift är så stark och vi samtidigt försöker styra honom att stå emot sina instinkter. Då kanske han skulle må bättre utan all denna hormonpåverkan. Alla husdjur tvingas ju mer eller mindre anpassa sitt liv efter vårt och inte tvärtom. Jag håller absolut med om att man inte ska lägga sig i det naturliga alltför mycket, men frågan är om det inte är nödvändigt i det här fallet.
    Ja men då har ni gjort ett försök...

    Det är det jag menar... gör man inga försök att träna bort det innan man kastrerar så tycker jag att man tar en alldeles för lätt väg.
    Har man försökt och det inte fungerar så är det klart att man ska gå vidare till nästa steg.
    Vår gamla schäfer blödde från snorren när löptikarna var igång och han fick östrogen mot det. Efter det blev han en "normal" hane som spårade löptikar. Näsan i backen och nol intresse för andra saker...

    Självklart är det hunden som får anpassa sig i en större familj. Och som sagt... Har ni testat träning och det inte funkar är det kanske dags att gå till steg 2 och försöka hitta en mer rofylld vardag...

    Lycka till
    Jag och Auleen - För varandra. Mot resten av världen.
  • köttbullelydnad

    Snax skrev 2009-02-13 01:09:41 följande:


    Då skulle han dra som vansinnig i kopplet. Jag testade honom när min bästa kompis kom och lät honom inte hälsa förrän efter en lång stund då han låg på plats och hade slappnat av helt, fast det var som att trycka på en knapp - han flög upp och fram till kompisen precis lika ivrig som vanligt. Har sagt åt folk att ignorera honom totalt när de kommer men då ger han inte upp utan studsar runt dem som en galning så att de nästan snubblar över honom. Han är så otroligt envis.
    För många hundar är hälsningsritualen viktigare än man tror.
  • köttbullelydnad

    Snax skrev 2009-02-13 01:25:09 följande:


    Vi försöker verkligen träna bort det, men tycker väldigt synd om honom när hans drift är så stark och vi samtidigt försöker styra honom att stå emot sina instinkter. Då kanske han skulle må bättre utan all denna hormonpåverkan. Alla husdjur tvingas ju mer eller mindre anpassa sitt liv efter vårt och inte tvärtom. Jag håller absolut med om att man inte ska lägga sig i det naturliga alltför mycket, men frågan är om det inte är nödvändigt i det här fallet.
    Känner ni att kastrering kan vara en "utväg" (hittar inget bättre ord) - kör på det. Beroende på hundens ålder kommer ni snabbt märka efter kastrering att vissa beteenden är invanda, men även att en del kanske försvinner/mattas ut. De invanda kräver konsekvent träning för att jobba bort, men är abslut inte omöjligt.
    Ang hälsningsceremonin er hund har anammat - kämpa på. Försök att inte ta bort hälsning av gäster totalt då den verkar viktig för er hund, utan att hunden gärna får gå fram och nosa och 'puffa' lätt på (det är deras sätt att tala om att "Hej, här är jag"). Men att that's it. Inget hoppande, slickande, skällande, etc.
Svar på tråden Kastrera eller inte?