Missnöjda/gnälliga/skrikiga bebisar - här gastar vi ihop!

Hej hej! Jag skrev i början av den här tråden om min lille kille som aldrig var nöjd, och faktiskt ganska så skitjobbig =) Nu fyller han snart 10 månader och är fortfarande rastlös och så men på ett helt annat sätt, nu kan han ta sig fram och krypa runt ( ibland tror han visst att han kan gå också) Det är verkligen full rulle hela tiden men mycket mera nöjd, härligt nu när han kan krypa runt i gräset, sitta i en bärsele på ryggen och vara med när vi cyklar. Visst har han ett jäkla humör men ju större han blir ju mer kan man tackla det tycker jag. Häng i tröstlösa föräldrar, det blir lättare när de blir större ( oftast i alla fall tror jag ) Kram

Tillbaka till gnället...
Liten har jobbigt med bajseriet (ursäkta) så nu får jag hjälpa honom en gång om dagen att få ur sig lite, hoppas att det släpper snart
Det gör att han inte sover lika bra på dagarna och blir gnälligare. Och jag kan ärligt erkänna att jag INTE tål han skrik, så fort han börjar känner jag att mitt tålamod försvinner DIREKT Tänk att dom första 5 veckorna när han BARA skrek dygnet igenom sitter så djupt att minsat lilla gör mig totalt tålamodslös och super less på min stackars lilla älskling. När han inte har krångel med sin mage så ler skrattar och jolrar han mest hela tiden och är aldrig stilla, benen går i ett trotts att han bara är 3 månader han har börjat försöka vända på sig men kommer inte riktigt runt från mage till rygg än men rygg mage har han fixat sen han var 1,5 månad. Däremot sunrar han (som en propeler) runt på rygg och ligger aldrig kvar där man lägger ner honom någon längre stund

Tur att vädret är så underbart att man orkar stå ut med lite gnäll ibland.

aspenbäck: det låter hoppingivande! Sonen är 6 månader nu, och visst har det blivit lättare om man jämför med för ett par månader sedan.

Mammanna: Jag känner igen det där! Jag är jättekänslig för sonens skrikande, såfort han börjar gnälla blir jag less och känner hur tålamodet rinner bort . De första månaderna med skrik, skrik, skrik tog nog en del av tålamods-reserven.

Håller verkligen med om det där skrikandet. Jag är allergisk. Genast han öppnar munnen för att skrika blir jag helt nipprig :S urk. Som tur är blir det bättre när de blir äldre. Fast då kommer väl andra problem istället :)

Min systerson på 2år sa igår snusförnuftigt till min son och hytte med fingret "Ids inte ropa" :D

Haha ja dom är härlig.
Min två åring brukar gå fram till lillebror när han skriker och hyssa honom, hjälper inte det så säger han "så ja Jacob så ja, låna nenne?" (nenne=snuttefilten)

Jacob är så nöjd nu igen. Bara ler och ler. I morse när barnen vaknat så stopade jag in en film i dvdn åt 2åringen så jag fick ligga och dra mig lite. i 1 timme tittade han på film och Jacob låg i sin säng och pratade med sängmobilen SKÖNT.. behövdes efter 2 nätter med mattande

Hej! här har vi en missnöjd bebis till och har varit så sen han föddes=( Axel är 8 månader nu och är fortfarande sur, kinkig, skrikig, gråtig, missnöjd med i stort sett allt!!! Gissa om mitt tålamod är slut sen länge tillbaka...

Hur gamla är era barn? Jag funderar ibland på om han är sjuk och/eller har ont någonstans, är det någon som har 'hittat' en sjukdom på era bebisar? Andra värdefulla tips?

I vårt fall så hade dottern urinvägsinfektion och tiden innan detta upptäcktes var oerhört jobbig, hon var verkligen ALDRIG nöjd! Grät för ingenting,kinkade jämt osv..det var otroligt skönt att få en "diagnos" på detta kinkande, efter att hon fått medicin blev hon som en helt annan bebis! Nu har hon dock fortfarande ett otroligt gnälligt humör när det börjar närma sig kväll men i övrigt märker vi en stor förändring på hennes humör!

Våran lillkille har haft reflux (sura uppstötningar) som säkert gjorde rätt ont innan vi kom på och gav medicin. Sen blev han bättre. Han var framförallt gnällig på natten, vaknade ofta och skrek. Fick mer uppstötningar när han låg på rygg.

Blä blä blä! Idag har det varit super gnälligt här hemma! Lillan kan bara vara vaken en timme, sen blir hon astrött, gnäller,gråter, åmar sig som en orm i knät och somnar inte om hon inte får ammas till sömns!
Jag blir galen! sen sover hon en kortis och börjar om igen, känns som om jag håller på att bli lika gnällig som hon!
Är det någon annan som har en bebis som har "pratat", men efter nån vecka slutat med det och "gnällpratar" istället? Min lilla låter hemsk! Känns som ett steg tillbaka i utvecklingen, hon blir 5 mån iveckan...

Tar upp en gammal tråd. Men kan inte låta bli att undra hur det har gått för er alla med gnälliga bebisar? Vände det nån gång, eller har de fortsatt i samma gamla gnälliga stil?