Mist sitt liv
En minut i taget, ett till andetag efter det här. Sorgen tar tid och måste få göra det. Smärtan blir mindre akut så småningom. Kanske kan du försöka tänka att din bror skulle vilja att du fortsätter andas, att han skulle vilja att ditt barn föds även om han inte får träffa det. Genom dig lever din bror vidare, kanske kan det ge dig styrkan att ta ett steg till, att andas in och ut ytterligare en gång. Jag vet att smärtan är outhärdlig. Att allt verkar meningslöst. Men om du bara lyckas överleva en minut i taget så blir det så småningom lite lättare.
Skickar massor med styrkekramar och önskar att jag kunde göra något för att lindra din smärta, men vet att det inte går. Beklagar av hela mitt hjärta att din bror inte fick stanna.