Skulle på första samtalen den 20:e mars men eftersom jag mådde dåligt ett tag ringde jag och frågade om jag fick komma tidigare. Så imorgon kl 8 skall jag till psykologen. Om hon anser att jag behöver utredas mera så blir det remiss till Uppsala.
Var på mitt samtal i morse och det var hemskt. Gillar inte henne alls och har sett henne i butiken som jag arbetar. Hon sa rakt ut att hon inte trodde på mig men hennes frågor tycker jag var irrelevanta och hon ville hela tiden fråga om min släkt och från min pappas sida. Hur f*n skall jag veta det när jag knappt träffat min pappa sen jag var ett litet barn. Och sen så frågade hon om mitt första år i skolan. Hur sjuttsingen skall jag komma ihåg det? Jag fick ju ingenting berätta om hur jag känner mig och hur jag upplever mig själv. Tycker inte om henne men ändå sa jag ja till en ny tid. Ringde och frågade nu lite senare om jag fick byta psykolog men skulle återkomma imorgon på deras telefontid.
Inte mår jag bättre än innan efter detta samtal. Jag mår jävligt dåligt och jag är bara dum i huvudet som skulle tro att jag har en diagnos.
Det är mycket sånt som även jag tror att det är mera asperger än adhd som jag har.
Kan nog pricka av alla "tecken" under AS- Mer än adhd faktiskt.
Beröring: Jag har jättesvårt att sitta och kramas i soffan eller vara nära någon (speciellt min man). I sängen kan jag inte ha någon in på mig utan mannen min måste hålla sig på sin egna sida. Han vill å andra sidan att jag skall ligga när honom eller åtminstone hålla min hand på honom så att han kan somna. Det är jättejobbigt och så fort han somnat tar jag bort min hand därifrån. Han svårt med ungarna när dom kommer och vill sova bredvid en. Dom blir "hänvisade" till pappas sida.
Jag har svårt med att fatta olika saker och tar saker och ting bokstavligen och kan inte tänka "outside the box". Har absolut ingen fantasi alls och måste alltid fråga någon om vad jag skall göra. Sån är jag på jobbet och det är nog jobbigt för dom andra.
Jag har blivit kallad egoist och känslokall pga att jag inte kan sätta mig in i någons situation och blir lätt fascinerad av "katastrofen" än om människorna som dör eller skadas. Ta tex Tsunami i Thailand. Tycker än idag att vågen är fascinerande "so what om människorna dog". Typ! Ta inte illa upp.
Jag har endast en kompis och alla andra är bara såna som jag har i arbetet men aldrig i fritiden. Är hemma om jag inte är på jobb. Går heller inte ut och roar mig. Jag måste verkligen känna personen jag pratar med för annars är jag tyst. På jobbet är det svårt ibland för det är sällan jag tittar upp på mina kunder och säger hej. Har fått tillsägelse som barn om det där.
Sen har jag mina "ovanor" som tex jobbet så måste jag göra ett visst system och blir såå arg om någon gjort fel i min kassalåda. Jag måste göra vissa saker. Godispapper läste jag någonstans och där stämmer det även in på mig. Jag måste vika på ett speciellt sätt och jag kan även ta andras papper och vika för att dom ligger på bordet eller nåt sånt. Här hemma är det mera att i skåpen skall det vara symmetriskt eller ha någon form av mönster. Svårt att avsluta någon än på ett visst sätt. Ta toalettpappret. Jag måste dra en viss längd innan jag är nöjd. Blir det fel eller om pappret går sönder innan dess så kan jag ta en ny omgång papper för att få "rätt" längd.
Ja, vad mera kan jag säga. Jo jag kan haka upp mig på något när någon inte skriver "korreka" meningar. Kan även för mig vara fel men då vet jag inte om det. Så om någon skriver med en massa förkortningar så kan jag inte läsa hela meningen för jag "förstår" inte vad allt betyder och jag ser inget för det.
Precis. Saker man bara måste göra. På jobbet när jag skall flytta på korgarna till ingången så måste dom vara i samma höjd. Vi har fyra rader med korgar.
Jämna antal är vad det gäller för mig med, efter att ha räknat klart. Jag måste ha ett visst antal för att räkna något. Kommer en kund med en stor höj klubbor (som tex) så måste jag lägga dom tre och tre för att kunna räkna hur många det finns på bandet. Ja det är svårt att förklara.
Kom på en sak till. Hur sätter ni er i ett rum eller på buss/tåg eller någon annanstans? Jag måste alltid ha en stol som står längst en vägg. Samma sak på buss och tåg. På bussen kan det även vara så att jag kan sitta där det är en dörr eller vagnplats. Så att det inte är någon direkt bakom. Eller ensam längst fram. Så att man kan sitta lite åt sidan så att fönstret blir bakom min rygg.