vuxna med adhd add as

Jag väljer att avslöja min identitet nu. Mamma/adhd? är jag.

Ibland känner jag mig utanför när jag inte är lika nere och deppad så länge som ni andra verkar vara. Dessutom tar ju ni andra med diagnos medicin vilket inte jag gör. För nu mår jag relativt bra igen och har börjat så smått att börja le och skratta igen, på jobbet alltså.

Hur har ni andra haft det idag? Själv har jag blivit ett år äldre. Sett starten på Vasaloppet men hade för mycket energi så jag började med maten lite väl tidigt fast det var mannen som skulle fixa födelsedagslunchen. Sen har jag varit med äldsta dottern på hennes miniturnering. Hon spelar fotboll i knatteligan. 3 timmar gick det åt för det. jobbigt då matcherna är 2*10 minuter och varje match startade varje heltimme. En match hamnade tjejens lag att vänta och det var jobbigt för mig. Och tråkigt.

Vad skönt för ibland så tror jag att jag inte har någon npf-diagnos/symptom eftersom alla nästan är deppade hela tiden.

Anonym (Skåne) skrev 2009-03-01 21:10:22 följande:

Jag har ju inte fått någon diagnos ännu å jag har väl "ingen" rätt att få medicin heller. Hur jag lyckas? Jo jag berättade för mina arbetskamrater och några av dom eller ganska många av dom har antingen en anhörig eller en kompis som har antingen adhd eller asperger så det har gjort det lättare för dom att förstå mig och dom gör det lättare för mig genom att säga saker och ting på ett enklare sätt och berömma mig. Själv är jag jättedålig på att säga till andra att dom gjort ett bra jobb.

Hemma mår jag sämre för där har jag bara mina barn och äldsta tjejen är än så länge 7 år (snart) och jag är oftast ensam då mannen är på sjön varannan vecka. Jag måste få mycket hjälp av mina barn för att vardagen skall funka. Så som disken och städning. Äldsta tjejen kan vara jättehjälpsam men när det strular redan på morgonen innan jag kommit upp från sängen så går allt åt skogen och jag är arg och förbannad hela dagarna och minsta lilla sak och jag får ett utbrott på en sekund. Stackars mina barn har fått stå ut med mycket.

Ett tillägg. Jag är väldigt ensam om dagarna då jag inte jobbar. Känner knappt några och det blir väldigt mycket ringandes och sms:andes till gubben fast han befinner sig i utländskt mobilnät. Jag vågar inte ta kontakt med några i IRL och jag vill inte belasta dom andra med mina barn så jag vågar inte fråga om barnen får komma hem till dom. Dom skall helst fråga mig först. Jag kan fråga dom andra men det är ändå inte så ofta som jag vågar fråga andra eftersom jag själv inte orkar att vara så social med barnens kompisar. Man skall ju som mamma vara med och andra saker. Nä nu svamlar jag för mycket. Men jag är nästan bara i denna tråd och skriver.

Okej. Jag känner egentligen inte till så mycket om just adhd och asperger. Har bara läst lite grann här och var och som ni skriver så är det lättare att skriva när man mår dåligt och det är väl det som jag hakat upp mig på.

Fick en liten söt bok av min man idag. Lilla boken om mammor heter den. Det är en text som jag undrar hur ni tolkar den. Hade inte min man förklarat vad det innebar så hade jag trott att det var så, bokstavligen.

"Det bästa sättet att få ett barn att stanna hemma, är att göra hemmet trivsamt och att släppa ut luften ur däcken." Dorothy Parker

Så hur tolkar ni denna text?

Tack Himmelkropp. :D

Nu har jag för tredje gången läst om AS på wikipedia och varje gång inser jag att jag har mera AS-drag än adhd men ändå kan jag inte utesluta att jag även har adhd.

Jo jag har väl haft sådär bra. Satt tre timmar i en idrottshall för dottern hade en miniturnering. Annars har det väl varit bra. Mycket uppmärksamhet.

Jag har jättesvårt att prata om mina känslor för någon. Inte ens min man som står mig närmare än vad min mamma gör har jag svårt att prata med. Därför blir det inte så bra när jag försöker att prata med mina arbetskamrater. Känner mig utanför på det sättet.